måndag 22 september 2008

Kandidaternas krig

Till skillnad från Europa måste USA sägas vara mer krigiskt. Den svenska kandidat som gick på val med löftet att gå i krig eller skicka massa svenska soldater för att slåss ute i världen, skulle helt säkert förlora.

För de amerikanska presidentkandidaterna råder snarare motsatt förhållande. Trots ett impopulärt Irakkrig så talar nästan samtliga kandidater om var USA:s militära insatser kan behövas som bäst: John McCains två främsta krigskort har förstås varit att vinna kriget i Irak, och att inte backa inför hotet från Iran. De tidigare Republikanska presidentkandiaterna, med undantag för Ron Paul hade ungefär samma uppfattning som McCain om saken.

Resonemanget på Demokraternas sida är inte helt annorlunda. Obama har ganska konsekvent motsatt sig kriget i Irak - men inte för att han är pacifist, utan snarare därför att han ansett att kriget i Afghanistan inte var fullbordat, och Obama är också den kandidat som tydligast menat att det skulle kunna vara tänkbart att kriga inne i Pakistan (där Bin Ladin förmodligen befinner sig).

Hillary Clinton hade sitt sikte inställt på Iran. Och under primärvalet sa hon att om Iran hotade Israel med kärnvapen, så skulle USA vara kapabla att fullständigt "utplåna" (eng: obliterate) dem (dvs Iran).

John McCains Vice-president Sarah Palin, sa i sin tur i sin första nationella TV-intervju att USA kanske skulle behöva gå i krig med Ryssland, om Ryssland anföll ett NATO-land, med anspegling på Georgienkrisen.

Det intressanta med dessa saker är förstås att Demokrater och Republikaner inte skiljer sig speciellt mycket åt i de här frågorna. Att Demokraterna motsätter sig Irakkriget, beror främst på att det var en Republikansk president som startade kriget - inte på att kriget i sig skulle ha varit totalt fel (Bill Cliton spenderade åtta år som president med att hela tiden vara på gränsen att gå i krig mot Irak av exakt samma anledningar som gjorde att George W. Bush efter 9/11 gjorde slag i saken).

Här i Europa betraktas dock gärna Demokraterna som något de egentligen inte är - nämligen som amerikanska européer. Måhända har Demokraterna i vissa avseenden mer gemensamt med Europa än Republikanerna har - men Demokraterna är i första hand amerikaner - inte européer. Om Barack Obama blir USA:s nästa president, så kommer han förmodligen få Europa att förstå det.

Eller som McCain skulle uttryckt sig: Country first, or Europe first.

Inga kommentarer: