3. Raka koldioxidskatter ger inkomster till statsbudgetar, som kan användas för att minska budgetunderskott eller kompensera med andra skatteåtgärder, till exempel lägre skatter på kapital och på arbetsinkomster. Skatten stannar hemmavid. Ett globalt ”Cap and trade” skulle i stället innebära godtyckliga inkomstöverföringar, i stor skala från amerikaner till Putins vänner, som skulle sitta på överskott av utsläppsrätter. Koldioxidskatter skulle kunna hjälpa länder som Kina och Brasilien att få statsinkomster som de kan använda för infrastrukturinvesteringar.
4. Det finns ingen världsregering och världsbyråkrati som har förmåga att hantera de gigantiska kontrollproblemen hos ett globalt system för utsläppsrätter. ”Emission evasion” är än svårare att kontrollera än ”tax evasion”. Och om inte systemet är globalt kommer det att slå helt irrationellt mot industrin i länder som troligen redan har den mest energieffektiva teknologin.
Bergström skriver slutligen:
"Till det här kommer avgörande politiska fakta: Snabbväxande Kina och Indien – i synnerhet Indien – kommer inte att gå in i ett globalt system för ”Cap and Trade” och den amerikanska senaten kan omöjligen godta ett system som skulle sända väldiga belopp från amerikanska konsumenter till någon FN-byråkrati och till andra delar av världen.
Med bara ett par månader kvar till FN:s klimatmöte i Köpenhamn borde det vara dags att lämna det politiska tungomålstalandet och ta den konkreta diskussionen om vad som är möjliga och lämpliga medel inom en global ram. Helgens deklaration från G 20 i Pittsburgh sa ingenting."
En mycket intressant artikel med viktiga poänger väl värd att tänkas på och diskutera - istället för att hals över huvud låta sig svepas med i den globala miljöhysterin. Läs gärna hela artikeln på DN:s hemsida.
Källa: DN
Se även tidigare inlägg:
Obama talar i FN om klimatförändringar 20090922
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar