söndag 27 september 2009

Michael Moore om sin film "Capitalism: a love story"

Michael Moores talar i följande klipp lite om sin nya film "Capitalism: a love story" - där han vill förklara att miljoner amerikaner årligen faller offer för det politiska och ekonomiska systemet, och att frågan därför tål att ställas om kapitalismen är ond?



När jag såg filmen "Sicko" härom året så fick jag en bättre bild av Michael Moore än jag tidigare haft. Om det beror på att Moore ändrat sig vet jag inte: i Sicko framstår han likväl mer sympatisk och mindre agiatorisk än i tidigare Bush-kritiska filmer. Den nya filmen verkar präglas lite av samma sak: en stor sympati för dem vars liv som i USA förstörs pg a ett osäkert ekonomiskt system.

Naturligtvis är Michael Moores medicin likväl fel: kapitalismen är inte ond (om det nu är den tes han driver, jag har inte sett filmen) - det är det bästa system historien sett för att skapa välstånd och välfärd - och något gott alternativ finns inte. Något USA, precis som Europa - är ett utmärkt exempel på. Problem uppstår dock när relativt oreglerade marknader som den amerikanska - tillåter folk att inte spela i enlighet med kapitalismens spelregeler, genom att låta alldeles för många människor köpa saker de inte har råd med (hus, och allt annat) - vilket var den stora bristen i den amerikanska bostadsmarknadsbubblan.

Det hot som skymtar bakom krönet är förstås inte att en kapitalistisk och relativt välfungerande (väst)värld kommer att bli kommunister. Däremot finns frestelsen till att tro att staten är den bästa garant för att rätta till brister inom den "fria" marknaden. Beroende på vilken syn man har på kapitalismen, vilken syn man har på ideologi, vilka ekonomiska förutsättningar och olika livserfarenheter - så varierar svaret på vilken roll staten bör ges. Tveklöst kan staten hjälpa (till vilken grad den bör göra det är pg a tidigare nämnda orsaker - vår sunt evigt pågående politiska diskussion) - den stora faran uppstår dock när staten hjälpt tillräckligt många, och en "fri" marknad förstört tillräckligt mångas liv, för att medborgarna ska tro att en fri marknad är farligare än en totalitär stat. Så är inte fallet - och historiens läxa visar att det aldrig heller kommer att bli så. Det viktiga är bara att komma ihåg det. Något Michael Moore i sin film dock förmodligen glömt bort (precis som Ron Paul glömt bort en del saker på andra sidan kanten).

Se även tidigare inlägg:

Michael Moores propaganda - del 1 20081211

Inga kommentarer: