En artikel av Johan Wennström kopierad från Expressen:
I dagarna har en bild på Barack Obama - "turban-bilden" - spridits i flera medier. Enligt Obama spred Clinton-kampanjen bilden i syfte att framställa honom som en farlig muslim.
Clinton beter sig som någon som förbereder sig på att förlora, skriver frilansskribenten Johan Wennström i dag. Det här kan ses som ett angrepp på Obama från höger, men i själva verket är han den bästa kandidaten för konservativa, skriver Wennström.
”Vad är det mest skrämmande som många amerikanska väljare, som fortfarande har 11 september i färskt minne, kan tänka sig? Förmodligen en bild av mannen som kan bli deras nästa president, Barack Obama, iförd turban”.
Så måste det ha låtit när Hillary Clintons medarbetare beslöt sig för att, genom en omfattande e-postkampanj, sprida ett fotografi som visar Obama i en traditionell afrikansk dräkt, och som nu kablas ut i västerländska medier. Bilden, som togs under ett besök i faderns hemland Kenya, för osökt tankarna till muslimsk kultur och riskerar därför att bli kontroversiell i det USA som ligger i krig med islamistiska terrorister. Detta trots att Obama vid samma tillfälle talade om att återupprätta Amerikas anseende runtom i världen.
Clintonkampanjens tilltag ligger helt i linje med det råd som Hillary nyligen fick av FOX News kommentator William Kristol, att föra en ”rädslans politik”. Men så tänker endast någon som förbereder sig på att förlora, vilket det blir allt tydligare att Clinton är i färd att göra. I skrivande stund har Obama en tydlig ledning bland demokratiska väljare i nationella mätningar och börjar på allvar knappa in på Hillary i nyckelstaten Texas, där man nästa vecka håller ett primärval som sannolikt är avgörande för vem som blir det demokratiska partiets presidentkandidat.
Clintonkampanjen, genom denna uppenbara smutskastning, försöker troligtvis angripa Obama från höger. Det är inte första gången. Under primärvalet i South Carolina, där Hillary led en förkrossande förlust, försökte hennes make Bill helt felaktigt jämföra Obama med ytterlighetspolitikern Jesse Jackson. Den svarte pastorn som på 80-talet ville bli demokraternas presidentkandidat, vars politiska program fick borgerliga väljare att dra öronen åt sig. I den utrikespolitiska debatten har Hillary dessutom kritiserat Obama för att i några fall ha talat om att driva en mer pragmatisk linje i förhållande till skurkstater, som exempelvis Iran och Venezuela, i stället för att skjuta först och fråga senare. En kritik som även republikanernas sannolike presidentkandidat, John McCain, den senaste tiden har riktat mot Obama.
Men konservativa, i USA och Europa, bör inte låta sig skrämmas av kritiken som kan tyckas komma från höger. Tvärtom borde konservativa hoppas att Obama inte bara blir den demokratiske kandidaten inför höstens val, utan också tar hem segern 4 november. För Obama tycks stå för någonting som har mycket gemensamt med konservatism. Obamas vänsterliberala positioner i olika signalfrågor, såsom abort, skulle kunna tala emot detta. Men vilket förhållningssätt en presidentkandidat har när det gäller traditioner och politikens inflytande över samhällskulturen är ännu viktigare. Och det är framför allt här som Obamas konservativa ådra skiner igenom.
I ett ambitiöst personporträtt i ett nummer av tidskriften The New Yorker från i våras framgår det att han är kritisk till sina föräldrar, och far- och morföräldrarna, för att de bröt upp från sina respektive samhällen och flyttade till andra länder och städer. Att de lät sig tjusas av den amerikanska drömmen om rörlighet och individualism var i hans ögon ”naivt” och ”ytligt”. Och genom att lämna sina omgivningar i Kenya och Kansas, varifrån Obamas familj alltså härstammar, bakom sig för att börja ett nytt liv någon annanstans gav de sig hän åt ett ”destruktivt begär” efter att vara ögonblicksvarelser utan sammanhang. Friheten har ett pris, menar Obama, och det är uppbrutna gemenskaper och ensamhet, varför han i senaten bland annat har arbetat för att återförena splittrade svarta familjer.
Frihet från traditionen och det gemensamma är inte ett värde i sig självt, och beständighet är bra för människan. De tycks vara bärande principer i Obamas värld. Om den amerikanska hälsovården säger han att den inte går att reformera i den omfattning som Hillary skulle önska. Reformarbetet måste gå varsamt fram över vad man har vant sig vid i USA. Och att ovanifrån införa ett statligt sjukvårdssystem i stil med Sveriges är troligen omöjligt, eftersom ett sådant skulle strida mot amerikansk kultur. Därför är det heller inte önskvärt. Irakkriget kritiserar Obama utifrån uppfattningen att demokrati inte kan införas hastigt och med vapenmakt. Samhällen förändras långsamt, likt glaciärers rörelser. Dessutom bör det finnas historiska förutsättningar för demokrati om detta statsskick ska kunna överleva. Att, som både Clinton och McCain, tro någonting annat är inte bara naivt, utan också farligt.
Så här talar ingen typisk demokratisk presidentkandidat. Hos Obama finns den ”reflekterande attityd” som den amerikanske konservative filosofen John Kekes menar är typiskt för en konservativ hållning. Det är angeläget att en sådan attityd får genomslag i dagens USA, där ledande politiker som Hillary tycks tro att man bäst vinner val med hjälp av spinn, cynism och skrämselpropaganda.
Johan Wennström
Johan är frilansskribent, bland annat i Axess, och har varit redaktör för Kanon-tv i Axess Television. Under det förra presidentvalet reste han till USA för att kampanja för George W Bush – i dag stöder han demokraten Barack Obama.
-----------------------------------------------------------
Jag håller med om att Obamas intställning till föräldrarnas emigration och att det tar tid att utveckla demokrati kan tolkas som en konservativ inställning. Men jag tycker att inställningen rimmar illa med den dominerande amerikanska kulturen i USA som på många sätt är klassiskt liberala. Att fadern flyttade till USA för att starta ett nytt liv handlade inte främst om att bryta upp från ett traditionellt liv utan om att förverkliga den amerikanska drömmen. Konservatism kan vara en vansklig ideologi att förstå sig på, och den ser olika ut i olika samhällen.
Frågan är vidare om Obamas engagemang i dessa frågor verkligen grundar sig på en konservativ världsbild, eller om det snarare rör sig om en västerorienterad sådan som inte vill att USA aktivt skall bemöta sina fiender i världen och sprida demokrati.
Jag har personligen svårt att förstå hur en Bush-supporter omhuldar Obama.
I dagarna har en bild på Barack Obama - "turban-bilden" - spridits i flera medier. Enligt Obama spred Clinton-kampanjen bilden i syfte att framställa honom som en farlig muslim.
Clinton beter sig som någon som förbereder sig på att förlora, skriver frilansskribenten Johan Wennström i dag. Det här kan ses som ett angrepp på Obama från höger, men i själva verket är han den bästa kandidaten för konservativa, skriver Wennström.
”Vad är det mest skrämmande som många amerikanska väljare, som fortfarande har 11 september i färskt minne, kan tänka sig? Förmodligen en bild av mannen som kan bli deras nästa president, Barack Obama, iförd turban”.
Så måste det ha låtit när Hillary Clintons medarbetare beslöt sig för att, genom en omfattande e-postkampanj, sprida ett fotografi som visar Obama i en traditionell afrikansk dräkt, och som nu kablas ut i västerländska medier. Bilden, som togs under ett besök i faderns hemland Kenya, för osökt tankarna till muslimsk kultur och riskerar därför att bli kontroversiell i det USA som ligger i krig med islamistiska terrorister. Detta trots att Obama vid samma tillfälle talade om att återupprätta Amerikas anseende runtom i världen.
Clintonkampanjens tilltag ligger helt i linje med det råd som Hillary nyligen fick av FOX News kommentator William Kristol, att föra en ”rädslans politik”. Men så tänker endast någon som förbereder sig på att förlora, vilket det blir allt tydligare att Clinton är i färd att göra. I skrivande stund har Obama en tydlig ledning bland demokratiska väljare i nationella mätningar och börjar på allvar knappa in på Hillary i nyckelstaten Texas, där man nästa vecka håller ett primärval som sannolikt är avgörande för vem som blir det demokratiska partiets presidentkandidat.
Clintonkampanjen, genom denna uppenbara smutskastning, försöker troligtvis angripa Obama från höger. Det är inte första gången. Under primärvalet i South Carolina, där Hillary led en förkrossande förlust, försökte hennes make Bill helt felaktigt jämföra Obama med ytterlighetspolitikern Jesse Jackson. Den svarte pastorn som på 80-talet ville bli demokraternas presidentkandidat, vars politiska program fick borgerliga väljare att dra öronen åt sig. I den utrikespolitiska debatten har Hillary dessutom kritiserat Obama för att i några fall ha talat om att driva en mer pragmatisk linje i förhållande till skurkstater, som exempelvis Iran och Venezuela, i stället för att skjuta först och fråga senare. En kritik som även republikanernas sannolike presidentkandidat, John McCain, den senaste tiden har riktat mot Obama.
Men konservativa, i USA och Europa, bör inte låta sig skrämmas av kritiken som kan tyckas komma från höger. Tvärtom borde konservativa hoppas att Obama inte bara blir den demokratiske kandidaten inför höstens val, utan också tar hem segern 4 november. För Obama tycks stå för någonting som har mycket gemensamt med konservatism. Obamas vänsterliberala positioner i olika signalfrågor, såsom abort, skulle kunna tala emot detta. Men vilket förhållningssätt en presidentkandidat har när det gäller traditioner och politikens inflytande över samhällskulturen är ännu viktigare. Och det är framför allt här som Obamas konservativa ådra skiner igenom.
I ett ambitiöst personporträtt i ett nummer av tidskriften The New Yorker från i våras framgår det att han är kritisk till sina föräldrar, och far- och morföräldrarna, för att de bröt upp från sina respektive samhällen och flyttade till andra länder och städer. Att de lät sig tjusas av den amerikanska drömmen om rörlighet och individualism var i hans ögon ”naivt” och ”ytligt”. Och genom att lämna sina omgivningar i Kenya och Kansas, varifrån Obamas familj alltså härstammar, bakom sig för att börja ett nytt liv någon annanstans gav de sig hän åt ett ”destruktivt begär” efter att vara ögonblicksvarelser utan sammanhang. Friheten har ett pris, menar Obama, och det är uppbrutna gemenskaper och ensamhet, varför han i senaten bland annat har arbetat för att återförena splittrade svarta familjer.
Frihet från traditionen och det gemensamma är inte ett värde i sig självt, och beständighet är bra för människan. De tycks vara bärande principer i Obamas värld. Om den amerikanska hälsovården säger han att den inte går att reformera i den omfattning som Hillary skulle önska. Reformarbetet måste gå varsamt fram över vad man har vant sig vid i USA. Och att ovanifrån införa ett statligt sjukvårdssystem i stil med Sveriges är troligen omöjligt, eftersom ett sådant skulle strida mot amerikansk kultur. Därför är det heller inte önskvärt. Irakkriget kritiserar Obama utifrån uppfattningen att demokrati inte kan införas hastigt och med vapenmakt. Samhällen förändras långsamt, likt glaciärers rörelser. Dessutom bör det finnas historiska förutsättningar för demokrati om detta statsskick ska kunna överleva. Att, som både Clinton och McCain, tro någonting annat är inte bara naivt, utan också farligt.
Så här talar ingen typisk demokratisk presidentkandidat. Hos Obama finns den ”reflekterande attityd” som den amerikanske konservative filosofen John Kekes menar är typiskt för en konservativ hållning. Det är angeläget att en sådan attityd får genomslag i dagens USA, där ledande politiker som Hillary tycks tro att man bäst vinner val med hjälp av spinn, cynism och skrämselpropaganda.
Johan Wennström
Johan är frilansskribent, bland annat i Axess, och har varit redaktör för Kanon-tv i Axess Television. Under det förra presidentvalet reste han till USA för att kampanja för George W Bush – i dag stöder han demokraten Barack Obama.
-----------------------------------------------------------
Jag håller med om att Obamas intställning till föräldrarnas emigration och att det tar tid att utveckla demokrati kan tolkas som en konservativ inställning. Men jag tycker att inställningen rimmar illa med den dominerande amerikanska kulturen i USA som på många sätt är klassiskt liberala. Att fadern flyttade till USA för att starta ett nytt liv handlade inte främst om att bryta upp från ett traditionellt liv utan om att förverkliga den amerikanska drömmen. Konservatism kan vara en vansklig ideologi att förstå sig på, och den ser olika ut i olika samhällen.
Frågan är vidare om Obamas engagemang i dessa frågor verkligen grundar sig på en konservativ världsbild, eller om det snarare rör sig om en västerorienterad sådan som inte vill att USA aktivt skall bemöta sina fiender i världen och sprida demokrati.
Jag har personligen svårt att förstå hur en Bush-supporter omhuldar Obama.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar