Mitt och Ann Romney intervjuas här av Bill Hemmer på Fox News om sin tro och sin relation till varandra. Romney hänvisar till sitt tal om tron 2007 - men upprepar även här vad hans mormonska tro innebär: han tror på personerna i kristendomens treenighet och konkret gör hans tro honom såväl till en bra medmänniska som patriotisk.
Se även tidigare inlägg:
Ny Romney-ad: Soul Mate 20120531
fredag 1 juni 2012
MSNBC om Bush-porträttet i Vita Huset
För er som läste DN:s artikel om Bushs porträttceremoni i Vita Huset (och min kritiska recension av artikeln) passar detta inslag om saken från MSNBC perfekt som en god balans till en synnerligen obalanserad DN-artikel. I MSNBC:s sammanfattning konstateras nämligen det som för alla som såg eventet helt uppenbara - att det var en avslappnad stund, och att Bush skämtade snarare än att ge president Obama några "tjuvnyp":
Se även tidigare inlägg:
DN om Bushs presidentporträtt 20120601
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
DN om Bushs presidentporträtt 20120601
John Edwards frikänd
John Edwards har frikänts. Efter flera dagars överväganden frikände juryn honom på punkten om missbruk av kampanjmedel för att dölja sin otrohetshistoria med Rielle Hunter som han också fick barn med. De andra åtalspunkterna ogiltigförklarades av domaren eftersom juryn inte kunde enas.
Domen är givetvis en stor lättnad för Edwards och fritar honom från brottet. Här rapporterar MSNBC om saken:
Här är ett annat inslag på MSNBC där Savannah Guthrie förklarar domslutet:
Jag har inte hängt med i detaljerna i åtalet mot John Edwards och kan inte alls bedöma domslutet ifråga. John Edwards otrohetsaffär och sitt svek mot sin cancersjuka hustru är väldigt beklaglig historia - en historia som också återberättades under rättegången. Det var dock inte det som rättegången handlade om utan om han brutit kampanjlagar eller ej. Juryn ansåg att så inte var fallet - och det var förmodligen i sådana fall ett bra beslut. Kampanjlagarna är ofta snåriga och kandidater bör inte lättvindigt kunna fällas för brott mot sådana. Om juryn inte anser att Edwards inte är skyldig så är han förmodligen inte heller det.
Här har Fox News ett inslag där Edwards talar och tackar för det rättssystem som finns och att han också tar ansvar för de "synder han faktiskt har begått" även om han nu inte begått något brott:
Förra sommaren fick en annan toppdemokratisk profil - Illinois fd guvernör Rod Blagojevich, genomgå en ny rättegång efter att juryn också då under den första rättegången inte kunde komma fram till något på majoriteten av åtalspunkter, vilket ledde den federala regeringen till att kräva en ny rättegång. Det återstår nu att se om den federala regeringen kommer att kräva ett nytt åtal i fallet med Edwards.
Se även tidigare inlägg:
John Edwards öde på väg att beseglas 20120523
Åtalet mot John Edwards börjar 20120413
-----------------------------
Berättelsen om Rod Blagojevich 20111207
Domen är givetvis en stor lättnad för Edwards och fritar honom från brottet. Här rapporterar MSNBC om saken:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Här är ett annat inslag på MSNBC där Savannah Guthrie förklarar domslutet:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Jag har inte hängt med i detaljerna i åtalet mot John Edwards och kan inte alls bedöma domslutet ifråga. John Edwards otrohetsaffär och sitt svek mot sin cancersjuka hustru är väldigt beklaglig historia - en historia som också återberättades under rättegången. Det var dock inte det som rättegången handlade om utan om han brutit kampanjlagar eller ej. Juryn ansåg att så inte var fallet - och det var förmodligen i sådana fall ett bra beslut. Kampanjlagarna är ofta snåriga och kandidater bör inte lättvindigt kunna fällas för brott mot sådana. Om juryn inte anser att Edwards inte är skyldig så är han förmodligen inte heller det.
Här har Fox News ett inslag där Edwards talar och tackar för det rättssystem som finns och att han också tar ansvar för de "synder han faktiskt har begått" även om han nu inte begått något brott:
Förra sommaren fick en annan toppdemokratisk profil - Illinois fd guvernör Rod Blagojevich, genomgå en ny rättegång efter att juryn också då under den första rättegången inte kunde komma fram till något på majoriteten av åtalspunkter, vilket ledde den federala regeringen till att kräva en ny rättegång. Det återstår nu att se om den federala regeringen kommer att kräva ett nytt åtal i fallet med Edwards.
Se även tidigare inlägg:
John Edwards öde på väg att beseglas 20120523
Åtalet mot John Edwards börjar 20120413
-----------------------------
Berättelsen om Rod Blagojevich 20111207
Nancy Reagan endorsar Romney
Mitt Romney är måhända ingen Ronald Reagan - igår endorsades han dock av dennes hustru Nancy Reagan efter hon mött Mitt och Ann Romney i sitt hem utanför Los Angeles. Nancy Reagan släppte sedan följande meddelande:
Källa: ABC News
Se även tidigare inlägg:
George W. Bush endorsar Mitt Romney 20120515
Santorum endorsar Mitt Romney 20120508
"I offered my firm endorsement of his campaign for president," Reagan said in a statement issued by her office. "Ronnie would have liked Gov. Romney's business background and his strong principles, and I have to say I do too. I believe Mitt Romney has the experience and leadership skills that our country so desperately needs, and I look forward to seeing him elected president in November."
Källa: ABC News
Se även tidigare inlägg:
George W. Bush endorsar Mitt Romney 20120515
Santorum endorsar Mitt Romney 20120508
DN om Bushs presidentporträtt
Jag skrev här om ceremonin i Vita Huset när George W. Bushs presidentporträtt för några timmar sedan offentliggjordes. Saken har också uppmärksammats av Dagens Nyheter, som här skriver en mycket felaktigt vinklad skildring av händelsen, där ceremonin tydligt framställs negativt. Här är en skärmdump från DN:s förstasida:
DN-artikeln heter "Ansträngt när Bush återvände till Vita huset" och är skriven av Victor Lindbom, som tycks basera DN-artikeln på följande artikel från Reuters. Men innan vi övergår till Reuters-artikeln, så låt mig här först citera DN-artikeln i dess helhet:
Lindboms artikel är helt uppenbart tydligt negativt inställd till Bush och försöker även framställa mötet mellan Bush och Obama som smått otrevligt. Jag såg hela eventet i direktsändning och fick emellertid inte det intrycket. Likväl är det den känslan Linbom i sin artikel går väldigt långt för att förmedla. Faktum är att han går för långt. Lindbom skriver inte om han själv såg ceremonin - men det mesta tyder på att hela hans egen artikel utgår från följande artikel i Reuters. Läs den och jämför med DN-artikeln - texterna är i princip identiska - men med några viktiga undantag. Medan Reuters överlag beskriver ceremonin ganska bra, så gör Lindbom inte det i sin rippning av Reuters-artikeln. Det tydligaste exemplet är följande stycke:
Här finns två stora fel. Låt oss börja med det mindre felet. Bushs uttalande var inget tjuvnyp, det var ett skämt - och ett skämt helt i Bushs vanliga självironiska stil. Detta är helt uppenbart för vem som helst som faktiskt såg eventet och kan lite om Bush. Men det är också uppenbart om man läser Reuters-artikeln, som beskriver uttalandet så här:
Hos Reuters framstår uttalandet just som det faktiskt var: en ganska skojigt skämt - ingenting annat. Hos DN blir det ett "tjuvnyp".
Det riktigt stora felet är dock när Lindbom i raden innan skriver: "Bush, som inte heller hymlat med vad han tycker om den nuvarande presidenten". En mening som i DN helt klart indikerar att Bush tycker illa om Obama och inte har hymlat med den saken.
Problemet är bara att så inte är fallet. Bush har aldrig sagt något negativt om Obama, utan tvärtom har allt Bush sagt om Obama varit av godo. Alltifrån hans avskedstal i januari 2009 när han önskade Obama med familj allt gott, vidare in i hans post-presidentskap när han trots otaliga frågor vägrade att tala illa om- eller kritisera sin efterträdare. Bush har motiverat sitt beslut att inte kritisera Obama otaliga gånger, och alla som faktiskt hängt med Bushs post-presidentskap har hört honom upprepa hundratals gånger att han inte ämnar kritisera sin efterträdare såväl pg a att det inte är konstruktivt för nationen att tidigare presidenter kritiserar den sittande presidenten, som pg a att han själv inte gillade när företrädande presidenter (som Jimmy Carter) kritiserade honom. Alla som kan ens lite om vad Bush gjort sedan han lämnade Vita Huset vet detta. Lindbom tycks dock inte veta detta. Men den artikel Lindbom bygger sitt resonemang på konstaterar inte alls samma sak som Lindbom. I Reuters står det nämligen så här:
Notera skillnaden. Det är en enorm och synnerligen viktig skillnad - medan Reuters får saken rätt: nämligen det faktum att Bush inte hymlat med att han är glad för att slippa Washington (vilket också, alla som återigen hängt med bara lite i Bushs post-presidentskap vet), så får Lindbom i DN saken att framstå som att Bush inte skulle ha hymlat med att han tycker illa om Obama. En enorm skillnad, och det här rör sig givetvis om journalistisk oärlighet i högsta grad. Medan Reuters överlag får saken rätt - så rippar Lindbom artikeln på ett sätt som gör att framställningen i DN blir uppenbart felaktig. Vilket måste sägas vara mycket anmärkningsvärt. Reuters däremot skriver också konkret det som man i DN-artikeln inte får någon vetskap om alls, nämligen att Bush inte kritiserar Obama:
Det säger dock DN-artikeln inte ett ord om. Vilken tolerans bör man egentligen ha för ageranden som Lindboms?
Naturligtvis ingen alls. Lindbom har begått ett journalistiskt tjänstefel och bör givetvis ges en tydlig reprimand. Tyvärr förvånar dock inte agerandet. Man kan också fråga sig om Reuters accepterar att deras nyheter förvanskas på det sätt som i denna DN-artikel görs genom rena meningsomvandlingar såväl som selektivt översättande.
Artikeln får förstås hela idén med svensk USA-rapportering från okunniga journalister som helt uppenbart saknar såväl kunskapsmässig kompetens som det faktiska sakintresse som behövs för god rapportering att framstå väldigt överflödig. I dagens era finns inget behov av att läsa svenska artiklar om USA från journalister som Lindbom eller DN - och i detta fall menar jag inte ens att man behöver läsa bloggar som denna som alternativ. Det räcker med att läsa Reuters, eller CNN eller någon amerikansk nyhetssajt vars personal till skillnad från svensk sådan - inte är helt inkompetenta.
UPPDATERING:
Sedan inatt, när detta inlägg skrevs har DN ändrat sin artikel (vilket var just den orsak till att jag i detta inlägg publicerade hela artikeln så som den var skriven för några timmar sedan). Nu fungerar inte länken till den ursprungliga artikeln, vars länk var: http://www.dn.se/nyheter/varlden/anstrangt-nar-bush-atervande-till-vita-huset (notera rubriken som syns tydligt direkt i länken) - istället är den "nya" artikeln publicerad här - och rubriken lyder nu istället "Skämtsamt när Bush återvände till Vita huset". Och ingressen, som tidigare löd:
- Är nu lite snällare och lyder istället så här:
Man har också ändrat meningen som i ursprungsartikeln löd: "Bush, som inte heller hymlat med vad han tycker om den nuvarande presidenten, kunde inte låta bli att ge sin efterträdare några tjuvnyp." - nu nöjer man sig med att påpeka att Bush gav tjuvnyp, men har strukit den ytterst felaktiga meningen om att Bush inte skulle ha hymlat om att han tycker illa om Obama.
Detta är korrektion av godo, då den uppdaterade artikeln är betydligt bättre och mer korrekt än den ursprungliga. Frågan är dock vad som föranledde ändringen?
UPPDATERING 2:
I morse skrev jag ett mail till DN-journalisten Victor Lindbom där jag ställde några frågor om artikeln. Jag har ännu inte fått något svar. Det mail jag skrev löd dock som följande:
Något svar har jag ännu inte fått - men de frågor jag ställer är onekligen viktiga. Den första versionen av artikeln (som jag citerar i dess helhet ovan) var dels gravt felaktig - och dels en allvarlig förvanskning av den Reuters-artikel DN baserade sin egen artikel på, vilket jag har väldigt svårt att tro att Reuters skulle godkänna. Alla kan göra misstag, och DN korrigerade hyfsat snabbt sin artikel. Men frågan om vad som föranledde korrigeringen är intressant. Kom de på detta själva, eller kom de på det först efter att ha sett min ganska snabba bloggkommentar om saken, som fanns (och finns i den nya artikeln) länkad via twingly?
Vad jag också skulle vilja se när saker som dessa korrigeras är förstås en ursäkt och förklaring i stil med: "Denna artikel är uppdaterad pg a att föregående version i alla avseenden inte var en korrekt återgivning av den Reuters-artikel vi baserade vår artikel på." Så gör jag själv i normala fall med mina blogginlägg de gånger jag förstår att jag fått något om bakfoten - och naturligtvis kan och bör samma krav ställas på en rikstäckande svensk dagstidning. De bör inte göra en snabb uppdatering och sedan låtsas om att det aldrig funnits några problem.
UPPDATERING 3:
Victor Lindbom var faktiskt vänlig nog att svara mig - vilket jag inte hade förväntat, då jag vid ett antal tidigare tillfällen ignorerats av andra reportrar. Han bad om ursäkt och förklarade att artikeln sammansatts för hastigt och han hade heller inte själv sett ceremonin. Här är mailet, som bäst förklarar sig själv:
Jag fann hans svar fullt dugligt - och det i kombination med korrigeringen av den ursprungliga artikeln var faktiskt mer än jag förväntat mig. Mitt eget svar blev således följande:
Det går givetvis fortfarande att ifrågasätta vitsen med svensk tidningsjournalistisk där reportrar vidareförmedlar saker rakt av som de själva egentligen inte kan något om. Jag har full förståelse för att tidningsbranschen fungerar så - men det är ett faktum att Internet möjliggjort specialkunskaper - om allt -, på sätt som gjort den här gamla tidningsbransch-metoden otidsenligt efterhalkande. Åtminstone klarar den sig helt uppenbart inte bara på sina egna ben.
Men det är en större fråga än vad detta specifika inlägg handlar om. Ett fel begicks, upptäcktes, erkändes och korrigerades. Och som jag skrev i mitt svarsmelj så brukar så ofta inte bli fallet. Många väljer istället att ignorera och förneka sina brister. Att DN och dess webbredaktion både korrigerade problemet och bad om ursäkt måste betraktas både positivt och hedervärt. Således slutet gott, allting gott i detta fall.
Källor: DN, Reuters
Se även tidigare inlägg:
George W. Bushs porträtt offentliggörs i Vita Huset 20120531
DN-artikeln heter "Ansträngt när Bush återvände till Vita huset" och är skriven av Victor Lindbom, som tycks basera DN-artikeln på följande artikel från Reuters. Men innan vi övergår till Reuters-artikeln, så låt mig här först citera DN-artikeln i dess helhet:
Barack Obama berömde sin företrädare George W Bush när denne besökte Vita huset på torsdagen. Men lovorden och skämten kunde inte dölja den ansträngda stämningen mellan dem.
Anledningen till att George W Bush återvände till Vita huset var att två tavlor, ett porträtt av honom och ett av hans fru Laura, skulle avtäckas för att sedan hängas upp i Vita husets foajé. Där finns nämligen en porträttsamling av alla tidigare presidenter i landets historia.
När George W Bush anlände spelades marschen "Hail to the Chief", ett musikstycke som han tidigare erkänt att han aldrig varit särskilt förtjust i. Därefter hälsades paret Bush välkomna av president Obama.
– Välkomna tillbaka till huset ni kallade ert hem i åtta år, sade Obama enligt nyhetsbyrån Reuters.
Han strödde sedan lovord över sin företrädare. Han tackade honom för alla sportkanalerna som går att se på tv i Vita huset och berömde honom för hans agerande efter 11 september-attackerna. Dessutom framhöll han att Bush tjänat sitt land på ett "extraordinärt" sätt trots att han ofta kritiserat samme Bush, speciellt under valrörelsen 2008.
Bush, som inte heller hymlat med vad han tycker om den nuvarande presidenten, kunde inte låta bli att ge sin efterträdare några tjuvnyp.
– Jag är också nöjd, herr president. För när du vandrar omkring i dessa korridorer och brottas med svåra beslut kan du alltid snegla på det här porträttet och fråga dig: Vad skulle George göra?
Trots det lättsamma tonläget var det uppenbart att det var två forna fiender som möttes. Nyhetsbyrån Reuters rapporterar att "den politiska ironin överskuggade den känslomässiga tillställningen" och Obama erkände till slut att de är oeniga om mycket.
– Vi må vara olika när det gäller vår syn på politiken, men presidentskapet överskrider sådana olikheter, sade Obama.
– Vi älskar båda vårt land. Vi vill båda att det ska gå bra för Amerika, fortsatte han.
Obama och Bush umgås inte privat och har bara träffats två gånger sedan Bush avgick som president, enligt Reuters.
Victor Lindbom
victor.lindbom@dn.se
Lindboms artikel är helt uppenbart tydligt negativt inställd till Bush och försöker även framställa mötet mellan Bush och Obama som smått otrevligt. Jag såg hela eventet i direktsändning och fick emellertid inte det intrycket. Likväl är det den känslan Linbom i sin artikel går väldigt långt för att förmedla. Faktum är att han går för långt. Lindbom skriver inte om han själv såg ceremonin - men det mesta tyder på att hela hans egen artikel utgår från följande artikel i Reuters. Läs den och jämför med DN-artikeln - texterna är i princip identiska - men med några viktiga undantag. Medan Reuters överlag beskriver ceremonin ganska bra, så gör Lindbom inte det i sin rippning av Reuters-artikeln. Det tydligaste exemplet är följande stycke:
[Obama] strödde sedan lovord över sin företrädare. Han tackade honom för alla sportkanalerna som går att se på tv i Vita huset och berömde honom för hans agerande efter 11 september-attackerna. Dessutom framhöll han att Bush tjänat sitt land på ett "extraordinärt" sätt trots att han ofta kritiserat samme Bush, speciellt under valrörelsen 2008.
Bush, som inte heller hymlat med vad han tycker om den nuvarande presidenten, kunde inte låta bli att ge sin efterträdare några tjuvnyp.
– Jag är också nöjd, herr president. För när du vandrar omkring i dessa korridorer och brottas med svåra beslut kan du alltid snegla på det här porträttet och fråga dig: Vad skulle George göra?
Här finns två stora fel. Låt oss börja med det mindre felet. Bushs uttalande var inget tjuvnyp, det var ett skämt - och ett skämt helt i Bushs vanliga självironiska stil. Detta är helt uppenbart för vem som helst som faktiskt såg eventet och kan lite om Bush. Men det är också uppenbart om man läser Reuters-artikeln, som beskriver uttalandet så här:
Bush played on the irony in a humorous quip to Obama.
"I am also pleased, Mr. President," he said, "that when you are wandering these halls as you wrestle with tough decisions, you will now be able to gaze at this portrait and ask, 'What would George do?'"
Hos Reuters framstår uttalandet just som det faktiskt var: en ganska skojigt skämt - ingenting annat. Hos DN blir det ett "tjuvnyp".
Det riktigt stora felet är dock när Lindbom i raden innan skriver: "Bush, som inte heller hymlat med vad han tycker om den nuvarande presidenten". En mening som i DN helt klart indikerar att Bush tycker illa om Obama och inte har hymlat med den saken.
Problemet är bara att så inte är fallet. Bush har aldrig sagt något negativt om Obama, utan tvärtom har allt Bush sagt om Obama varit av godo. Alltifrån hans avskedstal i januari 2009 när han önskade Obama med familj allt gott, vidare in i hans post-presidentskap när han trots otaliga frågor vägrade att tala illa om- eller kritisera sin efterträdare. Bush har motiverat sitt beslut att inte kritisera Obama otaliga gånger, och alla som faktiskt hängt med Bushs post-presidentskap har hört honom upprepa hundratals gånger att han inte ämnar kritisera sin efterträdare såväl pg a att det inte är konstruktivt för nationen att tidigare presidenter kritiserar den sittande presidenten, som pg a att han själv inte gillade när företrädande presidenter (som Jimmy Carter) kritiserade honom. Alla som kan ens lite om vad Bush gjort sedan han lämnade Vita Huset vet detta. Lindbom tycks dock inte veta detta. Men den artikel Lindbom bygger sitt resonemang på konstaterar inte alls samma sak som Lindbom. I Reuters står det nämligen så här:
Bush, who has made no secret of his disdain for Washington since returning to Texas, entered the room to the tune of "Hail to the Chief," a song he considered pretentious during his time in office.
Notera skillnaden. Det är en enorm och synnerligen viktig skillnad - medan Reuters får saken rätt: nämligen det faktum att Bush inte hymlat med att han är glad för att slippa Washington (vilket också, alla som återigen hängt med bara lite i Bushs post-presidentskap vet), så får Lindbom i DN saken att framstå som att Bush inte skulle ha hymlat med att han tycker illa om Obama. En enorm skillnad, och det här rör sig givetvis om journalistisk oärlighet i högsta grad. Medan Reuters överlag får saken rätt - så rippar Lindbom artikeln på ett sätt som gör att framställningen i DN blir uppenbart felaktig. Vilket måste sägas vara mycket anmärkningsvärt. Reuters däremot skriver också konkret det som man i DN-artikeln inte får någon vetskap om alls, nämligen att Bush inte kritiserar Obama:
The 43rd president has largely stayed out of the limelight since leaving the White House in early 2009. He has steered clear of criticizing his successor although his former aides have bristled at the blame Obama has heaped on Bush.
Det säger dock DN-artikeln inte ett ord om. Vilken tolerans bör man egentligen ha för ageranden som Lindboms?
Naturligtvis ingen alls. Lindbom har begått ett journalistiskt tjänstefel och bör givetvis ges en tydlig reprimand. Tyvärr förvånar dock inte agerandet. Man kan också fråga sig om Reuters accepterar att deras nyheter förvanskas på det sätt som i denna DN-artikel görs genom rena meningsomvandlingar såväl som selektivt översättande.
Artikeln får förstås hela idén med svensk USA-rapportering från okunniga journalister som helt uppenbart saknar såväl kunskapsmässig kompetens som det faktiska sakintresse som behövs för god rapportering att framstå väldigt överflödig. I dagens era finns inget behov av att läsa svenska artiklar om USA från journalister som Lindbom eller DN - och i detta fall menar jag inte ens att man behöver läsa bloggar som denna som alternativ. Det räcker med att läsa Reuters, eller CNN eller någon amerikansk nyhetssajt vars personal till skillnad från svensk sådan - inte är helt inkompetenta.
UPPDATERING:
Sedan inatt, när detta inlägg skrevs har DN ändrat sin artikel (vilket var just den orsak till att jag i detta inlägg publicerade hela artikeln så som den var skriven för några timmar sedan). Nu fungerar inte länken till den ursprungliga artikeln, vars länk var: http://www.dn.se/nyheter/varlden/anstrangt-nar-bush-atervande-till-vita-huset (notera rubriken som syns tydligt direkt i länken) - istället är den "nya" artikeln publicerad här - och rubriken lyder nu istället "Skämtsamt när Bush återvände till Vita huset". Och ingressen, som tidigare löd:
Barack Obama berömde sin företrädare George W Bush när denne besökte Vita huset på torsdagen. Men lovorden och skämten kunde inte dölja den ansträngda stämningen mellan dem.
- Är nu lite snällare och lyder istället så här:
Barack Obama berömde sin företrädare George W Bush när denne besökte Vita huset på torsdagen. Skämten haglade under besöket.
Man har också ändrat meningen som i ursprungsartikeln löd: "Bush, som inte heller hymlat med vad han tycker om den nuvarande presidenten, kunde inte låta bli att ge sin efterträdare några tjuvnyp." - nu nöjer man sig med att påpeka att Bush gav tjuvnyp, men har strukit den ytterst felaktiga meningen om att Bush inte skulle ha hymlat om att han tycker illa om Obama.
Detta är korrektion av godo, då den uppdaterade artikeln är betydligt bättre och mer korrekt än den ursprungliga. Frågan är dock vad som föranledde ändringen?
UPPDATERING 2:
I morse skrev jag ett mail till DN-journalisten Victor Lindbom där jag ställde några frågor om artikeln. Jag har ännu inte fått något svar. Det mail jag skrev löd dock som följande:
Hej Victor,
mitt namn är Ronie Berggren och jag driver en blogg om amerikansk politik vid namn Amerikanska nyhetsanalyser. Där skrev jag i natt följande ganska kritiska inlägg om din artikel på DN om Bushs besök i Vita Huset när hans presidentporträtt skulle offentliggöras (http://usapol.blogspot.se/2012/06/dn-om-bushs-presidentportratt.html)
Sedan inatt har artikeln uppdaterats och innehållet är nu enligt min mening betydligt bättre och mer korrekt. Jag har dock några frågor om den saken:
Har du själv stått för uppdateringen? Samt: Vad var det som föranledde ändringen från ursprungsartikeln (där du enligt min mening helt klart fick en hel del från den ursprungliga Reuters-artikeln fel). Samt: Såg du själv ceremonin i Vita Huset eller baserade du artikeln i DN exklusivt på Reuters (noterade också att du/ni lade till en tidigare uppdatering till en av Washington Posts artiklar).
Jag är som sagt kritisk till din ursprunliga artikel, men uppdateringen av artikeln var bra.
Tacksam för svar.
mvh,
Ronie Berggren
Något svar har jag ännu inte fått - men de frågor jag ställer är onekligen viktiga. Den första versionen av artikeln (som jag citerar i dess helhet ovan) var dels gravt felaktig - och dels en allvarlig förvanskning av den Reuters-artikel DN baserade sin egen artikel på, vilket jag har väldigt svårt att tro att Reuters skulle godkänna. Alla kan göra misstag, och DN korrigerade hyfsat snabbt sin artikel. Men frågan om vad som föranledde korrigeringen är intressant. Kom de på detta själva, eller kom de på det först efter att ha sett min ganska snabba bloggkommentar om saken, som fanns (och finns i den nya artikeln) länkad via twingly?
Vad jag också skulle vilja se när saker som dessa korrigeras är förstås en ursäkt och förklaring i stil med: "Denna artikel är uppdaterad pg a att föregående version i alla avseenden inte var en korrekt återgivning av den Reuters-artikel vi baserade vår artikel på." Så gör jag själv i normala fall med mina blogginlägg de gånger jag förstår att jag fått något om bakfoten - och naturligtvis kan och bör samma krav ställas på en rikstäckande svensk dagstidning. De bör inte göra en snabb uppdatering och sedan låtsas om att det aldrig funnits några problem.
UPPDATERING 3:
Victor Lindbom var faktiskt vänlig nog att svara mig - vilket jag inte hade förväntat, då jag vid ett antal tidigare tillfällen ignorerats av andra reportrar. Han bad om ursäkt och förklarade att artikeln sammansatts för hastigt och han hade heller inte själv sett ceremonin. Här är mailet, som bäst förklarar sig själv:
Hej!
Artikeln ändrades pga synpunkter från DN:s Washingtonkorrespondent. Jag såg inte ceremonin själv utan byggde min artikel på vad andra skrivit om detta, bland annat Reuters.
Men, jag erkänner att min artikel blev för hårt vinklad och att jag läste Reuters-artikeln lite för snabbt. Tyvärr kan det bli så ibland, även om det naturligtvis inte är bra. Vi på DN.se försöker alltid ändra och uppdatera felaktigheter så fort vi upptäcker dem, vilket även skedde i det här fallet.
Jag vill också betona att jag är reporter på DN.se, Dagens Nyheters webbredaktion. TIll skillnad från papperstidningen är det inte flera personer som går igenom, korrekturläser och redigerar våra artiklar. Vi jobbar ofta under tidspress och inriktar oss till stor del på "snabba" nyheter som bygger på material från nyhetsbyråer och andra nyhetssajter. Det du kallar "rippning" kallar vi för "rewrites" och är vanligt förekommande på både svenska och utländska nyhetssajter.
Eftersom vi producerar en stor mängd artiklar hinner vi inte alltid dubbelkolla allt vi skriver om, även om det är vår ambition. Artikeln jag skrev sent i går kväll innehöll några fel. Jag ber om ursäkt för detta, även om jag tycker att du är lite väl hård i din kritik.
Med vänlig hälsning Victor Lindbom
Jag fann hans svar fullt dugligt - och det i kombination med korrigeringen av den ursprungliga artikeln var faktiskt mer än jag förväntat mig. Mitt eget svar blev således följande:
Hej igen,
tack för svaret och de ingående upplysningarna. Min kritik var hård pg a att jag anser att felet inte var av ringa slag - och att man, i synnerhet på en så pass stor och överlag respekterad tidning som DN måste vara nogrann med sådana här saker om man vill behålla sin trovärdighet. Men korrigeringen i kombination med det här svaret accepterar jag till fullo. Det var jättevänligt av dig att svara så utförligt - något de flesta jag tidigare kritiserat inte brukar göra.
Jag förstår givetvis också att det är ett pressande jobb, även om jag är av åsikten att det då är bättre att inte publicera alls än att publicera tydliga felaktigheter. Min kritiska ton beror också på att Bushs presidentskap i 12 års tid utgjort mitt stora intresse, och min syn på saken är att svensk media överlag inte för någon vidare professionell USA-rapportering ( Om du har tid och intresse så har jag bl a skrivit denna artikel om just den saken: http://usapol.blogspot.se/2011/04/vinklad-usa-rapportering-och-svensk.html ).
Men återigen, tack för både korrigeringen och svaret. Bara villigheten att acceptera att processen gick lite för snabbt och sedan låta korrigera saken är gott nog för mig. Med en sådan sund inställning går de flesta problem att lösa.
Så, allt gott och bättre lycka med framtida webartiklar!
mhv,
Ronie Berggren
Det går givetvis fortfarande att ifrågasätta vitsen med svensk tidningsjournalistisk där reportrar vidareförmedlar saker rakt av som de själva egentligen inte kan något om. Jag har full förståelse för att tidningsbranschen fungerar så - men det är ett faktum att Internet möjliggjort specialkunskaper - om allt -, på sätt som gjort den här gamla tidningsbransch-metoden otidsenligt efterhalkande. Åtminstone klarar den sig helt uppenbart inte bara på sina egna ben.
Men det är en större fråga än vad detta specifika inlägg handlar om. Ett fel begicks, upptäcktes, erkändes och korrigerades. Och som jag skrev i mitt svarsmelj så brukar så ofta inte bli fallet. Många väljer istället att ignorera och förneka sina brister. Att DN och dess webbredaktion både korrigerade problemet och bad om ursäkt måste betraktas både positivt och hedervärt. Således slutet gott, allting gott i detta fall.
Källor: DN, Reuters
Se även tidigare inlägg:
George W. Bushs porträtt offentliggörs i Vita Huset 20120531
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)