Men åtta år i Vita Huset, ett impopulärt krig i Irak och en recession som hotar runt hörnet kan man fråga sig om republikanerna verkligen kan lyckas hålla sig kvar vid makten? Historien talar emot partiet. Under de senaste 50 åren har ett parti endast lyckats sitta vid makten under tre mandatperioder, och det skedde i och med att Bush den äldre tog över efter den populäre Ronald Reagan.Med det finns fler orosmoln för republikanerna. Flera av de demokratiska primärvalen har engagerat dubbelt så många röstare som republikanerna, vilket tolkas som att de demokratiska väljarna är mera entusiastiska än de republikanska.
Demokraterna håller även en majoritet av guvernörsposterna (28-22) vilket kan inverka gynnsamt för kampanjandet i varje enskild delstat. Fast republikanerna kontrollerar dock viktiga delstater som Kalifornien, New York, Texas och Florida. Mittenkandidaterna McCain och, kanske framförallt, Giuliani kan ge sin demokratiska motståndare en rejäl kamp i de två förra delstaterna.
Å andra sidan är inte allt mörker för republikanerna:
"A CNN/Opinion Research Corporation poll asked voters who has the personality and leadership qualities to be president. Republican John McCain had 60 percent, Democrat Barack Obama had 59 percent and Democrat Hillary Clinton had 55 percent."
Vidare: "New York Sen. Clinton is viewed negatively by a large segment of voters not anxious to return the Clintons to the White House." Hillary Clinton förknippas lätt med etablissemanget, och frågan en del kommentatorer ställer sig är om amerikanerna inte blivit trötta på dynastierna Bush och Clinton?
Vidare kan personangreppen mellan Clinton och Obama allvarligen skada förtroendet för demokraterna hos mittenväljarna. Jag skulle även vilja tillägga att den demokratiskt styrda kongressen inte varit alltför framgångsrik under sitt första år, vilket förmedlar en bild av politisk svaghet.
"The surge" och den medförande ökade stabiliteten i Irak har gjort att Irak-frågan inte längre är lika viktig för väljarna, och det har ökat förtroendet för John McCain som starkt stödde den nya strategin.
Men som så ofta är det ekonomin och utrikespolitiken som är de viktiga faktorerna:
"'If the economy is sliding into a recession that would favor the Democrats,' said Andy Smith, political science professor at the University of New Hampshire.
But a campaign about national security would favor Republicans, he said, particularly if Republicans nominate McCain, a former Vietnam prisoner of war and a critic of Bush's handling of the Iraq war."
För mer information:
4 kommentarer:
En mycket klarsynt analys Erik. Det ska bli spännande att se vart det hela leder.
Instämmer, tack för att du tog din tid att skriva inlägget! :)
Vet du någon som har spekulerat vidare hurvida amerikanarna är "trötta på Bush- och Clinton-dynastin", vore intressant att läsa om.
Dick Erixon har skrivit lite om det. Några utdrag:
"SVALA REAKTIONER PÅ HILLARYS I'M IN. Det råder extas i medierna över att Hillary Clinton tagit steget in i presidentkampanjen inför 2008. Intressant är dock att läsarna av Washington Post-bloggen inte alls är lika förtjusta. Flera ogillar att familjerna Clinton och Bush lägger beslag på presidentämbetet. En röst lyder:
Tänk bara på vad två mandatperioder med Hillary innebär: 7 efterföljande presidentperioder, eller 28 år, dominerade av två familjer i en nation med 300 miljoner invånare (och 9 mandatperioder eller 36 år om Bush den äldres tid som vicepresident räknas med). Detta är defacto aristokrati.
Och det finns inget fulare ord än aristokrati i amerikansk politik. USA skapades av dem som flydde Europas aristokratiska förtryck, och konstitutionen är skriven som en polemik mot ofriheten i Europa. "
I en annan blogg skriver han:
"Kravet på förändring i Washington är alltid ett tungt och ofta avgörande argument. Därför tror jag att Giuliani är starkare än Clinton, som så starkt förknippas med Bill Clintons tid i Vita huset. Hon står inte för förändring, utan stärker intrycket av att presidentposten har monarkiskt inslag. Och det är sannerligen inte populärt bland amerikaner. Jag tror det är därför hon inte leder tydligare. Ju närmare valet man kommer, desto större kommer motståndet mot Bush-Clinton-Bush-Clinton-senariot att bli. "
Och slutligen:
"BUSH, CLINTON, BUSH... CLINTON?. Som bloggen tog upp igår, växer en olust fram i USA mot att två familjer prenumererar på presidentämbetet. Idag skriver professor James Burkee i Los Angeles Times, Anyone but a Bush or a Clinton.
Vem som helst utom en ny Bush eller Clinton! Det kan bli svårare för Hillary Clinton än hon räknat med. Se mer om demokratiska kandidater i Johan Ingarös blogg."
Ett av utdragen skrevs i januari 2007, och de andra två i december 2007.
Skicka en kommentar