Vid presidentval bemödar sig numera få om ens någon kandidat med att besöka New York. Det fanns emellertid en tid när New York var av yttersta vikt vid amerikanska presidentval, något City Journal beskriver i denna artikel.
Mellan 1785 och 1790 var New York dels USA:s huvudstad innan Thomas Jefferson, Alexander Hamilton och James Madison beslöt att skapa Washington D.C. Men även därefter fortsatte New York City att spela den främsta rollen i amerikansk politik. Ingen annan delstat hade under lång tid lika många elektorsröster som New York; 1844 hade New York 36 elektorsröster mot Pennsylvania på andraplats med 26 elektorsröster. Samma år vann James K. Polk i delstaten med blott 5106 röster över Henry Clay.
Innan TV:n gjorde inträde så lade presidentkandidater stor vikt vid att besöka New Yorks teatrar, för att där få möjlighet att visa upp sig. År 1819 besökte general Andrew Jackson (och blivande president) teatern The Poor Soldier i New York, där han fick många applåder från publiken. Under Abraham Lincolns presidentkampanj 1860 höll denne ett anti-slaverital vid Cooper Union i New York som enligt Lincoln-författaren Isaac Arnold förmodligen gjorde mer än någonting annat för att ge Lincoln kandidatur-nomineringen.
New York hade emellertid mycket mer att erbjuda än teatrar. Baseballstjärnan George Herman "Babe Ruth" brevväxlade med alla presidenter från Woodrow Wilson till Harry Truman (och det finns t.o.m ett kort på George Herbert Walker Bush och Babe Ruth från 1948).
1945 besökte president Truman också New York för att inviga hangarskeppet USS Franklin D. Roosevelt, på väg till central park i sällskap med New Yorks guvernör Fiorello LaGuardia flockades 3 miljoner jublande människor. Senare i sitt presidentskap besökte Truman också New York’s Jewish Theological Seminary.
Idag väljs sällan presidenter eller VP-kandidater från New York. Dwight Eisenhower bodde emellertid i New York innan han blev president, och John F. Kennedy hade en starkare relation till New York City än någon annan president. Hans efterträdare Lyndon B. Johnson föredrog att spendera sin ledighet i Texas, Richard Nixon hade kopplingar till New York men mest innan han blev president.
Efter Nixon började presidenternas relation till New York emellertid svalna rejält. Och den kalla relationen kom kanske bäst till uttryck efter att president Gerald Ford 1975 förklarat att han inte tänkte ge staden någon bail out, och New York Daily News den 30 oktober skrev som rubrik: "FORD TO CITY: DROP DEAD"
Jimmy Carters relation till New York var också den kall. New Yorks judar och dess judiske borgmästare Ed Koch ogillade Carters Israel-politik och gav också Carter skarp kritik. Carter sa vid ett tillfälle till New York-borgmästaren: “You have done me more damage than any man in America.”
Ronald Reagan hade inte heller någon nära relation till New York utan föredrog Kalifornien, men han hade vissa kopplingar till New York och blev också den siste republikanske presidentkandidaten att vinna delstaten. Sedan 1988 har New York varit en trygg liberal delstat. George Herbert Walker Bush hade heller ingen direkt relation New York och det republikanska undantaget av New York-popularitet var George W. Bush direkt efter 9/11-attacken. Men den populariteten tynade snabbt.
Men inte heller Barack Obama har någon särskilt nära relation till New York. Vid orkanen Sandys efterdyningar erbjöd sig Obama att åka till New York men borgmästare Michael Bloomberg sa att man hade fullt upp och Obama åkte som bekant till New Jersey istället. Den roll New York nu främst har i presidentsammanhang är att det är en plats där kampanjerna kan fiska donationer - men det är en avsevärt lägre ställning än den orubbliga superställning staden hade i USA:s tidiga historia.
Källa: City Journal
Se även tidigare inlägg:
"Collision 2012" - ny bok om presidentvalet 2012 20130728
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar