Bret Baier har här ett inslag där han talar med tre andra reportrar som täckte president George W. Bush under dennes år, och här berättar lite om Bushs avslappnade relation med såväl media som utländska ledare:
Själv såg jag nästan alla presskonferens Bush höll, och såg otaliga tillfällen när Bush skojade med reportrar (inklusive otaliga reportermöten under hans presidentkampanjer). Han hade ett väldigt naturligt och avslappnat sätt att både bemöta och hantera journalister, något som dock inte alltid framkom i deras rapportering om presidenten. De flesta, inklusive alla dem som skrev kritiskt om honom, kan måste dock på ett personligt plan ha uppskattat Bush.
Om amerikanska journalister måste också sägas att de verkar mer avslappnade än svenska. Jag såg otaliga presskonferenser i Vita Huset, där journalisterna när utfrågningen av presidenten (eller pressekreteraren) var slut började sjunga i kör, och umgås på ett sätt väldigt avslappnat -- och väldigt osvenskt.
Här skriver också Kathleen Parker en krönika i Washington Post om de varma sidor hon (trots att hon var journalist) fick se hos George W. Bush.
Se även tidigare inlägg:
Jon Stewart driver med Bushs presidentbibliotek 20130427
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar