Star Wars storslagna rymdepos har under sin 40-åriga existens kommit att trollbinda flera västerländska generationer. Jag tillhör förstås själv fansen som växte upp med Luke, Leia, Han Solo och gänget.
Jag anser att bra skönlitterär fiktion är apolitisk - eller åtminstone inte partipolitisk på så vis att den öppet väljer sida. Det av den enkla anledning att de flesta filmskapare skildrar det godas seger över det onda. Och alla politiska partier som tror på demokrati och mänskliga rättigheter strävar förstås också de efter att göra det goda, även om de skiljer sig åt i synen på vad som är bästa sätt att uppnå detta goda.
Film- och litteratur kan skänka stora bidrag till den politiska diskussionen, och filosofiska resonemang. Men bra kultur låter sig inte tryckas ner i ett visst politiskt fack. Det anser jag även gäller Star Wars. Det håller dock inte alla med om, och jag tänkte här dissa några vänterpräglade kulturanalyser (primärt, men inte enbart med den nya Starwars-filmen i åtanke).
EXEMPEL 1: Kommunisternas syn:
Starwars har förstås också många svenska fans med politisk vänsterläggning av den gamla skolans klasskampsnatur. Och inför premiären av den nya Starwars-filmen har tidningen Arbetaren försökt lösa sin egen problematik med att Starwars är en bra filmserie, som enligt dem dock tolkats i alltför pro-amerikansk och pro-västerländsk tappning.
I en artikel med titeln "Missförstådd trilogi river upp sår" skriver författarna Simon Larsson och Tomas Lundström att vi genom de gamla filmerna (Episode IV-VI från 1977-83) lärde oss att tolka rebellerna som västerländska demokrater i uppror mot det onda nazistiska/kommunistiska/totalitära imperiet.
Denna syn är de dock kritiska mot, och menar att vi får en mer nyanserad förståelse av filmserien om vi börjar tolka det politiska budskapet genom prequel-trilogin (Episode I-III mellan 1999-2005). I denna är det inte gott mot ont på samma onyanserade sätt, och "Republiken" som Jedi-krigarna kämpar för, framstår inte längre som något enbart ljust (i motsats till Rymdimperiets rena ondska) utan som något blandat. Författarna skriver:
Republiken framstår i prequeltrilogin alltså inte alls som det ideala styre som den klassiska trilogin blickar tillbaka på, tvärtom har republiken i likhet med Rymdimperiet totalitära drag och olikheterna dem emellan framstår snarare som nyansskillnader.
I vår läsning finns det en tydlig historisk parallell mellan prequeltrilogin och västerlandet innan världskrigen. Ett västerland som med sociologen Charles Lemerts ord präglades av en mystik övertygelse om att det fanns en modern civiliserad värld, vilket det moderna västerlandet förkroppsligade.
I likhet med republiken har emellertid också det västerländska systemet sin mörka sida. Denna mörka sida tog sig inte minst uttryck i kolonialismen, där stora delar av världen annekterades av europeiska nationer med förevändningen att den västerländska civilisationen och styrelseformen var överlägsen alla andra styrelseformer, och att västerlandet inkarnerade historiens framsteg. En syn som legitimerade ett styre genom meritokratiska beslut och teknokratiska lösningar, i stället för representation och folklig legitimitet.
De menar att de många kritikerna till de nya filmerna (Episode I-III) är kritiska för att dessa tre filmer tar bort möjligheten att betrakta republiken som det goda västerlandet i kamp mot ondskan:
Sett utifrån det här perspektivet kanske den verkliga besvikelsen över prequeltrilogin handlar om att den river upp ett sår, som innebär att det inte längre är möjligt att se republiken eller jedikrigarna som entydigt goda.
Vi kan helt enkelt inte längre se de gamla Star Wars-filmerna med samma ögon. Den konfronterar oss i stället med en värld som är komplex och fragmenterad. Den visar att stjärnornas krig inte är enbart en kamp mellan de onda och de goda, och erbjuder inte något löfte om ett lyckligt slut.
Och vidare:
Mot bakgrund av prequeltrilogins skildringar står manusförfattarna till den kommande trilogin inför en situation där ett återupprättande av den gamla republiken inte framstår som en trolig eller ens önskvärd lösning.
Denna situation tycks också ha sin parallell i den samtida globala politiken. På första världskriget följde det kalla kriget, som efter sin slutfas och Sovjetunionens fall i sin tur följdes av att samhällsteoretiker började tala om ett historiens slut, i betydelsen att det kapitalistiska ekonomiska systemet och de liberala demokratiska idealen hade segrat.
I dag tycks vi emellertid befinna oss i en fragmenterad tillvaro där ett antal olika aktörer förhandlar sina positioner i en allt mer global värld. En värld där den västerländska civilisationen mot bakgrund av förintelsen och avkolonialiseringen inte med självklarhet kan ses som moraliskt överlägsen.
KOMMENTAR:
Det här är ju en tämligen värdelös recension. Starwars är inte politisk - inte partipolitisk. Är man vänster, så som de är, är man förstås fri att tolka serien på det sätt som de gör. Men besvikelsen som många kände inför filmerna, berodde inte på republikens tydligare intriger, utan helt enkelt på att Jar-Jar Binks var en tönt, - en felaktig och malplacerad tönt dvs.
Det beror inte på djupa klassanalyser, eller högerns "besvikelse" över att inte längre kunna tolka filmserien ur ett "högerperspektiv". Det krävs riktigt djup vänsterindoktrinering för att kunna tro.
EXEMPEL 2: Islam-apologeternas syn:
En annan recension kommer från Decider, där skribenten Comfortably Smug, skriver en artikel med titeln "The radicalization of Luke Skywalker: A Jedi's Path to Jihad".
Han skriver att de gamla filmerna - som många fans (inklusive jag) just tittat igenom inför releasen av den nya filmen - borde förvånas över hur många kopplingar filmerna har till kriget mot terrorismen. Och han skriver:
... the Star Wars films are actually the story of the radicalization of Luke Skywalker.
Och vidare:
... each film in the original trilogy is another step in Luke’s descent into terrorism.
Artikelförfattaren drar sedan en parallell mellan Luke Skywalker och den forskning som finns om vilka som blir radikaliserade terrorister: de saknar fäder; har svårt att skapa relationer utanför hemmet; och dras till grupper som erbjuder acceptans och kamratskap.
Allt det passar också in på Luke Skywalker:
Luke is just the kind of isolated disaffected young man that terror recruiters seek out. Obi Wan — a religious fanatic with a history of looking for young boys to recruit and teach an extreme interpretation of the Force
Efter den beskrivningen kommer parallellen till kriget mot terrorismen:
Within moments of meeting Luke, Obi-Wan tells Luke he must abandon his family and join him, going so far as telling a shocking lie that the Empire killed Luke’s father, hoping to inspire Luke to a life of jihad.
Shocked and confused by this onslaught of terrorist brainwashing, Luke hurries home only to find the charred corpses of his aunt and uncle. The Empire’s accidental harming of Luke’s Aunt Beru and Uncle Owen can be directly compared to the casualties of President Obama’s drone campaign, whose body count terrorists capitalize upon for recruitment. This is precisely what Obi-Wan does, preying upon Luke’s emotional state to take him under his spell and towards a life of extremism.
Författaren fortsätter sedan med att beskriva hur Obi Wan, likt en självmordsbombare, tar livet av sig inför Lukes ögon, för att sedan mana honom att fullborda sin träning. En träning som leds av den religiöse fanatikern Yoda:
Like many extremist mullahs, Yoda demands total adherence to his strict interpretation of the Force and seeks to strip Luke of independent thinking.
Författaren avslutar sedan med orden:
As is now evident, Star Wars is clearly a cautionary tale of the dangers of radicalization, and how even a seemingly harmless young man who kept to himself on Tattooine can become the terrorist next door.
KOMMENTAR:
Med andra ord: även jihadister kan kolla på Starwars och låta sig inspireras av Luke Skywalker. Det tycks vara författarens andemening. Eller så menar han bara, i likhet med vänsterrecensenterna, att vi som vill betrakta oss som "goda" inte har patent på storyn.
EXEMPEL 3: Reagan-erans perspektiv:
Allt är dock inte liberalt. Här en lång artikel i io9 av Charlie Jane Anders med rubriken: "How Star Wars Helped Create President Reagan". Författaren inleder med att konstatera:
You can’t even imagine a more quintessentially American story than the original Star Wars.
Star Wars gav en optimism till 1980-talet som inspirerade - eller åtminstone inföll parallellt med Ronald Reagans "Good Morning in America"-anda, argumenterar författaren, som också noterar att Reagan använde två tydliga Star Wars-referenser i sin karriär:
Ronald Reagan was running for president just as the marketing campaign for the second Star Wars movie was reaching fever pitch. Star Wars represented not just high-tech space adventure, but nostalgia—the original trilogy isn’t just set in a time “long, long ago,” but feels like a product of an earlier, simpler era. Reagan’s “Morning in America” campaign dovetailed perfectly with the sense of nostalgic optimism that Star Wars stood for.
As that 1983 Washington Post article makes clear, Americans were tired of feeling bad about themselves, and sick of defeatism, and Star Wars was a gateway drug to a new triumphalism. We could blow this thing and go home. We could be the good guys, with easily identified bad guys.
Reagan’s policies were explicitly connected to Star Wars on two occasions: Once, when he described the Soviet Union as an “Evil Empire,” and once when his missile-defense program was dubbed “Star Wars.” Both of these were more or less accidents, says Taylor. Reagan’s speechwriter has said he didn’t intend “Evil Empire” to be a Star Wars reference, but that speech happened just as the original Star Wars was showing on HBO for the first time, and people made the connection.
Författaren konstaterar också att tolkningen av de första filmerna verkligen blev pro-amerikanska i Reagans anda, men att tolkningen av de nya prequel-filmerna blev mer vänsterpräglade (som i Arbetaren-recensionen ovan).
KOMMENTAR:
I denna recension instämmer jag. Inte i att filmerna är politisk Reagan-propaganda, eller att konservativa som jag själv har patent på filmerna, men jag instämmer i att Star Wars optimistiska anda, så tydligt formad av 1980-talets USA sammanfaller mycket väl med den anda Reagans presidentskap förde med sig. Det lär dock inte ha varit George Lucas grundläggande intention. Men faktum är att den energiska, amerikanska livsoptimismen som utmärkte sig så tydligt på 1980-talet sken igenom i både en filmserie och en republikansk politikers stora glansår.
EXEMPEL 4: MacGyver - feministernas syn:
Slutligen en annan recension, av ett annat 1980-talsfenomen. TV-serien MacGyver - som jag växte upp med och jag hade alla avsnitt inspelade på VHS.
Megan Garber dissar dock serien i en artikel i Atlantic med rubriken: "Mullet Over: The Lonely Brilliance of MacGyver", där hon konstaterar att MacGyver har åldrats dåligt (vilket jag kan hålla med om, men inte av samma orsak) pg a att MacGyver har en så stereotyp kvinnosyn och idoliserar den ensamma, starke mannen:
... the problem here isn’t really MacGyver. It’s the show itself that reads, ultimately, as outdated—and not just because of the hyper-synthed score that plays whenever MacGyver Encounters Danger. The problem is, instead, precisely the thing I remember so fondly about the show: MacGyver’s (super)man premise. One man, doing everything for himself, being everything to everyone! One man, whose damsel in distress is basically the whole world!
Och vidare:
It glorifies the single man—the single mullet—while treating other people as victims and saps. It takes the logic of Man vs. Wild, adding supporting characters who exist mostly to be saved and then forgotten.
KOMMENTAR:
Nä, jag orkar inte. Men jag förmodar att det går att se på allt på olika sätt. Själv minns jag att jag tyckte att att "Kvinnofängelset" var en urtråkig serie.
Så avslutningsvis anser jag alltså att bra skönlitteratur och fiktion står över partipolitiskt käbbel. Så med det sagt, strunta i recensioner. Gå och se Star Wars. Det kommer jag att göra, och det kommer att bli lika nostalgiskt som häftigt.
Se även tidigare inlägg:
Podd 48: Film, TV-serier och Amerikansk politik 20140726
Recension: Barbarernas leende - Per-Erik Nilsson 20120501
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar