Då har den andra presidentvalsdebatten mellan McCain och Obama just avslutats. Pressen innan debatten låg helt klart på McCain, som under månaden som gått fått se Obamas opinionssiffror skjuta i höjden. Pressen låg också på McCain på grund av att denna enda "town-hall-debatt", är en stil McCain föredrar långt framför de stora - och i viss mån opersonliga podier, som annars oftast brukar användas i debatterna. Med det utgångsläget tog debatten för McCains del alltså vid.
Debatten kom till stora delar att handla om ekonomi. McCain har i enlighet med hans egna ord anklagats för att inte ha ekonomin som sin starka sida. Och oavsett om det är sant eller ej, och oavsett vilken kandidat som i det avseendet har vettigast idéer (något jag inte ämnar jämföra på dessa korta rader) så märks det dock att McCain egentligen inte gillar att tala om ämnet. Och det satte sitt avstamp på hela hans framförande. McCain var enligt min mening betydligt sämre i denna debatt än i den första presidentvalsdebatten. Obama var heller inte han speciellt märkvärdig - och debatten överlag var ganska tråkig där båda kandidaterna tog upp gamla saker och gamla argument som de flesta förmodligen redan känner till. Dock såg Obama inte riktigt lika besvärad ut som McCain stundom gjorde i diskussionen om ekonomin.
Framåt slutet sken dock McCain igenom, när utrikespolitiken hastigt och kort lyftes fram. För i utrikespolitiska frågor så märks det att McCain är bättre än Obama. Denna gång märktes detta tydligast i analysen av Ryssland (i debatten om Irak säger kandidaterna nämligen numera inget nytt). Medan McCain förklarade att Ryssland var ett hot och att han personligen varnat för Vladimir Putn och sett denne i ögonen (en referens till ett uttalande av president Bush) och däri sett ett K ett G och ett B, och därefter på ett kunnigt sätt förklarade varför världen nu bör hålla ögonen riktade på Rysslands framtida agerande, och i synnerhet Ukraina, som borde ges ett tydligt stöd från väst - något McCain talat om tidigare - så försökte Obama kontra med att förklara att man inte bara skulle ge moraliskt stöd - men att detta dock också skulle ges till Polen, Estland, Lettland och Litauen - och de fd Sovjetstaterna. Att stödja dessa är givetvis bra, men givetvis är det så att de länderna alla är EU-medlemmar och även om EU inte har speciellt mycket att sätta emot Ryssland militärt, så skulle det ofantligt mycket till för att Ryssland skulle ockupera ett EU-land. Ukraina däremot, vilket McCain tydligt satte fingret på, befinner sig givetvis i ett betydligt mer utsatt läge. Obamas "helgardering" framstod i det avseendet mer som en täckmantel för hans bristande sakkunskap än som en rimlig analys över den troligaste ryska hotbilden.
Den sista utrikespolitiska frågan handlade om Israel och Iran - och huruvida kandidaterna skulle sätta in militär i det fallet att Iran skulle anfalla Israel. Båda kandidaterna intog där en mycket tydlig pro-israelisk hållning och båda gav ett bra svar. Själv önskar jag dock att McCain med ett leende svarat något i stil med: "My friends, if diplomacy fails and Iran do threaten to attack Israel, I will just have to sing that old Beach Boys song again."
Ett sånt svar hade varit klockrent, och säga vad man vill om McCain och town hall meetings, men av alla amerikanska politiker jag känner till så är George W. Bush förmodligen den lugnt bästa town-hall debattören av dem alla - och hans framträdande i sin town-hall-meeting debatt mot John Kerry var bättre än såväl Obamas som McCains sammanlagda insatser denna ganska tråkiga kväll.
Slutligen kan sägas att även om ingen av kandidaterna gjorde någon direkt strålande insats, så gjorde heller ingen kandidat någon speciellt dålig insats. Tyvärr för McCains del, så måste det nog sägas vara dåliga nyheter i sig - och jag tror inte att denna debatt kommer att förändra opinionsläget i något större avseende. Men vad McCain skulle kunna hoppas på är att väljare och tidningsskribenter faktiskt tar honom på orden och gör vad han upprepade gånger under kvällen påminnde dem att göra - nämligen att jämföra hans egna politiska beslut i vissa brännande frågor gentemot Obamas. Om McCain lyckas med detta, så är det förmodligen det bästa hans kampanj kan lyckas få ut av denna andra presidentvalsdebatt.
Därmed godnattar jag mig själv med en morgonhälsning till alla flitiga bloggläsare som just börjat masa sig upp.
1 kommentar:
Just ja. Debattledaren var förövrigt allt annat än bra (Obamas alltför snälla beröm till trots): han avbröt alldeles för ofta och hade passat bättre som moderator i en mer traditionell debatt (eller i "På Spåret" där han helt enkelt skulle kunna stänga av mikrofonen i någons bur om de talade när de inte skulle) - däremot passade han inte alls som debattledare för ett town-hall-meeting, där själva poängen (till skillnad från den förra debatten när moderatorn försökte få kandidaterna att prata mer med varandra utan att lyckas) är att faktiskt tillåta dem att prata lite friare på egen hand, och själva vara de parter som avbryter varandra.
Nå... ZzZzz....
Skicka en kommentar