Den republikanska primärvalsdebatten på Dartmouth College i Hanover, New Hampshire har just avslutats. Deltagarna var Jon Huntsman, Michele Bachmann, Rick Perry, Herman Cain, Mitt Romney, Ron Paul, Newt Gingrich och Rick Santorum. Debatten hölls i av Washington Post och Bloomberg TV och hade ett speciellt debattformat där deltagarna satt tillsammans runt ett bord på ett mer närgånget sätt än vid tidigare debatter. En annan ny sak, som för mig var ett nytt debattkoncept - var att deltagarna också gavs tillfälle att faktiskt ställa frågor till varandra.
Inför debatten var fokus riktat främst mot tre personer: Rick Perry, Mitt Romney och Herman Cain. I Perrys fall, som sedan den senaste debatten i Florida gått från frontrunner till tredjekandidat efter såväl Mitt Romney som Herman Cain, handlade det om att bevisa att han faktiskt kunde debattera (jag själv anser att han gjorde bra ifrån sig i förra debatten, men han rasade likväl i opinionen) kvalitativt en hel debatt igenom. För Mitt Romneys del handlade det om att hålla sin mark som frontrunner, avvärja de väntade attackerna och gärna också expandera sitt väljarstöd. För Herman Cains del handlade det om att cementera sin position som tvåa - hålla sig högt över Rick Perry och sikta in sig på att övervinna även Romney. För de andra kandidaterna handlade det om att ta sig in bland dessa tre i topp.
Hur gick då detta?
Rick Perry gjorde i denna debatt inte bort sig, han fällde inga förhastade eller ogenomtänkta uttalanden och höll fokus genom hela debatten. Men han stack heller inte ut anmärkningsvärt mycket och sa saker han i olika varianter sagt många gånger tidigare - både när han kampanjat och debatterat. Han skötte sig såväl hyfsat, men hyfsat räcker inte för att återhämta och väga upp allt han i de senaste debatterna förlorat.
Mitt Romney gjorde å sin sida en väldigt bra debatt trots att han attackerades från en mängd olika håll. Han försvarade sig bra mot attackerna och gjorde själv genomtänkta attacker - i första hand mot president Obama, där han förklarade att han skulle avskaffa ObamaCare och skapa förutsättningar för en fungerande ekonomi. Han var också den kandidat med tydligast vision i förhållande till amerikansk utrikespolitik. Med det sagt var Mitt Romney på ungefär samma sätt som han alltid varit - en duktig och mycket kompetent debattör, men inte nämnvärt bättre än han var i förra debatten, eller debatten innan dess. Däremot var han bättre än Rick Perry och Romney känner sig nog mindre rädd för Perry än han möjligtvis gjorde för några veckor sedan. Frågan är dock om det hjälper honom - svaret är att det inte alls är säkert. Mitt Romney fick nämligen en ny tydlig utmanare i Herman Cain.
Herman Cain, som sedan den senaste debatten fick se ett uppsving, såväl i opinionsundersökningar som provval hade denna debatt i uppgift att bevisa att han inte bara är republikanernas senaste boom-kandidat (a la Pawlenty, Bachmann och ev. Perry) - en kandidat att gå upp snabbt i sökandet efter någon som inte heter Mitt Romney, för att sedan falla lika snabbt inför det faktum att Romney (religionsfaktorn till trots) faktiskt framstår som mer balanserad och kompetent - och även gör så i debatt efter debatt.
Lyckades Cain med detta?
Mitt svar är ja. Debatten kom i stor utsträckning att kretsa kring Herman Cains 9-9-9-plan. En plan Cain lyckades med att såväl förklara på ett begripligt sätt, som att försvara från attacker från olika utgångspunkter. Han visade också förmåga till spontana, men samtidigt genomtänkta svar på en mängd kritiska frågor - samt en förmåga att leverera dessa på ett tryggt och humoristiskt sätt. Inte ens när Ron Paul kritiserade honom för att ha varit med i Federal Reserve blev Herman Cain ställd eller nämnvärt nervös, utan gav ett så bra svar man kunnat ge på en sådan kritik framförd av Ron Paul. Det gjorde också Herman Cain till debattens vinnare.
Det går att spekulera i trovärdigheten i Herman Cains 9-9-9-plan - men all kritik han fick kunde han bemöta. Men oavsett den saken så gjorde Cain ett framträdande som kändes övertygande. Perry gjorde en hyfsad insats - som likväl med stor sannolikhet inte kommer att hjälpa honom nämnvärt mycket. Mitt Romney gjorde än en gång en bra debatt - men en debatt som i likhet med hans förra topp-debatt, förmodligen inte heller den kommer att öka hans popularitet nämnvärt. Herman Cain gjorde däremot ett bra framförande som faktiskt kommer att hjälpa honom. Han var kanske inte bättre än Romney, men kom inte långt därifrån - men däremot var han bättre än Perry, och för Cains del så räcker det för att vinna de väljare som i letandet efter någon som inte är Romney har stött Perry. Alla dessa kommer inte att gå till Cain, men förmodligen tillräckligt många för att på allvar faktiskt utgöra ett hot mot Romney.
Cain hade också en annan fördel. Han var den kandidat som bäst faktiskt visade att han stod för något nytt. Såväl Romney som Perry försökte förklara vad som var fel med Obama och hur de själva skilde sig från denne. I Herman Cains fall märktes detta i dennes personlighet. Han var en annorlunda kandidat på ett positivt utmärkande sätt. Och den skämtsamma ordleken "Yes we Cain!" - har aldrig känts så aktuell som den gör just nu.
Herman Cain anser jag således vann debatten.
Se även tidigare inlägg:
GOP-debatten i Orlando, Florida 20110923
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar