En bok där Axelrod skriver att Obama faktiskt ljög om sin syn på gay-äktenskap 2008, när han betonade att han trodde på att äktenskap borde vara reserverat för en man och en kvinna, medan sanningen var att han i själva verket förespråkade gay-äktenskap - men av politiska skäl sa något annat.
Obama förespråkade gay-äktenskap så tidigt som 1996, när han som dåvarande kandidat till Illinois delstatssenat i ett frågeformulär skrev:
“I favor legalizing same-sex marriages, and would fight efforts to prohibit such marriages.”
När han under presidentkampanjen 2008 emellertid tillfrågades om sin syn på saken i Rick Warrens Saddleback Church sa han så här:
“I believe that marriage is the union between a man and a woman,” Obama said at the time. “Now, for me as a Christian — for me — for me as a Christian, it is also a sacred union. God’s in the mix.”
Axelrod förklarar att Obama övertalades av sina rådgivare (som han själv) att tona ner stödet för gay-äktenskap, som inte alls var speciellt populärt i te x svarta kyrkor:
“Opposition to gay marriage was particularly strong in the black church, and as he ran for higher office, he grudgingly accepted the counsel of more pragmatic folks like me, and modified his position to support civil unions rather than marriage, which he would term a ‘sacred union,’ ”
Axelrod konstaterar vidare att Obama inte var helt bekväm med att inte säga sanningen, men likväl valde den praktiskt mest pragmatiska linjen. I en intervju med BuzzFeed säger emellertid Obama att Axelrod verkar blanda ihop hans personliga känslor för saken med hans faktiska syn på policy:
"I think David is mixing up my personal feelings with my position on the issue," Obama said in an interview with BuzzFeed News. "I always felt that same-sex couples should be able to enjoy the same rights, legally, as anybody else, and so it was frustrating to me not to, I think, be able to square that with what were a whole bunch of religious sensitivities out there."
Här intervjuas Axelrod på CNN om Obamas förklaring:
En pragmatiker eller en lögnare? Sanningen är förmodligen att givetvis ville vara pragmatiskt av rent taktiska skäl. Vilket fick honom att göra ett politiskt ställningstagande han i grunden inte höll med om, men i kommunkationen med väljare och valet att som kandidat vara otydlig ifråga om sina egna djupaste övertygelser, så framstår pragmatismen givetvis lätt som en lögn. Time skriver:
The insider’s account provides the clearest look yet at Obama’s long-established flip-flop, one of the blemishes on his record as a progressive. The admission of Obama’s embrace of deception also calls into question the President’s stated embrace of a new kind of politics in 2008, when he promised to be unlike other politicians who change their views to match the political winds.
I längden är det inte alls säkert att Obamas pragmatism kommer att skada hans eftermäle. Det kan mycket väl hända att motsatsen kommer att gälla då han helt uppenbart var före de flesta andra i denna fråga. Men i den faktiska sakpolitiken och tillvaron här och nu, är den direkta sanningen faktiskt viktig - och det som Axelrod uppdagat, hade förstås, om det hade uppdagats redan 2008, ställt till stora problem för Obamas valmöjligheter.
Och som TIME skriver, visar agerandet på ett mönster Obama följt sedan dess i sitt förhållningssätt till både det ena och det andra. Där retorik och handling inte alls alltid känns synkroniserat.
Källor: TIME, TIME, Fox News
Se även tidigare inlägg:
David Axelrod om Obama och sitt eget liv i politiken 20150210
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar