Efter kriget föddes babyboom-generationen.
När de växte upp på 60-70-talet var världskrigen avslutade och samhällsandan präglades av tillväxt och framtidstro. Storbritanniens fd socialdemokratiske premiärminister Tony Blair beskrev 1995 det unika med sin generation:
”Vi växte upp efter andra världskriget. … Vi föddes in i välfärdsstaten; nationell sjukvård; bankkontonas marknadsekonomi; supermarkets; jeans och bilar.
Vi hade pengar … våra föräldrar inte kunnat drömma om; vi reste utomlands; vi gick igenom 60-talets sexuella revolution. Hälften av dagens arbetskraft är nu kvinnor och arbetslivet revolutionerades av vetenskap. Vi byggde en ny populärkultur, formad av färg-TV, Coronation Street och Beatles.”
Denna generation axlade det politiska ledarskapet just efter att Sovjetunionen fallit ihop. Framtidstron var gränslös.
Några år senare blev Tony Blair premiärminister. 2001 inträffade 9/11-attacken och Blair skulle leda Storbritannien genom ett 20-00-tal präglat av en religiös extremism hans generation aldrig varit förberedda på. 2011 reflekterade han över detta:
”För många européer som växte upp under 1960- och 70-talet gällde en enkel ekvation: allteftersom samhällsutvecklingen fortsatte skulle religionen minska. — Det har inte skett.”
Nu arbetar Blair med religionsfrågor och manar världen att ta radikal islam på allvar. 2014 sa han:
”… i rötterna till krisen ligger en radikaliserad och politiserad syn på islam. … Hotet från denna radikaliserade islam minskar inte; det växer; det sprider sig över världen; … När vi betraktar de utmärkande utmaningarna för vår tid, måste denna fråga finnas på samma sätt som miljön och ekonomisk instabilitet. … i toppen av agendan.”
Blair har växt in i en klarsynthet de flesta ledare i hans generation saknar. Efter terroristattacken i Frankrike den 13 november, sa vår egen statsminister Stefan Löfven:
"Jag måste tyvärr säga att Sverige nog har varit naiva … Kanske har det varit svårt för oss att acceptera att det … finns … svenska medborgare som sympatiserar med mördarna i ISIL."
Hans generation har varit naiv, av de orsaker Tony Blair så tydligt reflekterat över. Denna generation innehar fortfarande ledarpositionerna i västvärlden. Ett problem Thomas Gür belyste i SvD den 23 november:
”Världsläget, kollapsande stater, terrorism och flyktingvågen talar för realism och för nödvändigheten att också vi i Sverige ser om vårt hus.
Dessvärre är det politiska ledarskap som behöver göra det, ännu uppenbart inte på plats. Den generation som nu är vid makten har inte vuxit upp med osäkerheten utan med framsteget som huvudingrediens i samhällsutvecklingen. Det är därför som vi serveras de återkommande bekännelserna om naivitet.
Det ledarskap som behövs kommer nog att stiga fram ur 90-talisternas generation. De är å andra sidan allt för unga än. Sådant går visserligen över, men det innebär likväl ett ledarskapsvakuum under de stökiga åren framför oss.”
Låt mig uppmärksamma en generation Thomas Gür missar.
Jag är född 1979 och hade just påbörjat mitt akademiska intresse för kopplingen mellan religion och politik när 9/11-attacken inträffade. Jag minns dagen tydligt. Jag var på universitetet. På vägen hem lyssnade jag på radio. På kvällen tittade jag på CNN med en kompis. På natten chattade jag i amerikanska chattforum.
Under åren som följde berättade mina amerikanska Internet-kompisar att de tagit värvning. Många av samma skäl som efter Pearl Harbor; USA hade attackerats. De tänkte inte låta fienden komma undan.
”Jag tog värvning för att jag ville vara en del av kriget mot terrorismen och bidra med att se till att striderna förs på fiendens hemmaplan, inte på vår”, sa en soldat som jag intervjuade 2006.
I ett tal inför kongressen i januari, tackade president Obama denna generation:
”Vi saluterar modet och uppoffringarna hos varje man och kvinna i denna 9/11-generation som tjänstgjorde för att värna vår trygghet.”
Dessa som såg tornen i New York rasa och som reagerade på samma sätt som deras mor- och farföräldrar reagerat när de såg Pearl Harbor i lågor, är den generation som nu är redo att axla det ledarskap västvärlden behöver för att vinna kriget mot terrorismen.
Denna generation - som president Obama så vackert kallade 9/11-generationen - består primärt av människor i min ålder. Men vem som helst kan ansluta sig till denna generations berättelse. Och när tillräckligt många gjort det kommer vi att segra.
/ Ronie Berggren
Se även tidigare inlägg:
Världscivilisationens återkommande misstag i förhållande till militant islam 20151201
Stefan Löfvens naivitet till militant islam går att spåra 20151120
Islamiska begrepp som behöver förtydligas - del 1: ISIS eller något annat? 20151118
1 kommentar:
är inte risken då att man använder ordet terrorism för att skapa en fiende som man sedan kan tjäna pengar på? Sen läser man att Donald Trump uppmanar att man skall jaga och döda "terroristernas" familjer. Kommer detta inte bara skapa en "eye for an eye" situation där konflikt aldrig tas slut på grund av att dom filosofiska och tekniska grunderna som man har för att lösa konflikten är i praktik, och är till många sätt det vi faktist ser i verkligeheten, grunden för det som är en olöslig konflikt som bara går runt i cirklar och gynnar inte landets säkerhet, utan snarare oljebolagen och vapenhandeln, på grund av att man inte vill ta itu med rötterna till problemet? som är kunskapsnivån och utvecklingsnivån på dessa länder som har terrorister? Man kan argumentera att nästan alla krig usa har varit i dom senaste 150 åren har antingen indirekt eller direkt blivit hetsade av dom starkaste och rikaste bolagen usa hade vi den tiden, och man kan med säkerhet säga att oljebolagen och vapenhandeln har gynnats väldigt mycket av massakern av oskyldiga människor genom alla dessa krig, sorgligt nog när det kommer till ekonomi och pengar verkar det inte ordet oskylig eller människor finnas, bara kapital och ett sätt att driva oljepriserna uppe. Jag har en stark uppskattning för romantisk nationalism, men inte den traditionella, på grund av att jag ser det som att folk blir bara patrioter eller nationalister när deras land går dåligt, och dom tar bara an sig identiten av en nationalist när dom känner att deras land är hotad eller i fara, då har dom identiteten av en nationalist baserad på rädsla och ilska, inte av kärlek till ens kultur/folk, och dom kan man krigshetsa in i vilken konflikt dom vill. Oavsett om det skulle handla om ekonomiska fördelar för företag och inte beskyddandet ut av folket.
Skicka en kommentar