söndag 16 mars 2008

Irakkriget i omvärldens blickfång

En insändare jag skrev till vår lokaltidning Allehanda.se, som dock refuserades:

Irakkriget i omvärldens blickfång

Det är nu fem år sedan kriget i Irak inleddes. Ett krig som påverkat också Sverige, som tar emot flest irakiska flyktingar i Europa. Det borde därför vara av intresse att sätta sig in det amerikanska perspektiv som föranlett kriget.
Detta sägs det i Sverige dock sällan något om, vilket statsvetaren Joakim Nilsson uppmärksammade i P1 den 21/1 i år, och påvisade hur svensk media nästan alltid framställer Republikaner som bovar och Demokrater som hjältar.
Nyligen besökte jag en utställning på Öviks museum om lemlästade amerikanska krigsveteraner från Irak. Syftet var enligt arrangörerna att väcka debatt. Men med tanke på svensk allmänhets redan ensidiga förståelse, så tillför en sådan utställning inte något nytt i debatten. Riktiga motargument finns det dock gott om:
1993 skildrades i SVT:s Dokument Utifrån situationen i Irak efter Gulfkriget 1991, när FN under USA:s ledning drivit ut Saddam Hussein från Kuwait, som denne tidigare ockuperat. President George Bush Sr valde dock att inte gå in i Irak och avsätta Saddam Hussein, med motiveringen att detta skulle innebära tusentals amerikaners död och anarki i landet. I programmet framställdes dock helt andra orsaker: Bush struntade folkets lidande eftersom USA tjänade pengar på att sälja vapen till Saddam, och därför inte ville avsätta diktatorn. För att understryka denna tes filmades en irakisk pojke som sa: ”I Amerika och England säger de att den som dödar är en brottsling. Saddam dödade min far – så varför behandlar de inte Saddam som en brottsling?”
Poängen med dokumentären var solklar: Bush handlade högst omoraliskt som inte avsatte Saddam Hussein.
Retoriken i USA var liknande: en senator förklarade 1992 hur han två gånger krävt av Kongressen att ta itu med hårdhandskarna med Saddam Hussein, som ju stödde terrorister, mördade sitt eget folk, och försökte utveckla kemiska, biologiska och nukleära vapen. Senatorn som dundrade ut detta krigsbudskap var Demokrat och hette Al Gore.
Men historien är lätt att glömma. När nuvarande president Bush år 2003 faktiskt avsatt Saddam Hussein protesterade en ny generation USA-kritiker, men nu av motsatt anledning: USA gick in för att stjäla olja. Att anklagelsen var inkonsekvent påminde svensk media inte om, och man skildrade aldrig den amerikanska utgångspunkten för kriget, som kan sammanfattas i Bushs två nya policyförändringar efter terrorattacken 2001:
Bush ansåg att policyn från kalla kriget om Mutually Assured Destruction (MAD), där två stormakters likvärdiga kapacitet att utplåna varandra skulle förhindra att någon av dem angrep den andre inte fungerade mot självmordsterrorister. Därför behövde krigspolitiken omvärderas. Hot skulle angripas i förebyggande syfte för att det som hänt den elfte september inte skulle hända igen.
Det andra var att sprida demokrati. Under kalla kriget hade policyn varit att det var bättre med västvänliga diktaturer än med kaos. Bush menade dock att detta var en kortsiktig lösning: bästa sätt att skapa verklig stabilitet – var att ge dem frihet, eftersom fria demokratier inte krigar mot varandra.
Det var utifrån den första premissen Irakkriget inleddes år 2003, och det är utifrån den andra som det fortgår, i ett land där en islamistisk totalitarism kämpar mot dem som vill leva i frihet, om Iraks framtid. 4000 amerikaner har dött i försvaret av den bräckliga irakiska demokratin. Och att dessa soldater skickades i krig på grunder som visade sig vara felaktiga är orsak till amerikansk självkritik. Men det är knappast för deras skull som européer demonstrerar. De är arga på grund av en ensidig världsbild som svensk media sällan gör speciellt mycket för att nyansera. Joakim Nilsson säger avslutande i SR:

”Oavsett vad vi i Sverige har för politisk övertygelse måste vi förstå vår omvärld. Vi behöver inte gilla det vi ser, hör och läser – men vi måste förstå. Utan förståelse blir vi naiva och fördummade, och frågan är vad det är för slags förståelse vi får av USA när vi hör svenska mediers beskrivningar? Den som verkligen vill lära sig något om amerikansk politik gör förmodligen bäst i att inte ta del av nyhetsrapporteringar från Sverige.”

Ronie Berggren, Örnsköldsvik

Inga kommentarer: