Sammanfattning
Socolovsky börjar med att berätta att Rick Perry är te-party-rörelsens favorit och att han leder i opinionsundersökningarna (och när reportaget gjordes var han förmodligen också te-party-rörelsens favorit och ledde förmodligen också i opinionsundersökningarna - även om situationen för tillfället ser något annorlunda ut). Hon förklarar också att han har starkt stöd av en kristen evangelikal strömning - "the new apostolic reformation".
Hon säger sedan:
"Och många oroas över vad den här alliansen kan innebära för USA, om Rick Perry blir USA:s näste president."
Programmet refererar sedan till Rick Perrys böne-event på Reliant Stadium i Houston, Texas - där 30 000 kristna deltog och hon fortsätter sedan att referera till "the new apostolic reformation" - med stor säkerhet utifrån följande artikel i Texas Observer.
Hon förklarar sedan att the new apostolic reformation har sina rötter i pingstkyrkan och är ett samlingsnamn för de evangelikala grupper som vill ha mer inflytande inom samhällets maktsfärer, och att begreppet myntades av pastorn Peter Wagner som bland annat skrivit böcker om "andlig krigsföring" - som kopplar sociala problem som te x fattigdom till demoner.
Petra Socolovsky besöker sedan ett kristet möte i Washington DC som hon förklarar har anknytning till rörelsen - och spelar ljudklipp från vad som skulle kunna vara vilket evangelikalt väckelsemöte som helst (människor som sjunger med uppsträckta händer, ber med hypade röster och en pastor som bl a ber för en kvinna han träffat som var såväl ateist som abortförespråkare).
Socolovsky intervjuar sedan Rachel Tabachnick från organisationen Talk2Action som övervakar den kristna högern. Tabachnick förklarar att det alarmerande med "the new apostolic reformation" är att de ser direkta sammanband med te x fattigdom och de som är besatta av djävulen på platsen. Det gör att man kan skylla te x arbetslöshet på en viss grupp, som te x muslimer eller svarta, säger hon. Petra Socolovsky berättar också hur en predikant anser att hela det demokratiska partiet är besätta av demonen Jezebel (vilket är en direkt hänvisning till artikeln i Texas Observer).
I klippet från mötet som Socolovsky besökte spelades också ett klipp upp där pastorn ifråga bad för att muslimer runtom i världen skulle bli kristna - knappast heller det något speciellt vare sig kontroversiellt eller ovanligt i kristna evangelikala sammanhang. Något som i kombination med Tabachnick beskrivning av rörelsen får dem att framstå som islamofobiska. Den föreställningen blir ännu större när Socolovsky i slutet av reportaget säger:
"Strömningens grupper väljer ofta provocerande uttryck för sin bön och djävulsutdrivning. Amerikanska medier säger att grupper har drivit ner pålar utanför moskéer för att driva ut demonerna där. Och i november ska flera predikanter inom the new apostolic reformation anordna ett stort bönemöte i Detroit - och strömningens kritiker tror inte att det är en slump att just Detroit har USA:s största muslimska befolkningsgrupp."
Hon fortsätter med att förklara att det kritikerna anser riktigt farligt är rörelsens politiska ambitioner. Wagner menar att Gud har sänt nya profeter och apostlar (han själv är en av dem) - Gud berättar sedan för dessa vad som ska göras, och de ska sedan stiga inom jordelivets diverse maktssfärer (politik, näringsliv etc) och få jordelivet att mer likna gudsriket.
Reportaget skiftar sedan tillbaka till Rick Perry där mötesdeltagare intervjuas som talas om hur de betraktar Rick Perry som rätt person för dem. Socolovsky förklarar sedan att det är svårt att uppskatta rörelsens storlek men att många republikaner som Sarah Palin, Michele Bachmann och Newt Gingrich har stött dem. Hon resonerar slutligen kring Rick Perry och om han verkligen tror samma saker och säger:
"Frågan som ställs i många amerikanska medier, är om Rick Perry vekrligen tror att Satan ligger bakom alla problem i samhället, eller om han bara flirtar med the new apostolic reformation för att få röster."
Kommentar
Reportaget ifråga andas okunskap - inte i första hand om Rick Perry utan om den evangelikala rörelsen och dess politiska kopplingar överlag. Det grundläggande man bör förstå om den evangelikala rörelsen i USA är att det inte är någon enhetlig rörelse, utan en rörelse bestående av kristna från en mängd olika enskilda sammanhang som gemensamt väljer att bortse från specifika teologiska spörsmål och istället gemensamt ta fasta på den kristna trons grunddoktriner och tolerera varandras olika syn på andra saker.
Inom denna rörelse konkurrerar sedan pastorer, författare och andra om uppmärksamhet och om att få gehör för sina egna diverse idéer. Trenderna kommer därför och går inom den evangelikala rörelsen. Och "the new apostolic reformation" och Peter Wagner är i det avseendet bara den senaste trenden. En trend som säkert tilltalar vissa evangelikala pastorer men som inte definierar rörelsen i stort eller ens majoriteten av dessa. Det är idé folk -möjligtvis- för tillfället pratar om bland evangelikala men i första hand är det en bok av en kristen författare som råkar sälja bra (Peter Wagner finns också översatt till svenska och ges- i likhet med så många andra av USA:s evangelikala högerpredikanter ut på Livets Ords förlag).
The new apostolic reformation - är heller inget "samlingsnamn" för evangelikala som önskar få inflytande i politiken eftersom evangelikala önskat detta sedan 1970-talet, långt innan Peter Wagner myntade begreppet ifråga. Evangelikala ville- och vill också ha inflytande i politiken helt oavsett om de delar den senaste trendpastorns syn på "apostoliskt ledarskap" eller ej. Det är den senaste trenden - inget annat. Och evangelikala trender blir alltid överdrivet uppblåsta från två håll - från dess förespråkare och från dess motståndare. Sällan har de dock något långsiktigt stort övergripande inflytande på de evangelikala som rörelse.
Den såväl internationella som amerikanska evangelikala rörelsen utgör nämligen ingen protestantisk version av katolicismen och har ingen protestantisk påve som dikterar trosdogmer. Vad de evangelikala har är däremot otaliga varianter av självutnämnda "minipåvar" som gör vad de kan för att göra sina röster hörda och ge sin egen sekteristiska nisch inflytande på den breda evangelikala trosmarknaden. Här utgör "the new apostolic reformation" eller "dominionismen" eller vad än sakerna än må kallas, bara de senaste trostrenderna. För fyra år sedan var Rick Warren (och för de mer vänsterpräglade evangelikala - Jim Wallis) de evangelikala trendsättarna. Nu - pg a Perry-kampanjen och somliga kristna pastorer - är the new apostolic reformation, den senaste trenden. Om några år kommer trenden att vara en annan. Gemensamt för dem alla är att de inte kommer att ha förändrat de evangelikalas förhållningssätt till politiken nämnvärt: gruppen som sådan kommer - precis som alltid sedan 1970-talet att fortsätta önska politiskt inflytande för att påverka i frågor de anser viktiga, som te x aborter, religionsfrihetsfrågor etc - men deras politiska åsikter kommer att ha väldigt lite att göra med den evangelikala rörelsens senaste författare.
Det bästa sätt att få perspektiv på detta är att jämföra med Sverige. Kristdemokraterna är ett parti i grunden skapat av den svenska pingströrelsens grundare Lewi Pethrus. Dagens kristdemokrater har mängder av medlemmar med direkta kopplingar till såväl pingströrelsen som Livets Ord. Livets Ord ger ut författare som Wagner och bjuder på sina årliga konferenser in en mängd predikanter med ungefär samma åsikter. Såväl pingst- som Livets Ords trosrörelsemöten har väldigt mycket gemensamt med den evangelikala rörelsen i USA (pingst delar i grunden dess teologi och Livets Ord delar i den mån man i Sverige kan, även dess högerpolitiska idéer).
Det innebär emellertid inte överdrivet mycket för kristdemokraterna som parti. Här i Sverige skulle en koppling mellan den av Livets Ord utgivna boken av Peter Wagner - och KD:s ledare Göran Hägglund te sig tämligen långsökt. Men faktum är förstås att kopplingen är lika långsökt ifråga om Rick Perry och republikanerna. Den koppling som finns är att den evangelikala rörelsen stöder republikanerna på ungefär samma sätt som svenskt frikyrkofolk stöder KD. De stöder och stakar utifrån sin väljarbas möjligtvis också ut de breda ideologiska inriktningarna men har väldigt lite med partiernas sakpolitik att göra.
Petra Socolovskys reportage var således ett hypat sådant, som visade på mer okunskap än kunskap om den evangelikala rörelsen i USA. Det har förstås funnits vissa nyckelpredikanter inom den evangelikala högern - i synnerhet på 1980-90-talet. Idag finns dock ingen tydlig sådan ledare (Pat Robertson har metaforiskt sagt fallit från skyarna) - och den närmaste kopplingen mellan de politiska republikanerna och diverse inflytelserika pastorer ter sig idag i sådana fall i form av pastorer som direkt är politiskt verksamma, som te x Mike Huckabee.
Den rörelse som finns, och som påverkar politiskt gör detta pg a att den är bred inte pg a att den är sekteristiskt likriktad eller toppstyrd av någon enskild predikant. Vilket bevisas dels av att rörelsen visat sig stå kvar även när dess diverse predikantledare fallit, samt pg a att trender och böcker inom denna rörelse kommer och går, medan kärnfrågorna för rörelsen överlag inte förändrats överdrivet mycket sedan 1970-talet.
För en mer intressant och bred beskrivning av den evangelikala högern i USA och i synnerhet dess koppling till Rick Perry och dagens republikanska valcykel - så rekommenderas min artikel om ämnet nedan.
Källor: SR, Texas Observer
Se även tidigare inlägg:
Den republikanska Jesus-generationen gör politisk entré 20110807
Här är också en sammanfattning av en artikel av Michael Gerson där denne tar upp de konspiratoriska föreställningarna kring dominonism, the new apostolic reformation och alla andra föreställningar som vänsterkritiker av den kristna högern i årtionden lyft fram genom åren för att visa hur evangelikala politiker ämnar bygga upp en teokratisk stat (hans idag mest talande beskrivning var de som menade att Jimmy Carter var en religiös Napoleon - något förmodligen även en vänsteranalytiker idag skulle erkänna var en något överdriven framställning för att beskriva innebörden av Carters tro):
Om svartmålandet av evangelikala politiker 20110830
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar