"En amerikansk president som talar om Iran i noga kalibrerade ordalag - kritiserar det våld som har förekommit mot oppositionsdemonstrationer, och gör klart att rätten till yttrandefrihet och fredlig opposition är universella värden. Men samtidigt gör klart att USA inte tänker blanda sig i Irans inrikespolitik. Hans företrädare i Vita Huset utsåg Iran till en av ondskans axelmakter, och skulle med all säkerhet ha rusat ut den här veckan och gjort precis det Obama undvek - helhjärtat uttalat sitt och USA:s stöd för demonstranterna, och därmed gett dem den dödskyss de inte behöver.
Den senaste veckans händelseutveckling i Iran och den amerikanska hanteringen av den illustrerar igen det som har dominerat det senaste utrikespolitiska halvåret: maktskiftet i världens enda supermakt - övergången till världen efter George Bush."
Vad som hände var förstås att det var Obama som gav dem dödskyssen; Irans dissidenter slogs brutalt ner och misslyckades. Sedan dess har Obama blivit tuffare mot Iran (något Hillary Clinton önskade att han varit redan sommaren 2009), men citatet från Ramberg säger allt om svensk media. Media som vanligtvis slår knut på sig själva i vem som kan förespråka mest demokrati och flest mänskliga rättigheter så fort de sakerna i något sammanhang blir aktuella. I Obamas fall så ansåg Agneta Ramberg dock att hans icke-stödjande approach var mer sofistikerad än Bushs approach var - och därför bättre (trots att alla som hängt med i saken visste att Bush var mer intresserad av att aktivt stödja mänskliga rättigheter och att Obamas främsta intresse när han tillträdde 2009 var att förmå Irans regering att förhandla om eventuell kärnkraftsutveckling, inte att demokratisera landet och avskaffa den teokratiska diktaturen - och han förstod inte att de två var väldigt hopkopplade saker).
Såväl Obama som Ramberg hade alltså fel sommaren 2009. Sedan dess är Irans folk till viss del bortglömt och man har nu gått vidare till "den arabiska våren". Här har väst dock agerat på skilda sätt: medan man väldigt aktivt engagerade sig i Libyen så har man varit mer distanserad till händelserna i Syrien. Och det syriska folket önskar sig nu en amerikansk president som på allvar vågar stå upp för dem. Här är en bild jag snappade upp via TownHall - en bild som härrör från en enskild bloggare som fått bilden av en bekant i Syrien.
Agneta Rambergs uttalande sommaren 2009 sa allt som svensk media. Denna bild säger allt om verkligheten:
Se även tidigare inlägg:
En granskning av SVT:s 9/11-sändning 20110917
-----------
P1:s program "Konflikt" försvarar Obamas tama Irankritik 20090706
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar