Agneta Ramberg på P1:s program konflikt inleder den 20 juni sitt program med ett ljudklipp från president Obama där denne förklarar att han är djupt bekymrad över det våld han sett på TV från Iran, och att de demokratiska rättigheterna är universella värden som bör respekteras. Agneta Ramberg kommenterar sedan Obamas uttalande (som på många håll fick kritik för att han inte tog tillräckligt hård ton mot regimen i Iran) så här:
"En amerikansk president som talar om Iran i noga kalibrerade ordalag - kritiserar det våld som har förekommit mot oppositionsdemonstrationer, och gör klart att rätten till yttrandefrihet och fredlig opposition är universella värden. Men samtidigt gör klart att USA inte tänker blanda sig i Irans inrikespolitik. Hans företrädare i Vita Huset utsåg Iran till en av ondskans axelmakter, och skulle med all säkerhet ha rusat ut den här veckan och gjort precis det Obama undvek - helhjärtat uttalat sitt och USA:s stöd för demonstranterna, och därmed gett dem den dödskyss de inte behöver.
Den senaste veckans händelseutveckling i Iran och den amerikanska hanteringen av den illustrerar igen det som har dominerat det senaste utrikespolitiska halvåret: maktskiftet i världens enda supermakt - övergången till världen efter George Bush."
Programmet, som avslutar programsäsongen, fortsätter sedan med en sammanfattning av detta maktskifte så som det gestaltats i tidigare program, och går att lyssna på här.
Agneta Rambergs inledande försvar av Obama och kritik mot Bush är dock noterbart tydligt ensidig. Eftersom Bush inte är president längre, och inte gjorde några tydliga uttalanden om situationen i Iran, så är det svårt att spekulera i hur han skulle ha förhållit sig till den situationen. Vad vi däremot vet är att Obama fick skarp kritik till sin passiva hållning. Republikanen John McCain sa att Obama "ställde på fel sida av historien" i sin tama kritik av den iranska regimens reaktion mot demonstranterna.
Men kritik har även kommit från iranierna själva. I följande inlägg på Newsmill skriver den svenske exil-iraniern Makan Afshinnejad i ett inlägg redan från i mars, dvs långt före valet i Iran, följande:
"Vi exiliranier ser med stor skepsis på Obama-administrationens flirtande med den iranska regimen... En regim som byggt upp hela sin maktapparat på hat och religiös fanatism är inte en värdig motpart att föra konstruktiva samtal med. Det kommer amerikanerna så småningom att förstå. Att den iranska regimen på något sätt skulle inta en mer förnuftig och civiliserad roll är ett önsketänkande."
Det var dock inte bara Republikaner som John McCain och svenska exil-iranier som tyckte att Obama var alldeles för tam i sin kritik. President Obamas utrikesminister Hillary Clinton ansåg också att Obama borde vara tuffare, och det är hittills den första kända konflikt mellan utrikesminister Clinton och president Obama. Washington Times har här en artikel om just den saken, där de skriver:
"Secretary of State Hillary Rodham Clinton urged President Obama for two days to toughen his language on Iran before he did so...
At his June 23 news conference, Mr. Obama said he was "appalled and outraged" by Iranian behavior and "strongly condemned" the violence against anti-government demonstrators. Up until then, Mr. Obama and other administration officials had taken a softer line, expressing "deep concern" about the situation and calling on Iran to "respect the dignity of its own people."
Behind the scenes, the officials, who spoke on the condition that they not be named because they were discussing internal deliberations, said Mrs. Clinton had been advocating the stronger U.S. response, but the president resisted. When he finally took her advice, the aides said, he did so without informing her first.
This was the first known example of awkwardness between the two former rivals for the Democratic nomination for president since they made up following Mr. Obama's election."
Sedan dess har fler saker hänt - Iran skyllde i alla fall på USA och Storbritannien, och demonstranterna i Iran blev nedslagna trots Obamas "smarta tystnad". President Obama tycks dock ha lärt sig något, och sedan dess har hans ord blivit allt tuffare mot regimen i Iran. Och Obamas vice-president Joe Biden sa igår att USA inte kommer att hindra Israel om de väljer att anfalla Iran. Obama tycks alltså ha lärt sig något, och börjat gå mer på bland annat sin utrikesminister Hillary Clintons linje (som trots allt var den kandidat som för inte alltför många månader sedan förklarade att USA hade kapacitet att totalt tillintetgöra Iran om de anföll Israel.)
Man kan dock fråga sig om Agneta Ramberg också har lärt sig något efter de senaste veckornas händelser? Hennes ord om att "Hans[Obamas] företrädare... med all säkerhet ha rusat ut den här veckan och gjort precis det Obama undvek - helhjärtat uttalat sitt och USA:s stöd för demonstranterna, och därmed gett dem den dödskyss de inte behöver." - är ett påstående vars ensidiga infall lyser i neon. Och dessutom ett påstående som inte stämmer.
Jag har inte lyssnat till alla Agneta Rambergs program och kan inte fälla något övergripande omdöme om hennes journalistik. Däremot lyssnade jag härom månaden på ett annat program av henne, som också handlade om Iran, där hon på ett lika ensidigt sätt framställde bara en sida av saken. Ett program om vilket jag den 6 mars skrev inlägget "Iran, USA och svensk media", som jag rekommenderar att ni läser för att skapa er en uppfattning om Agneta Ramberg.
Agneta Rambergs program finansieras via allmänna skattemedel. Om alla hennes program är lika ensidiga som dessa två program jag har beskrivit, så skulle det kanske passa med en protestlista från skattebetalare som kräver att Sveriges Radio skaffar sig en bättre programledare.
Se även tidigare inlägg:
Joe Biden säger att Israel har rätt att anfalla Iran 20090705
Svensk media och Obamas Iran-dilemma 20090622
John McCain kommenterar Obamas minskade popularitet 20090619
Iran, USA och svensk media 20090306
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar