Det mesta tyder på att Jeb Bush kommer att bli den initiala etablissemangskandidaten. Chris Christie kanske kommer att ställa upp och försöka utmana Bush om den positionen, men i samma liga som Mitt Romney skulle ha varit, spelar han inte.
Det mesta tyder också på att vi kommer att få se en del uppstickare från te-party-falangen med rörelsens anti-etablissemang-arsenal fullt laddad och riktad mot Jeb Bush. Ted Cruz, Marco Rubio och kanske några andra - och därtill förstås Rand Paul inom den än mer tydligt libertarianska falangen.
Bland de socialkonservativa kommer Mike Huckabee med stor sannolikhet att gå i spetsen, kanske följt av personer som Rick Santorum och Ben Carson.
Sen finns förstås också de riktiga uppstickarna som Carly Fiorina och de mer beprövade politikerna som Lindsey Graham - med det gemensamt att ingen av dem har några större utsikter att faktiskt vinna nomineringen.
Mer intressant är därför två andra kandidater: Louisianas guvernör Bobby Jindal och Wisconsins guvernör Scott Walker. Båda med fördelar som de andra inte har. Båda är erfarna guvernörer med relativt framgångsrika ämbetsperioder bakom sig. Båda två har väglett sina delstater genom svåra kriser och båda två är relativt unga och räknas som republikanska stjärnskott. Därtill tilltalar båda två i viss utsträckning partietablissemanget och te-party-rörelsen samtidigt, vilket är tämligen unikt och något som te x Jeb Bush inte gör.
New York Times skriver dock i två artiklar om hur de ekonomiska situationerna skiljer mellan Jindals Louisiana och Walkers Wisconsin, och vad det kan komma att innebära för respektive guvernörs eventuella (och troliga) presidentkandidatur.
Här skriver man om Louisiana och det faktum att Bobby Jindal tillträdde sitt guvernörsämbete 2008 med ett överskott på 1 miljard dollar, vilket nästa år beräknas vara ett -underskott- på 1,6 miljarder dollar.
Orsaken till underskottet går dels att härleda till fallande oljepriser i en delstat som är mycket beroende av olja, men inte enbart till det, menar kritikerna. Jindal har vägrat höja skatterna för att täcka budgethålet.
Republikanerna är dock inte lika kritiska som demokraterna i det avseendet, men anser att somliga saker hade kunnat göras bättre. David Vitter, republikanen som troligtvis kommer att kandidera till guvernör för att efterträda JIndal säger:
“In many ways the economy’s doing pretty good, but there’s a disconnect because of this broken fiscal policy,” men menar att Jindal hade kunnat styra upp visa saker: “I don’t agree with his general approach,” he said of Mr. Jindal.
Jindal själv säger att understkottet orsakats av de sjunkande oljepriserna, men att hans främsta mål har varit att minska den delstatliga statsapparaten - vilket väldigt sällan gjorts i Louisiana - och det är något han också lyckats med.
Vid en eventuell kandidatur är dock siffror inte helt oviktigt, hur teoretiska de än må vara. Och ett underskott är sämre än ett överskott.
Här skriver New York Times också om situationen i Wisconsin. En delstat där Scott Walker tillträdde som guvernör 2011 och snabbt blev känd för att ta en strid med lärarfacken och avveckla kollektivförhandlingarna för att få bukt med delstatens underskott.
I tisdags presenterade han en ny utgiftsplan för delstaten, där han ämnar göra fortsatta nedskärningar i kombination med lån för att inte behöva höja skatterna inför en beräknad intäktsminskning till delstaten på 928 miljoner dollar, som väntas komma i mitten av 2017.
Nedskärningarna är riktade mot universitetssektorn där 300 miljoner dollar ska skäras ner och universitetsbyråkratin förminskas. Och lånen på 1,3 miljarder dollar under kommande år, till för att inte behöva införa högre bensinpriser för att reparera delstatens infrastruktur.
Walker, som ofta lyft fram att han sänkt inkomstskatterna under sina första fyra år som guvernör, konstaterar att med detta förslag så kommer även fastighetsskatten att minska de kommande två åren.
Kombinationen av lån och nedskärningar, men fortsatt företagsvänligt politiskt klimat kan också indikera vad han ämnar presentera vid en eventuell presidentkandidatur.
“Our plan will use common-sense reforms to create a government that is limited in scope and ultimately more effective, more efficient and more accountable to the public,” sa han om sin utgiftsplan.
Walker har bara under de senaste dagarna blivit mångas favoritnamn efter hans tal vid Iowa Freedom Summit. Här skriver Dick Morris om hur Walker mycket väl kan vara det kort republikanerna bör satsa på.
Källor: New York Times, New York Times
Se även tidigare inlägg:
ABC TW: Scott Walker, Super Bowl, Mässling-utbrottet 20150201
Scott Walkers förmåga att vinna på konservativa grunder 20150201
Bobby Jindal om Obamas State of the Union 20150121
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar