Då jag spenderat de senaste presidentvalen med att kritisera svensk USA-rapportering, måste denna artikel lyftas fram som ett stort steg i rätt riktning. Somliga formuleringar instämmer jag inte med, som te x:
"I kongressen, som domineras av Republikanerna, beror en stor del av det ofta låsta läget på dem."
Alla vi som hängde med 2013 när -senatorn- Ted Cruz höll sin smått värdelösa filibuster, minns att det inte var så enkelt som att det var republikanerna som satte alla käppar i hjulen. President Obama spelade med i precis samma spel, i förhoppning att vara den som utgick som segrare genom att få republikanerna att framstå på just det där sättet (någt Cruz bidrog med).
Det låsta läget beror inte på republikanerna utan på det amerikanska systemet där den lagstiftande och den regerande makten är splittrad. När demokraterna har kontroll över Kongressen sätter de käppar i hjulen för republikanska presidenter (Nancy Pelosi och Harry Reid, 'a la 2005-2007) och vice-versa.
Det hade man kunnat skriva istället.
I ett stycke visas också lite axplock-(o)kunskap:
Till en konservativ konferens i Greenville, South Carolina, nyligen kom nästan tjugo personer som kan räknas som potentiella presidentkandidater.
Det har under året hållits ett tiotals konservativa konferenser (jag har sett de flesta av talen på de flesta av konfernserna), den senaste inte i South Carolina utan i Oklahoma City, dit mängder av republikanska kandidater kommit. Den i South Carolina var stor, men bara en del av det stora mönstret man i mitt tycke kunnat ägna några rader åt istället.
Artikeln, i presentationen av de olika kandidaterna, plockar också fram de mest extrema citaten av de mest färgstarka kandidaterna på sätt som fortfarande får dem att framstå konstiga i ett land som Sverige. Det tycker jag är lite onödigt, om det är balans man vill hålla.
Med det sagt är artikeln överlag bra. Och mycket bättre än många andra artiklar om republikaner som jag läst i DN genom åren.
2008 bloggade Martin Gelin regelbundet för SVD (Martin är en schysst kille jag träffat, och intervjuat många gånger, men vars förmåga att faktiskt förstå båda sidor brister) och misslyckades då tämligen kapitalt med att beskriva saker balanserat. Ett av mina favoritexempel från hans blogg är från den 23 januari 2009 när han skrev så här:
"Det är något David Brent-aktigt över Bush just nu. Han går runt med sitt kroniskt ansträngda leende, till synes oförmögen att förstå varför ingen ler tillbaka."
Jag kan mer om Bush än Martin, har hängt med i Bushs politik längre (och skriver på en bok om Bushs presidentskap). Och det där var en tämligen värdelös beskrivning, som man gärna vill slippa behöva läsa i seriösa svenska tidningar. Det var dock snäppet bättre än när DN några årtionden bakåt gjorde synonymer mellan Richard Nixon och ondska.
Med andra ord går saker och ting framåt, vilket har med generationsskiften och samhällsutveckling att göra, det är glädjande.
Källa: DN
Se även tidigare inlägg:
Vinklad USA-rapportering och svensk Public Service 20110401
----------
"Den Amerikanska Högern" - Martin Gelin 20120822
Martin Gelins "Det amerikanska löftet" 20090504
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar