Jeb Bush och Hillary Clinton som troliga frontrunners för respektive parti inför presidentvalet 2016 har fått Irakkriget att återigen komma på tal. Hillary Clinton röstade som senator för kriget, och Jeb Bush är ju lillebror till George W. Bush som beordrade och anförde kriget.
Borde Irak verkligen ha invaderats 2003? Vilken presidents fel är det att ISIS nu härjar i Irak och mellanöstern?
De frågorna går att besvara - och jag själv vet mycket väl vad jag tycker. Men jag vill inte ge svar på just de frågorna här. Istället vill jag sätta vissa saker i perspektiv.
USA är vår tids supermakt och den enda makt med militär kapacitet att agera över precis hela världen.
Det är en sak som skrämmer vänstern i teorin. Inte i praktiken givetvis eftersom inte ens den mest hårdförda svenske kommunist riskerar att ens övervägas utsättas för ett amerikanskt drönarangrepp - men i teorin hatar man USA:s makt eftersom man anser den vara ett hot mot världsfreden.
Strax innan jul sände P1 ett program om Johan Hakelius bok ”Rule Britannia”, där man kritiserar glorifieringen av det brittiska imperiet - och som exempel tar upp hur britterna styrde och förtryckte Burma.
Ett, enligt SR-redaktionen, praktexempel på hur illa brittisk kolonialism faktiskt var.
Vietnamkriget är ett annat exempel. Napalm-bomber, mer eller mindre kryptisk kunskap om diverse CIA-operationer och annat som vänstern alltid anför för att visa vilka krigsförbrytare USA var.
Och i vår tid har vi förstås det ovannämnda Irakkriget. När krigsretoriken från alla sidor var som hetast kring 2006 och några år framåt, så haglade rapporter om amerikanskt maktmissbruk: rubriker om civila dödade irakier, stormningar av hus med barnfamiljer etc, blev snabbt vardagsmat - och anti-krigsaktivismen i Europa växte sig stark.
I USA red Obama in i Vita Huset på denna anti-krigsvåg.
Med dessa exempel i åtanke, låt oss titta på vad som hände när USA väl försvann:
Jag nämnde Burma och Storbritannien också, så vi kan börja där. Burma blev fritt, men väldigt snabbt togs landet över av en militärjunta som först nu börjat släppa sitt grepp. En militärjunta som under åren trampat alla former av mänskliga rättigheter under sina stövlar.
Var det verkligen värre under brittiskt styre? Jag kan för lite om just Burma för att besvara den frågan, men en sak är säker: Burma klarade sig heller inte särskilt bra utan Storbritannien - och i andra fd kolonier i samma region bidrog den brittiska kolonialmakten i princip bara med ett positivt eftermäle.
Nästa exempel. Vietnam. Det krig våra föräldrar minns bäst. För 40 år sedan lämnade USA Vietnam (och drog sig bort ur Kambodja). Blev det lika bra som vänstern föreställt sig?
Svaret är nej. Det stämmer att civila vietnameser dödades av amerikaner. Men vad som hände därefter var inte bättre. Kambodja togs över av Pol Pot som där utförde ett direkt folkmord - något USA:s krig inte hade några som helst likheter med, och något som kunde göras bara med vissheten om att USA nu lämnat området.
Vietnam blev en sluten kommunistisk diktatur som sen hamnade i krig med sina kommunistiska grannländer (det vore lite intressant att jämföra de krigsbrott som begicks i de krigen med krigsbrotten som begicks av USA).
Om USA stannat kvar och vunnit i Vietnam, så tyder det mesta på att Vietnam skulle varit en fredlig demokrati på samma sätt som Sydkorea blev en sådan. Men så blev det alltså inte, och det är först på senare år några av frihetens dörrar börjat öppnas i landet.
Slutligen då, Irak.
Amerikanska krigsbrott begicks i Irak ja. Och USA är de första att försöka agera för att utreda och åtala krigsförbrytarna i sina egna led.
Men utan USA då? Den tillvaro vänstern under flera år drömde om.
Ja, vi har sett vad som skett i Irak utan USA. Och inte ens den mest ihärdiga anti-amerikanska anti-krigsaktivisten skulle kunna hävda att USA var värre än ISIS.
USA är vår tids goda, men imperfekta militära supermakt. Det innebär att man använder sin militär, men inte perfekt - eftersom något som perfektion inte existerar. Men man gör det på goda grunder, vilket innebär att man utgör en skyddsmur mot vår tids riktiga människoskövlare.
Oavsett om det sedan är kommunistiska sådana i Asien, eller islamistiska sådana i mellanöstern.
Det är väl värt att komma ihåg.
/ Ronie Berggren
Se även tidigare inlägg:
Podd 75: Västvärlden - En Civilisation Värd att Försvaras 20150330
--------------
The United States: Still The Last Hope for Persecuted Christians 20141208
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar