En artikel som skildrar hur ödet tycks lagt sakerna rätt för Obama på sin rundresa: när han gav sig av från Chicago för sin internationella nio-dagars-truné kunde han inte veta att President Bush i just det ögonblicket kom att förändra USA:s sex år gamla inställning att högre amerikanska ämbetsmän inte skulle förhandla med Iran om dess kärnkraftsambitioner (varför det hittills till största del varit EU-länder som skött de förhandlingarna). Denna förändring är något Obama efterlyst en längre tid - och något som McCain motsatt sig.
Obama kunde heller inte veta att Iraks premiärminister al-Malaki skulle gå ut med att näst intill endorsa Obama och dennes tidsplan för en truppreträtt i Irak i tyska Der Spiegel. Nästan samtidigt så slöts ett avtal mellan USA och Irak där man talade om att insatsen i Irak skulle vara begränsad - man sa inget slutdatum - men bara ordet "begränsad närvaro" är lättare att associera med Obama än med McCain (alla minns väl YouTube-klippet där McCain talar om hundra års, eller t o m tiotusen års militär närvaro i Irak)
McCain har det således inte lätt just nu, när allt tycks ha dukat upp bordet helt till Obamas fördel. T o m de saker som borde vara McCains styrkor. Att det var McCains policy - och inte Obamas - som ledde fram till det ökade säkerhetsläget i Irak känns plötsligt som gamla nyheter. Nu när säkerhetsläget är uppnått, verkar irakierna vilja bli lämnade ifred - och där är det Obamas policy, och inte McCains - som passar bäst.
Författaren sammanfattar artikeln så här:
McCain... had a credible position to argue on national security issues, and a record that was consistent and in some respects prescient.
But now the ground has shifted -- and his opponent was right where he needed to be to capture the advantage. July has been a cruel month for McCain.
http://www.realclearpolitics.com/articles/2008/07/obama_lucky_and_good.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar