Andra världskriget tillhör en sådan del av historien - även om det är ett ämne som i stor utsträckning faktiskt -har- utforskats. Det finns fortfarande överlevare som kan berätta för oss om upplevelserna under Förintelsen, under svåra ockupationsår och under omständigheter som för yngre generationer i vår del av världen ter sig som helt främmande värld. Det är spännande.
Sån historia är enormt intressant, och nästan lika spännande som den är viktig. Ett annat av mina intressen är helt uppenbart amerikansk politik. Och jag hittade alldeles nyss ett stycke fd "angränsande samtidshistoria."
MSNBC har här ett inslag om Sylvester Magee - vars namn jag aldrig hört förut, men vars historia är otroligt intressant. Han var USA:s längst levande slav. Han föddes 1841 i North Carolina av slavföräldrarna Ephraim och Jeanette, som arbetade J.J. Shanks plantaget. Han såldes sedan som 19-åring på en slavmarknad i Enterprise, Mississippi strax innan inbördeskriget. Namnet Magee tog han efter dem som köpte honom på marknaden, efter han såldes han och till slut rymde han och anslöt sig till nordstatsarmén. Efter kriget återvände han som en fri man till Marion County, Mississippi där han började en egen farm tillsammans med en vit bonde. Därefter hade han allehanda jobb och flyttade runt tills han flyttade tillbaka till Marion County i början av 1900-talet.
De anmärkningsvärda sakerna - och de är fler än en - med denne man är dock att han levde till 1971. Han blev således med säkerhet inte bara USA:s längst levande slav utan också möjligtvis världens äldsta man.
Nu har ett minnesmonument också rests efter honom i hans hembygd, något MSNBC här rapporterar om:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Sylvester Magee var inte helt ouppmärksammad. Historiker har lyssnat på hans berättelser och fascinerats av hans detaljerade beskrivelser av inbördeskriget, på hans 124:e födelsedag uppmärksammades han i hela Mississippi och guvernör Paul Burney Johnson, Jr. förklarade dagen som “Sylvester Magee Day. Magee, som uppmärksammades som USA:s förmodligen längst levande person fick också födelsedagskort från två sittande amerikanska presidenter: Lyndon B. Johnson och Richard Nixon.
Trots detta var uppmärksamheten mest lokal, och överdrivet mycket vet man likväl inte om hans liv. För han var tämligen anonym från 1900-talets början till 1960-talet. Wikipedia skriver:
After the close of the Civil War, Sylvester returned to Marion County, Mississippi a “freedman” and farmed near Columbia, Mississippi with a white farmer named Tom Mix. In coming years, he moved to Hattiesburg, Mississippi and did odd jobs until the early 1900’s. He returned to Marion County, Mississippi and worked for Richard Davis, who operated a sawmill in East Columbia. Magee was trusted to the extent that he supervised the mill when Davis was absent, and earned $10.00 per week. Little is known of his life after this period until the 1960s.
Sylvester Magee har varit död i drygt 40 år. Jag själv föddes 1979, dvs 8 år efter denne mans. Men trots det var det svårt att inte känna ett vindslag från historien när jag alldeles nyss såg och läste om hans livshistoria. Det amerikanska slaveriet har nämligen känts väldigt långt borta just pg a att inga längre lever kvar som faktiskt var där. För bara 40 år sedan levde dock en sådan man. En man som det dokumenterades alldeles för tok för lite om.
Samtiden övergår en dag till historia. Och det som idag tas för givet kommer i framtiden att vara en historisk raritet. För oss som lever här och nu, är det dock givetvis svårt att ha perspektiv på att vi och vår samtid och vårt -nu- en dag kommer att tillhöra den historia som andra utforskar. Det bör därför vara vår, precis som alla generationers plikt, att göra vad vi kan för att bevara vår egen historia på ett sätt som gör att framtida generationer kan förstå "oss" på ett så autentiskt sätt som möjligt.
Så till alla er andra som intresserar er för "angränsande samtidshistoria"; skriv, filma, intervjua, forska, samtala med äldre etc - för tiden kommer när den "angränsande samtidshistorien" övergått till vanlig "historia". Det är också en viktig del av tillvaron, men däremot en del av en tillvaro som vi då inte har möjlighet att blicka in i direkt genom en annan persons ögon.
Källa: Wikipedia
Se även tidigare inlägg:
106-åring i New Hampshire röstar på Romney 20120111
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar