Jag köper givetvis inte den där superpsykologens resonemang. Men däremot utgör detta ett alldeles förträffligt exempel på vad vi i Sverige verkligen kan tycka är "amerikansk dumhet". Här är ett inlägg från november, om demokraten Colleen Lachowicz från Maine - och hur hennes republikanske motståndare Thomas Martin Jr - i valkampen om en plats i delstatssenaten - på allvar gick ut med att Colleen levde "ett dubbelliv" pg a att hon spelade World of Warcraft, där hon valt en "ond ork" som karaktär. Colleen Lachowicz besegrade dock republikanen ifråga, som bortsett från sin förlust också blev totalt dumförklarad av alla under typ 35.
Ett exempel på "republikansk dumhet", inte sant?
Problemet är dock att Sverige har samma form av noll-koll-moralism. Och även om vi svenskar (och i synnerhet våra svenska "tyckare") oftast anser sig vara "rationellare" och mer vettiga än amerikaner, så är förstås så inte fallet (vilket inte minst jag noterat, som följt såväl amerikansk debatt som svensk sådana dagligen i typ tio års tid).
Låt mig ge ett svenskt exempel. 2011, efter att Anders Behring Breivik begått sitt fruktansvärda illdåd i vårt grannland Norge (något också min senaste podcast handlar om), började även då en debatt om datavåld, eftersom Breivik uppenbarligen gillade att spela World of Warcraft. En tid därefter lyssnade jag på P1:s Filosofiska rummet (den 28 augusti 2011), där bl a Göran Rosenberg och Nina Witoszek diskuterade frågan hur en person (Som Breivik) som lever i ett öppet samhälle likväl kan få en så skev bild av verkligheten - och dessa två äldre personer som förmodligen spenderade sina ungdomsdagar med lagsporter eller rundpingis eller dylikt - moraliserade nedvärderande dataspelande. Rosenberg lade ut i sin sedvanliga intellektuella manér, och sa så här om Breivik och dataspelande:
...Man ska inte glömma att Breivik, det har jag ju förstått, så som många andra, levde en stor del av sitt liv på nätet också i såna här spel - finns något som heter, ww..." (Nina infogar "kunnigt" något med Warcraft") - Rosenberg fortsätter: "Ja, Warcraft, och där spelade han väldigt mycket, och väljer identitet och på något vis lever i en värld som är fullkomligt avskärmad från den verklighet som är där ute."
Eftersom jag förmodar att majoriteten av er som läser detta är uppväxta med datorer och TV-spel, precis som jag är - så behöver givetvis inte det där stycket kommenteras i någon högre utsträckning. Rosenberg och Witoszek kan ju helt uppenbart inte ett skvatt om det här med TV- och dataspel, och jag undrar om de själva ens på allvar spelat (ut) något spel överhuvudtaget. Med stor sannolikhet är svaret nej. Det behöver man dock inte tolka mer illsinnat än att det rör sig om en tydlig generationsklyfta. Likväl visade Rosenberg och Witoszek dock att de (i likhet med den tidigare beskrivna republikanen) har noll koll.
Tidigare förfasade man sig över videovåld och rollspel (och rap-texter) nu över data- och TV-spel (och MMORPGs). Att förfasa sig över sådant och därefter dra slutsatserna att konsumtion av sådant skapar mördare, är verkligen att utifrån en okunnig, och oinsatt persons perspektiv bara betrakta ytan. Det är ungefär sådant resonemang som den äldre generationen av den amerikanska kristna högern brukar föra nästan oavsett vad det än gäller. Och jag har hört otaliga evangelikala predikanter förklara det råa samhällsvåldet med hur många hundratals mord ett barn som växer upp sett på TV.
Sverige klär inte denna dumhetsmoralism i samma religiösa klädnad, men dumheten och sätten att resonera är desamma: enligt detta resonemang blir man en mördare av att spela våldsamma data och TV-spel, man blir "verklighetsfrånkopplad" av att spela MMORPGs och gillar man japansk manga (eller cosplay) är man en pedofil barnporrbrukare. (Och med samma resonemang är man/eller borde man i alla fall givetvis vara en potentiell samhällsfarlig sadist om man råkat slänga en blick på "Fifty Shades of Grey").
Den stora debatt som emellertid nu förs har dock med ett annat ämne att göra - vapenlagar. Och även om en diskussion om sådana lagar givetivs är -mer- verklighetsförankrad" än en debatt om datavåld, så utgör även denna debatt en debatt om ytan, snarare än om den verkliga problematiken. Här i Sverige finns dock fler dataspelare än vapenintresserade, varför denna ståndpunkt inte blir lika enkel att utifrån svensk medborgarempiri verifiera. Däremot borde vi kunna konstatera att den här debatten blir såväl mer intressant som mer fruktsam, om den drivs av personer med lite insikt i dessa saker (te x dataspelare, och vapenbrukare) - istället för de här människorna som orerar och är fulla av åsikter om ämnen de själva helt uppenbart inte kan något om (de påminner om de äldre herrar som var mina med-nämndemän i Tingsrätten, när jag var verksam som en sådan för några år sedan, som förfasade sig och suckade när de såg killar med tatueringar i domstolen, och nästan per automatik ansåg att dessa givetvis var "skyldiga").
Så, istället för att lyssna på Göran Rosenbergs riktigt rejält verklighetsfrånvända analyser av Breiviks dataspelande, eller på svenska tyckare kritiska till amerikansk vapenkultur, där första svenska ryggmärgsåsikt efter dåd som det i Connecticut är att förbjuda vapen - så rekommenderar jag er att sätta er in i argumentationen bland dem som har lite mer koll på dessa saker.
Se även tidigare inlägg:
60 Minutes: Tragedin i Newton 20121217
-------------
WoW-spelaren Colleen Lachowicz blir delstatssenator i Maine 20121108
Debatten om vapenlagar och videovåld blossar åter upp 20120721
HD häver Kaliforniens förbud mot våldsamma dataspel 20110628
2 kommentarer:
Nånting har gått fel i alla fall. Jag läste någonstans nyligen att mänskligheten hade blivit allt fridsammare (om man bortser från krigen) genom historien - fram till c:a 1950. Därefter har våldet mellan människor ökat kraftigt igen, trots ökat materiellt välstånd. Dataspelen är säkert ingen huvudförklaring, men det kan ju rubba en del individer i fel riktning: de är ju en del av den kultur av rädsla och våld som Michael Moore (jag vet att denna blogg troligen hatar honom, men Bowling for Columbine var en lysande film) anger som förklaring, och som naturligtvis har en djupare förklaring än dataspel eller Marilyn Manson. Någon form av censur kanske man bör återinföra, särskilt med tanke på att alla åldersgrupper idag kan få tag på spel och filmer på Internet utan problem.
Jag beklagar, men jag delar inte den ståndpunkten.
Jo, givetvis kan det finnas störda individer som verkligen begår dåd pg a att de sett en film, spelat ett dataspel eller något liknande.
Majoriteten av människor som spelar sådana spel eller gillar sådana filmer, gör dock detta pg a att dessa saker -inte- utgör verkligheten.
Och de blandar inte samman dessa två saker.
Ett ämne som på sistone intresserat mig är militant islam. Vad som gör militanta islamister så farliga, är att de faktiskt tror att Koranen, Mohammeds våldsbejakande livsexempel etc, och att den säkraste vägen till paradiset går via jihad - är sanningen.
Varefter de också agerar utifrån vad de betraktar som sanning.
Jag har spelat otaliga spel, är en hängiven skräckfantast (filmer, böcker etc), men jag har aldrig någonsin trott, eller ens för ett ögonblick ansett att dessa "världar" utgör verkligheten. Inte heller har jag någonsin ansett att sådant beteende skulle vara "bra" eller "rätt" i verkligheten.
Och av alla hundratals människor jag stött på med samma intressen, vet jag ingen som faktiskt tycker det.
De som får problem pg a sådana här saker, får problem pg a andra faktorer (övergivenhet, ensamhet, social stigmatisering, mobbing, paranoia, och ja - de psykologiska faktorerna kan ju vara otaliga) - men de fick inte problemen pg a dessa spel.
Med det sagt finns det givetvis tillfällen när te x skräckfilmer inte är bra; om du blir så rädd att du får psykologiska men av dessa (te x mardrömmar, rädsla för mörker). Då bör du givetvis inte se eller läsa sådant. Där måste ju varje enskild person (eller i vissa fall föräldrar) fatta egna beslut ifråga.
Men allmänna samhällsförbud mot sådana här saker, pg a någon overifierad allmän tro bland "vuxna" som mest betraktar symptom snarare än orsak, är ingen lösning - vare sig i ett högerkristet präglat USA eller i ett mer vänstermoralistiskt präglat Sverige.
Gällande Michael Moore så har du rätt, jag är ingen fan av honom. Här är en lång dissning av det mesta han gjort, som jag skrev 2004 (någon månad innan jag åkte iväg och kampanjande för president Bush):
http://usapol.blogspot.com/2008/12/michael-moores-propaganda-del-1.html
Skicka en kommentar