De förutfattade meningarna är många; en kaxig, självgod delstat med inskränkta rednecks, regeringskritiska cowboys och skurktyper som JR i "Dallas"; en delstat därtill kryddad med en förkärlek till vapen och dödsstraff.
Trots att denna macho-beskrivning bara stämmer delivs, så har Texas aldrig försökt värja sig från sådana föreställningar utan gärna spelat med. Inget exemplifierar detta lika bra som den slogan som är känd långt utanför delstaten: "Don't Mess with Texas".
En slogan som för de flesta utomstående är ett praktexmepel på Texas egocentriska självbild.
Uttrycket myntades 1985 - och hade då ingenting med Texas-bornas attityd till resten av nationen eller omvärlden att göra. Texas transportdepartement diskuterade bara hur man skulle göra för att komma åt det omfattande problemet med nedskräpning längs vägarna, som regelbundet kostade kring 20 miljoner dollar att rensa upp.
Nedskräpningen utfördes främst av unga män mellan 18 och 35 och transportstyrelsen diskuterade hur man bäst kunde åtgärda saken. En kampanj föreslogs där man skulle placera stora skyltar längs vägarna med en uppmanande text på. Föreslag på slogans löd: 'Keep America Beautiful' och 'Keep Texas Beautiful' folks - Tim McClure, en av dem som satt i styrelsen, ansåg dock att ingen ung man skulle bry sig om sådana skyltar - istället kom han på en annan slogan: "Don't Mess with Texas".
Alla var inte helt välkomnande till idén, och en kvinna som motvilligt accepterade förslaget undrade försynt om man inte kunde lägga till ordet "Please" i början "Please, don't mess with Texas", något McClure bestämt sa nej till. Hans förslag vann till slut och Don't Mess with Texas blev den officiella slogan som skulle användas för att stoppa nedskräpningen längs Texas många vägar.
Men det slutade inte där och Don't Mess with Texas blev snart såväl delstatens eget kännetecken (orden användes bland annat av president George W. Bush i dennes tal på det republikanska partikonventet år 2000) som en sammanfattning av andras ofta nedlåtande uppfattning om delstaten.
Likt all lyckad effektiv satir finns i sloganen emellertid också ett uns sanning. Texas är en delstat som från dess första början betonat individualism och frihet och värnat dessa idéer på ett sätt som inte gjorts i övriga nationen. Vilket också skapat en naturlig skepsis till den federala regeringen - men inte fientlighet mot det amerikanska unionsbygget - en skillnad utomstående inte alltid har helt lätt för att förstå när de hör lösryckta citat där Rick Perry leker med idén att lämna unionen.
I sin bok "Big, Hot, Cheap, and Right: What America Can Learn from the Strange Genius of Texas" - tar redaktören för Texas Monthly, Erica Grieder - sig an uppgiften att försöka förklara Texas och beskriva såväl de utomståendes oförståelse som hur Texas historia och politik faktiskt ser ut i verkligheten.
Det är en intressant och komplex bild som framträder utan att komplexiteten fördenskull tar bort det tydliga och lättebgripliga - det som både lockar avskräcker - med Texas.
Ett exempel på komplexiteten är delstatens väldigt egna historia. Texas anslöt sig till konfederationen under inbördeskriget, men det gjordes motvilligt; för Texas var inte vilken delstats som helst.
Alamo är numera Texas främsta turistdestination - platsen där kring 200 engelsktalande män med såväl mexikanskt som anglo-amerikanskt ursprung stod upp för Texas frihet mot en överlägsen mexikansk armé 1836. Texas blev sedan en fri republik ledd av sin första presient Sam Houston - vars främsta önskan var att Texas skulle upptas av den amerikanska unionen.
President Andrew Jackson var dock - sina expansionsambitioner till trots - skeptisk pg a att han var rädd för att ett amerikanskt upptagande av Texas skulle orsaka ett krig med Mexiko (ett krig som lite senare också följde, och som USA vann); en annan sak som splittrade var vad ett övertagande av Texas skulle innebära för slavfrågan.
De flesta Texas-bor betraktade sig dock som amerikaner, och hade förväntat sig att bli upptagna i unionen - men ointresset hade blivit ömsesidigt, och 1836 när Texas andre president Mirabeau Lambar svors in 1838 lovade han att Texas skulle vara en egen oberoende nation. Så blev också fallet och Texas erkändes av såväl Storbritannien som Frankrike.
Snabba förändringar skulle dock komma. 1841 avled president William Harrison plötsligt och efterträddes av vice-president John Tyler, som hade ett aktivt intresse för en annektering av Texas. I två år lobbade han Senaten som till slut kom att acceptera saken; och även Texas ville nu återigen ansluta sig till USA, trots att de fått erbjudanden om ett erkännas självständiga av Mexiko om de inte gjorde detta. 1845 blev de dock upptagna i Förenta Staterna.
Texas ville vara en del av USA, samtidigt som revolutionen och frigörelsen gentemot Mexiko några år tidigare hade skapat en enorm känsla av självstädndighet; de ville tillhöra Förenta Staterna - men sin självständighet ville de inte förlora - en frihetsmedvetenhet som fortfarande finns kvar. När Rick Perry därför inför en samling förfärade journalister lekte med tanken på att bryta sig ur Texas, så var det retorik med anspelning på delstatens självständighetsådra - ingen önskan att bryta med delstatens djupa lojalitet till USA (för trots att Texas hamnade på Sydstaternas sida under inbördeskriget så hände det på ett mycket mera motvilligt sätt än hos konfederationsdelstaterna i den djupa södern).
De senaste åren har Texas upplevt ett enormt ekonomiskt uppsving - och utgör idag en av USA:s mest kraftfulla ekonomier. Detta har av kritiker - som te x den liberale ekonomen Paul Krugman, avfärdats.
Orsaken till kritiken är kanske förståelig eftersom dess utgångspunkt är så enkel: låga skatter, lite samhällsservice. Men kritiken är likväl fel, konstaterar Erica Grieder.
Mellan juni 2009 och juni 2011 stod Texas för 49,9% av de nya jobb som skapades i USA. Detta avfärdades av Paul Krugman, som menade att det bara rörde sig om låglönejobb. Andra menade att Texas hade klarat sig relativt väl från finanskrisen pg a att man klarade sig relativt väl från den spruckna bostadsbubbla som drabbat övriga USA.
Orsaken till att många låglönejobb skapats - och orsaken till att man slapp bostadsbubblan, beror dock på en tydlig ekonomisk politik.
Ifråga om låglönejobben så är det sant att dessa producerats - men de är långtifrån de enda jobb som producerats. Mellan 2001 och 2011 utgjorde 28% av de nya jobben låglönejobb, ytterligare 28% tillhörde lägre medelklassjobb, 24% över medelklassjobb och 21% höginkomstarbeten. Och till Texas flyttar folk för att de faktiskt vill arbeta. En stor arbetande befolkning skapar också ett större behov av just låglönejobb inom mat- och andra servicebranscher.
Att Texas slapp bostadsbubblan berodde också på att Texas haft en strikt policy ifråga om huslån och inte betraktat huslån som en okränkbar rättighet för vem som helst som önskat äga en egen herrgård.
Texas är också en av sju amerikanska delstater som inte har någon individuell inkomstskatt, och en av fyra delstater som inte tillämpar inkomstskatt för företag. Texas tilämpar istället moms som förser delstaten med två tredjedelar av dess inkomster.
"Texas ekonomiska mirakel" är alltså inget påhitt utan en verklighet. Med det sagt är allt inte perfekt i Texas; det finns många fattiga, och delstaten har ytterst få statliga skyddsnät. Men även inom de områden där problem finns sker både förändringar och förbättringar.
Skattepolitiken drivs i stor utsträckning på grund av Texas företagsvänliga inställning - en inställning man har inte i första hand för att man till varje pris slaviskt följer konservativa ekonomiska principer, utan för att man ser vad som fungerar och därefter i praktisk anda gör det som är mest bra för delstaten. Det praktiskt effektiva, har nämligen alltid varit Texas främsta riktlinje.
Texas är stort och har många samhällsgrupper: de vita, historiska anglo-medborgarna, såväl som de väldigt många latinamerikanska; en delstat med historisk protestantism - men ett lika historiskt arv av katolicism. En delstat med djupt förankrade konservativa ideal; men samtidigt med många progressiva politiker. I Texas finns förvisso ett betydligt större stöd för dödsstraff än i andra delstater och kristendom både finns och hypas offentligt tydligare än på många andra platser i USA - men vad som enar i princip alla grupper i Texas är synen på handel och den fria företagsamheten - något de flesta i Texas stöder.
Stödet för företag går också hand i hand med skepsisen mot såväl den federala regeringen, som mot alltför mycket engagemang av den delstatliga regeringen. Det fanns en tid när regeringen aldrig var kapabel att göra något alls för medborgarna i Texas (oavsett om viljan fanns eller ej) - men när så var fallet fanns andra aktörer; affärsmän, kyrkor, företagare - och i tider av problem lärde sig Texas-borna att vända sig till sådana institutioner för att lösa sina problem, snarare än till regeringsmakten. Den synen lever fortfarande.
Texas är konservativt - och trots att demokraterna leker med tanken på att göra "Texas blått" - så dominerar republikanerna totalt, och ingenting tyder på att det kommer att förändras under någon närstående framtid. Däremot står republikanerna inför ett val, om de vill gå för långt (ett exempel på sådant var när man drev igenom krav på ultraljuds-tittande på foster för kvinnor som överväger aborter) - eller hålla sig inom den konservativa ådra som faktiskt finns i Texas. Om de för långt (vilket deras envälde i delstaten kan fresta till, så kan det på längre sikt öppna upp för demokraterna).
Texas var dock konservativt långt innan republikanerna började komma in i leken i slutet av 1970-talet (efter en totaldemokratisk dominans) och ta över på 1990-talet.
Men Texas är trots sin bipartisanska konservatism en tolerant delstat; en tolerans som ibland skyms av den ofta rubrikskapande republikanska politiken; i Texas är motståndet mot aborter inte lika totalt som inom det republikanska partiet; inte heller motstånd mot samkönade äktenskap; inte heller är hypandet av kreationism lika utbrett som de republikanska Texas-politikerna ger sken av.
Med undantag för synen på dödsstraff (där stödet är mycket högt) är Texas-bor inte annorlunda än amerikaner i allmänhet. Rick Perry spelar mer än gärna på de socialkonservativa strängarna i sin retorik - men i praktiken handlar hans guvernörskap om ekonomin. Att han sedan är kreationist och evangelikal kristen och anordnar stora massböneevent för att be om regn, spelar sedan ingen större roll för den gemene väljaren. Texas-borna tror på religionsfrihet, men till skillnad från i liberala delstater så tolkar man inte religionsfrihet som "frihet från religion" - och skräms inte av religiösa attribut.
Texas-bor är nämligen överlag praktiskt lagda - så även i dessa frågor, vilket innebär att republikanernas hypande aldrig är en tillräckligt stor eller viktig fråga för att Texas-borna ska bli obekväma med dem, så länge de styr de övergipande bitarna bra - vilket de i väljarnas tycke överlag både gjort och gör.
En sak som emellertid skiljer Texas-bor från många andra amerikaner, och också är en källa till att i synnerhet liberaler ser ner på Texas, är att Texas-bor faktiskt är väldigt stolta över sin egen delstat, och det är något som andra både kan se, och om de så vill, förargas över. Men det är inget som bekymrar Texas-bor i någon högre utsträckning.
Kort kommentar:
"Big, Hot, Cheap, and Right: What America Can Learn from the Strange Genius of Texas" är en välskriven bok av en ung författare, som behandlar en historiskt traditionell delstat och gör det på ett nödvändigt fräscht sätt, eftersom Texas av idag faktiskt är alldeles för modernt för att beskrivas utifrån några gamla förklaringsmodeller. Att också göra det bra en svårare utmaning, men en utmaning Erica Grieder klarat galant.
Boken rekommenderas därför till såväl de politiska USA-nördarna som till de som bara planerar en bilsemester i den amerikanska södern, och kan köpas här.
Se även tidigare inlägg:
Texas nu USA:s största teknik-exporterande delstat 20140427
Reason TV: Texas-boomen - en verklighet 20140330
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar