torsdag 31 mars 2016

De intellektuella Trump-kritikerna fokuserar - men förmodligen försent

Det republikanska etablissemangets tänkare har börjat formulera kritiken mot Trump både tydligare och intensivare än vad som tidigare gjorts.

Keith Hennessey, som tidigare arbetade för president George W. Bush, skriver här om alla fel med Donald Trump och konstaterar bl a:

* His ignorance of economic and national security issues is breathtaking. ... n transcripts of two recent interviews he reminds me of students who try to answer questions in class when they have not done the reading. He is faking it on policy, and not that well.

* He shows no interest and no effort in learning anything about the issues and decisions he might face as President. As a result he babbles in interviews, avoids Q&A sessions with voters, ... He should be improving over time and he’s not. Even if he intends to reject the advice of experts and be an outside-the-box thinker, he should at a minimum understand what he is rejecting and where that will lead him.

* Shouting STRENGTH is not a policy. ... He is unprincipled: he appears to view the world through dual lenses of transactions and of people he likes and dislikes. He treats other nations as competing firms and acts as if America’s only overseas interest is in maximizing revenue streams paid by foreign governments.

* He promises to make America great again, but great alone is insufficient. America must also be good. ... I know what the other nominees think a good America looks like. All I know about Mr. Trump’s America is that it will have a huge wall and new trade deals.

* He seems to think of the federal government as a big firm; it’s not.

Han listar vidare problemen med en president med Trumps karaktärssvagheter:

* He has created conditions at his rallies that led to violence .... Part of being a political leader is taking responsibility to tamp this down whether or not you caused it. Instead he escalates.

* He seeks out and provokes conflict.

He sounds like a tyrant. I worry he could (try to) become one.

Och i Washington Post skriver Jennifer Rubin om hur Trump lurat både RNC och sina anhängare - i synnerhet RNC-ordförande Reince Priebus, som tog Trumps löfte om att stödja vem än som skulle bli den republikanske nominerade kandidaten, på allvar. (På town-hall-mötet i Wisconsin backade Trump från löftet, men det gjorde även Kasich och Cruz som inte ville acceptera Trump som nominerad).

Rubin skriver:

Priebus’s lack of spine — along with his foolishness in thinking a pledge would bind Trump — has fueled talk of the party’s demise.

Men Priebus är inte ensam och hon kritiserar även andra Trump-stödjare:

Priebus is not the only one who has been duped, of course. Trump’s fleet of supporters and enablers — New Jersey Gov. Chris Christie, Sen. Jeff Sessions (R-Ala.), Jim DeMint, Newt Gingrich, etc. — are now forever linked with Trump and his bizarre, unschooled pronouncements. Last night provided new cringe-worthy moments.

Hon påpekar att Trump aldrig kan erkänna fel och att när fel begås, som kampanj-managern Corey Lewandowski’s våldsamma fasttagande av Breitbart-reportern Michelle Fields, så pratar Trump om saken som om det är han som blivit utsatt för något illa. Manipulativt.

Hon skriver vidare:

His temperamental and intellectual deficits, obvious to millions of Republicans, will drive voters to Hillary Clinton, if a third candidate is not on the ballot. It’s why poll numbers showing him losing badly to Clinton (sorry, Donald, you are not winning) are likely to worsen as the general electorate sees Trump struggle to answer even the most basic questions.

Och i National Review skriver Jim Geraghty om att de Trump-anhängare som efter Trumps senaste utspel börjat backa i sitt stöd till Trump, fortfarande är skyldiga till att ha stött honom:

Trump supporters, no one should let you off of that bandwagon now. You should be handcuffed to that Titanic you volunteered to crew. Donald Trump didn’t suddenly change in the past few days, weeks or months. He’s the same guy he always was, the same guy that most of us in the conservative movement and GOP have been staunchly opposing for the past year. He didn’t abruptly become reckless, obnoxious, ill-informed, erratic, hot-tempered, pathologically dishonest, narcissistic, crude and catastrophically unqualified for the presidency overnight. He’s always been that guy, and you denied it and ignored it and hand-waved it away and made excuses every step of the way because you were convinced that you were so much smarter than the rest of us.

... There is no long game. He’s winging it. There is no grand strategy. There is no master plan. Trump doesn’t look ahead to the next sentence, much less the next step in getting elected.

Technically we’re supposed to welcome previous Trump fans-turned-foes with open arms. But barring some miraculous comeback by Ted Cruz, the Trump campaign will have cost the Republican Party the presidency after eight years of Obama, and perhaps the Senate and even the House – and Scalia’s replacement on the Court as well. Years of effort spent attempting to dispel the accusations of inherent Republican misogyny, xenophobia, hypocrisy, ignorance and blind rage have been undone by Trump’s campaign. And every Trump advocate in front of a camera had a hand in this. We’re not just gonna hug it out.

Hårda ord mot Trump-anhängare. En kritik som börjat fokuseras den här senaste månaden. Och som det hade varit önskvärt om den kommit i ett tidigare och mer väsentligt skede. (Jag själv, "endorsade" häromveckan Trump i denna artikel i Aftonbladet. Men givetvis inte för att jag hyser några illusioner om hans allmänt värdelösa karaktär utan mer för det han lyckas åstadkomma och att han är den enda praktiskt kvarvarande på spelplanen).

I början av månaden skrev McClatchy om hur alla inte hoppat på den nu intensifierade kritiken. Men så här nästan en månad senare tycks dock alltfler ha börjat göra det. Men om man önskat stoppa Trump (vilket onekligen hade varit önskvärt -- jag själv stödde grundläggande Scott Walker och Jeb Bush) så borde det ha gjorts tidigare.

Så den fråga som med stor sannolikhet kommer att bli mer väsentlig än varför Trumps anhängare inte tidigare såg hans brister (eller varför det republikanska etablissemanget inte enade sig mot Trump tidigare, eller tog till sig de bra sakerna med hans kampanj, de saker som lockade folk) är snarare hur man ska hantera saken om/när Trump blir republikanernas kandidat?

Även om Trump mot förmodan inte skulle bli det, så måste man ställa sig den frågan. Antingen måste man lägga sig på soffan, rösta på tredje-kandidat utan verklig betydelse (eller på Hillary Clinton, som vi får förmoda blir demokraternas kandidat) -- eller arbeta för att göra det bästa av situationen. Hjälpa Trump att lära sig att bli lite vettigare; se till att han tar in konservativa, sansade rådgivare. Det är en rejäl uppförsbacke -- men en uppförsbacke som kan komma att bli nödvändig att vandra. Är republikanerna och den konservativa rörelsen beredd att göra den beklagliga vandringen?

Den frågan är i detta skede mycket väsentligare.

Se även tidigare inlägg:

Donald Trump om Corey Lewandowski, primärvalet i Wisconsin 20160330

Inga kommentarer: