President Reagan, som själv gick bort 2004, är fortfarande den konservativa rörelsens stora hjälte, och hänvisningarna till Reagan har varit många även under republikanernas pågående primärvalsprocess.
Men Reagan är mer än republikanernas hjälte. Även de demokrater som motsatte sig Reagans politik håller idag honom i varm åminnelse.
USA har inget kungahus och presidenten måste därför utöver rollen som regeringschef och överbefälhavare också axla manteln som statschef och ansiktet utåt för hela nationen.
Det är svårt. Men Reagan lyckades och är idag en kulturell- lika mycket som politisk ikon. Han fick ”morgonen att gry” (för att hänvisa till hans klassiska reklamslogan 1984) efter ett krigiskt, kaotiskt och deprimerande 1970-tal. Som president Obama sa 2009:
”President Reagan …återinförde optimism i vår nation, en anda som stod över politiken.”
Reagans varma leende är USA:s optimistiska 1980-tal inkarnerat. Eller som reportern Mike Buchanan uttryckte saken, när Michael Jackson besökte paret Reagan i Vita Huset 1984:
"Michael Jackson, 80-talets superstjärna … möter Ronald Reagan, 80-talets superpolitiker”.
Men Reagan gjorde inte detta ensam. Han gjorde det tillsammans med sin hustru, First Lady Nancy Reagan. De var varandras stora kärlek, något som inte kunde undgå någon. Och som första dam stod hon också över de stormar som trots allt blåste under Reagans presidenttid.
Reagan må nämligen vara en nationell ikon idag, men under sitt presidentskap var demokraternas kritik hård mot hans filosofi om att skattesänkningar skulle innebära högre intäkter som sedan skulle trilla neråt och nå också de vanliga arbetarnas fickor (supply side economics, eller trickle down economics som hans motståndare nedlåtande sa), och mot hans upptrappning i kalla kriget (där han kallade Sovjetunionen för ett ondskans imperium).
Nancy Reagan stod över detta och blev en av USA:s mest populära första damer.
Om Donald Trump blir USA:s näste president så kan hans hustru Melania Trump gå i Nancy Reagans fotspår; överta rollen som nationell representant (något det nästan är omöjligt för presidenten att vara eftersom det är svårt att förbli en omtyckt nationell symbol när man samtidigt är ledare för ett politiskt parti med bara halva befolkningens stöd) och bli nationens positiva ansikte utåt, ovan de politiska kontroverser hennes make med all sannolikhet kommer att väcka.
Vilket för oss till en annan make.
Hillary Clinton har inte Donald Trumps fördel. Inte pg a att hon är kvinna, eller pg a att hennes make är en man. Utan för att hennes make är en tidigare president som per automatik kommer att befläcka första damens huvudsakliga a-politiska men viktiga symboliska ämbete, med just den kletiga partipolitik USA:s första damer och Nancy Reagan i synnerhet fick ämbetet att stå över.
Med stor sannolikhet kommer alltså näste man i Vita Huset att orsaka problem. Oavsett om det visar sig att denne ”han” blir president eller ”First Dude” (för att applicera Sarah Palins term för ämbetets tänkbara manliga innehavare).
Båda dessa män, skulle dock göra gott i att hämta lärdom från Nancy Reagan.
Gör de det, finns det hopp också om en ny amerikansk morgon.
/ Ronie Berggren
Se även tidigare inlägg:
Nancy Reagan avliden vid 94 års ålder 20160306
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar