(Alternativ rubrik: Mattias Svensson har fel, Bush var ingen katastrof).
George W. Bush, president mellan 2001 och 2009, var USA:s ansikte mot världen under det 20-00-tal president Obama beskrev som ett förlorat årtionde.
En en beskrivning nyliberalen Mattias Svensson skriver under på i artikeln ”Katastrofen heter Bush” i Aftonbladet den 11 augusti. Där vill Svensson lägga skulden för vår tids problem på den mittenpolitik han menar att Bush representerade.
Han menar också att allt vi är rädda för att Donald Trump ska släpa in i Vita Huset; fåfänga, hybris och en naiv krigs- och ekonomisk politik - det släpades in redan av Bush.
Jag är av motsatt åsikt.
Bushs konservatism och idealism demonstrerade USA:s bästa sidor.
Inrikespolitiskt drev Bush konservatism, inte mittenpolitik.
Han åsidosatte inte ideologi till förmån för politisk pragmatism men ville ta sig an frågorna på Demokraternas planhalva: fattigdom- och omsorg. Men ge konservativa lösningar istället för Demokraternas tilltro på större statliga program.
Äldres mediciner var ett sådant problem. I Medicare-programmet från 1965 täcktes äldres sjukvårdskostnader men inte mediciner. Vår tids ökade ålder- och medicinbehov gjorde att hjälp behövdes också med detta, menade Bush.
Hans program, Medicare D, gav medicinsubventioner marknaden fick konkurrera om. Miljoner amerikaner har fått hjälp och programmet blev 40% billigare än kalkylerat pg a konkurrensprincipen. Subventionerna kostar förstås statliga pengar men Bush visade att högern kunde hantera problem som Demokraterna haft patent på. Och programmet sparar skattebetalarna de pengar som annars skulle behövas för den akutvård äldre i avsaknad av mediciner söker.
Utrikespolitiskt var Bush en konservativ idealist.
Efter Al Qaidas 9/11-attack 2001 insåg Bush att USA måste engagera sig i världen, men inte utifrån Demokraternas internationalism där USA blott agerade verktyg åt det globala världssamfundet.
USA skulle agera utifrån kalla krigets maktrealism och neokonservativas demokrati-idéer - en kombination som den konservative Charles Krauthammer betecknade som demokratisk realism.
Det innebar i praktiken att talibanerna i Afghanistan som stenade kvinnor och skyddade Al Qaida skulle avlägsnas. Det skedde. Därefter satsade USA på demokratisering och gav flickor rätt att leva ett värdigt liv som just flickor.
I Irak styrde Saddam Hussein - massmördaren som var 1990-talets stora huvudbry, som vägrade att redovisa att han inte hade massförstörelsevapen och därför behövde avklädas. Störtandet av Hussein ledde till att både Libyen och Iran skrotade sina egna kärnprogram (Iran återupptog aktiviteterna när Ahmadinejad kom till makten 2005).
I både Afghanistan och Irak ansåg Bush att man behövde ta fortsatt ansvar, länderna skulle inte överges till anarki och framväxt av ny despoter.
Bush visade, enligt Fareed Zakaria på CNN, att USA trodde på arabers förmåga till demokrati.
Både Afghanistan och Irak blev svåra utmaningar som emellertid styrdes upp av Bushadministrationen. När Bush lämnade Vita Huset 2009 fick flickor i Afghanistan gå i skolan och Al Qaida i Irak var besegrat.
Den negativa förändringen kom efter att John McCain förlorade presidentvalet mot Barack Obama 2008.
Obama drog - i strid med sina generalers rekommendationer - tillbaka trupperna från Irak. När Islamiska staten kort därefter tog sig in i landet avfärdade Obama dessa som ett ”juniorlag”. Vad som sedan hände behöver inte listas här.
Det stora problemet med Bushs kritiserade 20-00-tals-politik var alltså att den inte fullbordades, inte att den påbörjades.
Bush föraktades i Västeuropa för att hans utrikespolitik inte gick i internationalismens ledband. I övriga världen älskades Bush. Hans unika program PEPFAR för att bekämpa HIV/AIDS i utvecklingsländer blev den största satsning mot en enskild epidemi i världshistorien. 2015 fick 7,7 miljoner afrikaner bromsmedicin tack vare PEPFAR. Och under den globala Obama-hybris som rådde i världen 2008, sa Tanzanias president Jakaya Kikwete att hans förhoppning var att Obama skulle bli en lika god vän till Afrika som George W. Bush hade varit.
Bush införde därtill ett program för att bekämpa malaria i Afrika; verkade för afrikansk skuldavskrivning; stod upp mot Ryssland och erkände Kosovos självständighet. Och i relationen med Ryssland rådde aldrig någon tvekan om att det var Bush och inte Putin som satte agendan för världspolitiken.
Bushs 20-00-tal var inte ett förlorat årtionde utan ett årtionde när amerikansk idealism var som mest inspirerande.
2010-talets USA är dock inte 20-00-talets. Och vår tids omständigheter kräver nya svar.
Amerikansk inrikespolitik brukar beskrivas som en pendel, där politiken svänger från den ena kanten till den andra. Amerikansk utrikespolitik bör beskrivas som en lunga, ett organ som måste andas in för att kunna andas ut.
Under George W. Bush visade USA styrka, inte av hybris utan för att man kunde. Man hade luft nog att andas ut; att ge konstgjort andning till demokratiska projekt runtom i världen; till att bekämpa HIV/AIDS i tredje världen och till att visa diktatorer att den demokratiska världen aldrig skulle låta sig dikteras.
Det var George W. Bushs USA.
Under Obamas 2010-tal har USA hållit andan. Nu behöver USA andas in på riktigt, vilket förespråkas av politiker som Donald Trump. Andas man inte in kan man nämligen inte andas ut. Och världen behöver ett USA kapabelt att andas ut drakeld när onda krafter sticker ut näsan för långt.
Därför stöder jag nu Donald Trump. Men inte för att han liknar George W. Bush. Det gör han inte. Jag stöder Trump för att han vill låta USA hämta andan för att i framtiden återigen kunna andas ut.
/
Ronie Berggren
Konservativ debattör. Kampanjade för George W. Bush 2004 och leder bloggen/podcasten Amerikanska nyhetsanalyser (usapol.blogspot.com)
11 kommentarer:
Så sparade Bushs Irak krig hundratusentals människoliv
Saddam Hussein styrde Irak under 24 år (år 1979 – 2003). Med hjälp av Husseins varaktigt inrättade, ideologiskt styrda mördar maskineri hann Saddam Hussein med att bli skyldig till ca 2-3 miljoner människoliv. Det blir 125 000 människoliv per år. Genom att kriget stoppade den här stadigvarande verksamheten som genom kriget kom att upphöra har kriget i själva verket räddat hundratusentals människoliv, kanske rentav miljontals människoliv.
Räkneexempel
Bushs Irak krig hade enligt ”Iraq-body-count-database” 2014-01-08 krävt ca 120 000 civila dödsoffer. Ca 5 000 döda amerikanska soldater tillkommer = ca 125 000 dödsoffer.
Om Bush låtit FN och SVT få bestämma hade Saddams mördarregim suttit kvar med innebörd att Saddams varaktiga mördar maskineri sannolikt harvat vidare. Det skulle innebära att Saddamregimen idag 12 år senare skulle ha hunnit med att rycka bort ytterligare 1 500 000 människoliv (125 000 dödsoffer per år x 12 år = 1 500 000 människoliv). Siffrornas storlek kan naturligtvis dryftas. Men i ljuset av vad som ägt rum, vad har det för betydelse om Saddam Hussein hade WMDs eller inte? Vem bryr sig?
Eller finns det någon som tror att Saddam avsåg sadla om till Jehovas vittne? Finns det någon, som tror att FN kunnat övertala Saddam till att bli en scout? Eller att Obama genom genialt funna argument skulle kunnat övertala Saddam om att denne valt fel väg? Troligt är snarare, att om Saddamregimen hade fått sitta kvar hade den troligtvis ökat på sitt beryktade mördar maskineri ytterligare, med ännu fler miljontals dödsoffer, som resultat.
Summering av Irakkrigets förtjänster
1. Saddam Husseins permanent inrättade mördar maskineri stoppades och upphörde.
2. Irakierna släpptes ut i en fri demokrati.
3. En ny epok kunde skönjas. En historisk chans dukades fram. Potentialen till att hela mellanöstern skulle komma nå stabilitet hade med detta i ansenligt betydande hög grad, ökat.
4. Al-Quaida fick sin medspelare krossad.
5. USA erhöll parkett plats för synnerligen viktig militär underrättelse information.
6. Muammar al-Gaddafis kärnvapenmateriel togs bort. Fem dagar efter det att USA fick tag på Saddam Hussein meddelade Libyens Muammar al-Gaddafi USA att han skulle lämna ifrån sig allt sitt materiel för atom/kärnvapen vilket visade sig vara långt mer utvecklat än vad någon tidigare trott. Här fanns både uran, färdiga ritningar och färdiga centrifuger.
7. Svarthandelns leverantörer av kärnvapenmateriel togs bort. I samband med att Muammar al-Gaddafis kärnvapenmateriel togs bort tog USA även bort svarthandelns leverantörer för atom/kärnvapen materiel som hittades i Pakistan (Vice president Dick Cheney 2013-10-28 i en intervju av Bill O’Reilly). Om Saddam Hussein tillåtits vara kvar hade vi vid det här laget sannolikt redan haft ett kärnvapenkrig modell WW3 [min anm.]. Endast Gud vet hur vår värld i sådant fall skulle sett ut idag, om den funnits kvar vill säga.
/Thomas Ek
Problemen ni inte tar upp.
1. Saddam Hussein var inte en viktig allierad till Al-Quaida, elefanten i rummet
heter Saudiarabien(Usamas hemland).
2.a) Massförstörelsevapnen hade Saddam fått hjälp av USA att skapa. Detta för att balansera Irans fanatism i Iran-Irak Kriget.
b)Antagligen så försökte Saddam stoppa Iran från ett nytt krig genom att låtsas att han hade kvar massförstörelsevapen. Dessa vapen hade blivit förstörda av vapeninspektörerna.
c) när Hans Blix inte lyckades hitta någonting som återstod så valde USA att invadera.
Anton,
Låt mig se om jag begripit din förståelse korrekt:
Så, med tanke på ”elefanten i rummet”, och att som du säger Saddam hade fått hjälp av USA till att skapa WMD, och eftersom (som du också säger) Blix hade förstört Saddams WMD så valde USA av det skälet att invadera Irak. Mot den bakgrunden tycker du alltså att det var fel av Bush att gå in i Irak? Mot den bakgrunden så anser du att det hade varit att föredra att ytterligare ca 1 500 000 människoliv hade gått åt spillo. Ser du inte att din ideologiska syn förblindat dig själv?
/Thomas Ek
Kan jag få en källa för 2-3 miljoner människor som Saddam ska ha dödat?
Samtidigt ska man komma ihåg att siffran var så hög pga de krig som Saddam var involverad i, det var inte så bra läge för Saddam att starta ett nytt krig så siffran på 1 500 000 borde vara betydligt lägre.
Jag tycker att det är fel att gå i krig på falska premisser eftersom det skickar medellandet att det är rätt för alla att göra det. USA har aldrig tidigare haft några problem med diktatorer ifall de gjorde som USA sa(Saddam innan Kuwait).
Vill också påpeka att efter Saddams fall och Obamas reträtt så började Saudiarabien stöda Daesh för att balansera Irans makt.
Hade inte USA gått in i Irak hade Obama kanske kunnat få stöd för att avsätta Syriens diktator och inte låtit kriget fortgå. Nu är det runt 850 000 döda
https://en.wikipedia.org/wiki/Casualties_of_the_Syrian_Civil_War#/media/File:Total_deaths_during_the_syrian_civil_war_(October_2013).png
Källan var fram till october 2013, nu borde det vara betydligt fler
Uppgifterna om antalet dödsfall varierar. Bush-hatar-dagbladet The New York Times uppger enligt Wikipedia att; ”Saddam mördade så många som en miljon av sitt folk, många med giftgas.” Samt ”Hans oprovocerade invasion av Iran beräknas ha ryckt bort ytterligare en miljon människoliv.”
Många dödsfall skedde alltså genom att Saddam startade angreppskrig mot andra länder. 1988-04-16 släppte Saddam Hussein ut senap, sarin och VX gas som dödade ca 5 000 civila i staden Halabja Irak. Ytterligare tusentals fler dog något senare från efterverkningarna av gifterna. Saddam genomförde ytterligare ett 20-tal kemiska attacker mot kurderna vilket resulterade i minst 50 000 dödsfall eller kanske rent av tre gånger så många. Därutöver tillkommer de tiotusentals iranier Saddam dödade med giftgas. Ca 1 miljon människoliv släcktes då Saddam Hussein invaderade Iran. Saddam Hussein betalade frekvent skottpengar till dem som var anhöriga till självmordsbombare i Israel.
Saddams beryktade fängelser hade speciellt inrättade förhörscentraler där man år efter år systematiskt utförde tortyr och avrättningar på sina landsmän som misstrodde honom. Saddams regim kunde sticka ut ögonen på barn för att tvinga fram hemligheter från deras föräldrar eller far- och morföräldrar. Den kunde krossa alla ben i fötterna på en tvåårig flicka för att tvinga mamman att berätta var pappan befann sig. Ledarens lakejer kunde hålla en baby, som behövde ammas, på armlängds avstånd från mamman, tills det lilla barnet hade dött eller tvingat modern att informera om det som regimen ville veta. I Saddams rike kunde man bränna bort en människas ben och armar för att tvinga fram bekännelser. Elektroder placerades på känsliga delar av de misstänktas kroppar, bland annat genitalierna, för att el-chocka offren. Detta var landet där en människa som fällt en kritisk kommentar om presidentens sätt att klä sig kunde få tungan utsliten. Kvinnliga fångar utsattes för systematisk våldtäkt – specialiteten var att göra så inför kvinnans man eller flickans föräldrar för att underlätta förhören. Man pressade in glödheta metallstavar i fångens anus. Bödlarna tog livet av folk genom att förgifta dem med thalium, vilket ansågs vara ett särskilt smärtsamt sätt att döda dem på. De kunde, bokstavligt talat, hugga huvudet av en kvinna inför hennes barn framför huset där hon bodde, för att de misstänkte att hennes man hade kritiska synpunkter på regimen. Saddams soldater dödade tiotusentals kurder i många byar genom att bomba dem med kemiska ämnen. De nyttjade iranska krigsfångar för att på deras kroppar experimentera med kemiska och biologiska vapen. De som skulle plågas på ett extra djävulskt sätt kunde långsamt sänkas ner i bad med frätande syra tills de bränts sönder; den metoden ansåg diktatorn själv vara speciellt tilltalande. Man räknade med att det under tjugo år försvann mer än tvåhundratusen människor i Saddams tortyr-, läger- och fängelsesystem för att aldrig mer höras av. Den här sammanfattningen är inte gjord efter Amerikas och Englands befrielse av Irak, när fasorna kunnat undersökas mer i detalj på brottsplatserna. Den återfinns på en sida i Kenneth M Pollacks bok The Threatening Storm (2002), en volym som domineras av analyser av varför en invasion av Irak blev nödvändig, eftersom alternativen var så mycket sämre. Ett krig var motiverat, menade Pollack, för att rädda världen från ännu mer omfattande vidrigheter.
De här uppgifterna hade i all väsentlighet gjort krigsmotståndarnas demagogi omöjlig. Den efterföljande politiska debatten hade i vart fall sett väsentligt annorlunda ut om SVT:s tittare informerats om det här.
Facit; Mars 19, 2003 - Dec. 2011
4 287 amerikaner dödades i Irak.
31 940 amerikaner sårades i Irak.
Iraq-Body Count (antal civila dödsoffer i Irak) ca 100 000.
Invasionen som varade i 8,5 år kostade nästan $823,2 biljon.
/Thomas Ek
Tack för mer information, att stoppa Saddams vidrigheter var kanske nödvändigt. Du medger indirekt att antalet personer personer som dött om Saddam suttit kvar är ungefär lika stort som antalet som har dött i kriget. 200 000 som dött under 20 borde vara ungefär 130 000 om han suttit kvar.
Faktum kvarstår att beslutet att motivera det med falska/ej bekräftade premisser gjorde att det skulle bli betydligt svårare att gå in i Syrien(det och den sorgliga utvecklingen i Libyen.
Avslutar med två intressant artiklar.
foreignpolicy.com/2013/08/08/inside-yemens-shadow-war-arsenal/
och en artikel med mer detaljer om Syriens diktator.
http://www.economist.com/node/21684204/
Nej Anton, jag medger inte alls att antalet personer som dött om Saddam suttit kvar är ungefär lika stort som antalet som har dött i kriget. Du får nog lov att ta fram din miniräknare här.
Så här såg den bakomliggande orsaken till Irak kriget ut:
Betydelsefulla underrättelsetjänster över hela världen sa samstämmigt: .Saddam had WMD in his arsenal and the capacity to produce more.. Uppgifterna bekräftades av bland andra kända politiker John Howard från Australien, Jose Maria Aznar från Spanien, Junichiro Koizumi från Japan, Jan Peter Balkenende från Nederländerna, Anders Fogh Rasmussen från Danmark, Alexander Kwasniewski från Polen. Inget av FNs medlemsländer hade uppgifter som pekade åt något annat håll. Bedömningen delades även av den tidigare Clintonadministrationen (vilket urholkar anklagelsen om att Bush ljög). Till och med USAs motståndare Tyskland och Frankrike trodde att Saddam ljög för full hals. Att Saddam var ett akut och allvarligt hot mot hela den civiliserade världen var alla således helt överens om.
Situationen gav till följd att den amerikanska kongressen beslöt om militärt ingripande mot Saddam Husseins Irak. Hela det demokratiska etablissemanget röstade alltså här för ett intåg in i Irak. Här ingick Hillary Clinton, den tidigare presidenten Bill Clinton, vice-president Joe Biden, den tidigare vice-president Al Gore, utrikesminister John Kerry, senator John Edwards, senator Ted Kennedy, Jay Rockefeller, talman Nancy Pelosi, med flera. Hela världen var i stort sett enig om att gå in i Irak.
Motsättningarna i FN handlade inte om huruvida Saddams troliga innehav av WMD var att betrakta som ett oacceptabelt hot eller ej. Oenigheterna i FN handlade om vilka metoder man skulle använda sig av för att avslöja och förstöra vapnen. Att Saddams hot som växte dag för dag var utomordentligt farligt och akut var alla således överens om. Risken med att fortsätta låta sig hunsas av Saddam Hussein kom till slut också att bli för hög.
Striden hade inte lidit någon brist på tålmodighet från president George W. Bushs sida. Saddam hade ignorerat 17 FN-beslut på raken vars utformningar till slut inte längre gav utrymme för någon ytterligare resolution. Om inte FN vågade stå bakom det av FN skriftligt uttalade hotet om våld så som FN resolution 1441 fastställt (och som Saddam bröt emot) skulle diplomatin därtill komma att bli tandlös. Det fanns inte längre någon genväg kring det här dilemmat. Alla andra tillgängliga alternativ var så mycket sämre.
Genom FN-resolution 1441 som ett enhälligt FNs säkerhetsråd röstade för (15-0) så var inte FN-inspektörerna som leddes av Hans Blix längre tvungna att hitta några vapen. Saddam Hussein var genom FNs resolution 1441 (som bland andra Kina, Ryssland och Syrien alltså undertecknat) tvungen att av egen kraft bevisa att han inte förfogade över WMD. Den 27 januari 2003 meddelade Hans Blix att han hittat stridsspetsar som Saddam Hussein varken hade deklarerat eller förstört. Det stod därmed klart att Saddam Hussein hade brutit mot FNs resolution 1441 vilket rättfärdigade verkställandet av hotet i resolution 1441 (”face serious consequences"). Till skillnad mot Belgien, Luxemburg, Frankrike och Tyskland som valde att avstå från kriget tog USA och övriga allierade FN-länder ansvar över den uppkomna situationen genom att besluta utradera hotet till en medveten kostnad av tusentals egna soldaters liv, och en kolossal stor summa pengar. I likhet med situationen vid andra världskriget så var Bushs beslut i mars 2003, om anfall, ansvarsfullt och rakryggat.
Fortsättning efterföljande stycke:
Fortsättning:
Oktober 25, 2015 ber en icke ångerfull Tony Blair om ursäkt för att underrättelseuppgifterna i mars 2003 om WMD först efter kriget visat sig vara fel i så motto att vapenprogrammets form inte stämde överens med de tillgängliga uppgifterna som fanns till hands i mars 2003. Man kan självfallet av det skälet anse att det var orätt eller tokigt att Bush i mars år 2003 valde att invadera Irak, debatt kring frågan är fortfarande sålunda legitim, berättigad och aktuell. Sakläget ger emellertid inget rättmätigt skäl att med hänsyn till informationsunderlaget i mars år 2003 och turerna hos FN månaderna dessförinnan, nu år 2015 ”när vi vet bättre”, anklaga Bush för att denne i mars 2003 var ansvarslös, illasinnad eller vårdslös. Det finns helt enkelt ingen saklig grund för en dylik anklagelse. Den felande länken låg i att vapenprogrammets form som Saddam förfogade över inte stämde överens med de underrättelseuppgifter som fanns till hands i mars 2003 då beslutet om anfall togs. Och att vår Public Service därefter felaktigt målade ut en missvisande bild av att uppgifterna rakt av var falska.
/Thomas Ek
Hej,
har missat denna kommentardiskussion. Det går förstås inte att skriva uttömmande i en kort replikartikel, som den till Mattias Svensson. Men här en av mina långa artiklar om Irakkriget. "Irakkriget ur ett historiskt perspektiv" från 2008: http://usapol.blogspot.com/2008/11/irakkriget-ur-ett-historiskt-perspektiv.html
enjoy
Bush sa också att Saddam köpt uran från Niger. Det var falskt. Bush.s utsände som rapporterade detta i en tidningsartikel blev inte nådigt behandlad av Bush. Bush och hans regering (Cheney) försökte upprepade gånger visa en koppling mellan Saddam och Osama. Det var också falskt.
Skicka en kommentar