Demokratiska partiet saknar vision och politik

Häromdagen godkände den amerikanska Kongressen den största skattereformen sedan 1980-talet, en reform som direkt gynnar medelklassen, alltså vanliga arbetare och familjer genom bland annat skattesänkningar och höjda barnbidrag. Det Demokratiska partiet, som påstår sig värna om just arbetare, familjer och medelklassen röstade som förväntat emot denna skattereform. Det står allt mer klar att det Demokratiska partiet helt saknar en egen vision och politik för USA.

Jag har under flera år röstat på demokratiska kandidater. 2012 röstade jag på Barack Obama och som regel har jag röstat på demokrater för Kongressen i Washington D.C. och Kongressen och guvernörer i min hemdelstaten Vermont. Någon gång kring 2014 stod det dock klart för mig att det Demokratiska partiet saknar en vision och egen politik, något som blivit helt uppenbart sedan Donald Trump vann presidentvalet. Av den anledningen har jag sedan 2014 enbart röstat på Republikanska kandidater, inklusive Donald Trump.

Det Demokratiska partiet är numera ett parti som inte kan framföra några visioner eller konkreta policies i syfte att förbättra USA. Hela partiapparaten agerar endast utifrån principen att motsätta sig precis allt som Donald Trump och Republikanerna vill åstadkomma, oavsett hur positivt det är för landet.

Tidigare i år motsatte sig Demokraterna ett antal gånger att göra USA säkrare genom att minska invandring från regioner där terrorism frodas. Av detta kan vi utläsa att Demokraterna uppenbarligen är emot trygghet och säkerhet för medborgare.

Demokraterna kämpar med näbbar och klor mot arbetet att stoppa illegal invandring till USA samt att utvisa kriminella illegala invandrare, inklusive mördare. Demokrater gör allt de kan för att upprätthålla de sk. amnestistäderna där illegala invandrare kan begå brott utan att de federala myndigheterna har möjlighet att anhålla och utvissa dessa. Ett antal mord och våldtäkter sker årligen i USA, även i amnestistäder, där illegala invandrare är gärningsmännen men som inte kan utvisas eftersom de skyddas av lokala Demokratiska politiker. Det vi kan utläsa av detta är att Demokraterna uppenbarligen är emot trygghet och säkerhet för amerikanska medborgare.

Demokraterna spjärnade emot tillsättningen av Neil Gorsuch till Högsta domstolen, en domare med en av de absolut mest imponerande juridiska CV i amerikansk historia och med en bevisad historia av att värna om och försvara den amerikanska Konstitutionen. Det vi kan utläsa av detta är att Demokraterna uppenbarligen är är emot den amerikanska Konstitutionen.

Demokraterna motsätter sig den sk. MAGA (Make America Great Again), alltså tanken och konkret politik som sätter amerikaner och amerikanska intressen först och absolut före människor från andra länder och andra länders intressen. Det vi kan utläsa av detta är att Demokraterna uppenbarligen är emot amerikanska medborgare och amerikanska intressen.

Det finns otalioga fler exempel där Demokraterna motsätter sig politik som normala människor med sunt förnuft begriper är positivt för USA. Motsättningarna handlar sannolikt betydligt mer om princip än om politik, ett beteende som mest liknar ett litet barn i trotsåldern som gapar och skriker oavsett vad föräldrarna gör.

Vissa hävdar att det nyliga special-Senatsvalet i Alabama där Demokraten Doug Jones vann mot Republikanen Roy Moore är ett tecken på att vindarna vänder för partiet. Dock vann Jones inte för att han framställde en solklar vision och banbrytande attraktiv politik. Han vann på grund av att Moore hade massa anklagalgelser om sexuella trakasserier hängande över honom, dessutom involverande ett barn, vilket gjorde att många Republikanska väljare stannade hemma under valdagen. Alabama-väljarna röstade i grunden inte fram Jones till Senaten utan valde att lämna walk-over då de kände sig obekväma med Moore. Pressen är därmed oerhört stor att Jones levererar relativt mycket Republikansk politik i Senaten eftersom han representerar en i grunden Republikansk delstat. Sannolikheten är även stor att Republikanerna återtar denna senat-stol i det ordinarie senatssvalet 2020.

I dagsläget har jag ingen aning om vad det Demokratiska partiet i USA faktiskt vill åstadkomma. Jag gissar att många Demokrater, inklusive partiets egna politiker, inser detsamma. Partiet saknar vision och egen politik och kan sammanfattas som ett parti präglat av obstruism. Allt krut satsas på att motsätta sig Donald Trump och Republikanerna. Partiets stora affischnamn Hillary Clinton har rekordlågt popularitet i USA samtidigt som inga nya fräscha namn som står för något annat än hat mot Trump och Republikanerna verkar släppas fram.

I slutändan handlar amerikansk politik alltid om ekonomi. Med tanke på att börsen skjuter i höjden och skattereformen nu är godkänd där arbetare, familjer och medelklassen redan i februari kommer se mer pengar i sina egna fickor så verkar det Republikanska partiet vara det som är bäst positionerat att fortsätta skörda framgångar i valen. Även Donald Trump lär gynnas av denna utveckling inför presidentvalet 2020. Som man säger i USA - "It's the economy, stupid!" och ekonomin gynnar just nu Donald Trump och Republikanerna och kommer sannolikt göra det när väl amerikaner och amerikanska företag skördar sina frukter efter den massiva nyliga skattereformen, något de sannolikt lär ha i taknarna vid valurnan under nästa val.

Björn Norström är amerikansk medborgare och har bott i USA sedan 1993. Han bor för närvarande i Vermont där han arbetar som lärare i IT. Björn är utbildad och licenserad lärare i amerikansk historia och samhällskunskap, engelska som andraspråk samt IT.