onsdag 7 december 2011

Obama talar om ekonomi i Teddy Roosevelts anda

President Obama höll för några timmar sedan ett tal i Osawatomie, Kansas - drygt 100 år efter att USA:s president Theodore Roosevelt den 31 augusti 2010 på samma plats höll sitt tal om "The New Nationalism" - ett tal i vilket Roosevelt förklarade att den federala regeringen behövde gripa in i den privata sfären för att uppnå den nationella omställning som industrialismens samhällsförändringar nödvändiggjorde.

I sitt eget tal förklarade Obama att USA nu, hundra år senare, står inför en ny omställning till en innovationsekonomi - och att regeringen har en roll att spela även i denna omställning.

Här kan talet ses - nedan följer sedan en sammanfattning och några reflektioner om talet:

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy



Sammanfattning:


President Obama inledde med att beskriva sina egna kopplingar till Kansas. Hur hans hälsominister Kathleen Sebelius var delstatens tidigare guvernör och hur hans egen mamma kom från delstaten. Han fortsatte sedan med sin familjehistoria, hur båda hans morföräldrar deltog i andra världskriget och hur de trodde på ett land där arbete och ansvar lönade sig och trodde på att vem som helst kunde komma framåt i livet, oavsett utgångspunkt.

Det var sådana värderingar som i USA skapade den starkaste medelklass världen någonsin sett. Det gäller fortfarande, men det senaste årtiondet har möjligheterna för många eroderat. Under 20-00 talet blev de i toppen rikare än någonsin medan alla andra fick kämpa allt hårdare med växande kostnader i en kamp mot ett system som inte var dem gynnsamt - och under den stora recessionen 2008 föll sedan korthuset samman. Lån gavs till folk som inte hade råd - banker spelade med andras pengar och regelövervakare såg mellan fingrarna eller saknade auktoritet. Det var fel.

Trots detta vill somliga (republikanerna) dock återvända till de metoder och det system man redan har prövat och som inte fungerade. Samma system som drog in USA i den röra man nu befinner sig i - ett system som anser att allt blir bättre om alla lämnas åt sig själva.

“I am here to say: they are wrong” - förklarade Obama.


Amerikaner är bättre tillsammans än ensamma - och så har amerikaner från båda partier alltid sett på saken. Nationen står nu inför ett val om man vill ha ett samhälle där arbetande människor kan tjäna tillräckligt för att ta hand om sina familjer, äga ett hem och spara till sina pensioner. Det är inte första gången man står inför ett sådant val, det gjorde man också under president Theodore Roosevelts dagar då nationen stod inför valet om järnvägar och fabriker skulle ägas av några få monopolägare som höll priserna höga och lönerna låga - och lät barn arbeta under ovärdiga förhållanden. Somliga menade att detta var framgångens pris - Roosevelt höll dock inte med.

Theodore Roosevelt trodde på industrialisering och den fria marknaden men visste också att marknaden inte var en fri licens att ta vad man kunde från den man kunde. Marknaden fungerade bara om det fanns lagar som gjorde den rättvis - därför lät han bryta upp monopol och förklarade i sitt tal om en ny nationalism från Osawatomie för hundra år sedan hur det behövdes en ekonomi där alla hade möjlighet att visa det bästa som fanns i dem.

För detta stämplades Teddy Roosevelt som radikal, socialist och kommunist. Men de saker han kämpade för var saker som 8 timmars arbetsdag, minimilön för kvinnor, försäkringar för handikappade, äldre och arbetslösa och progressiv beskattning.

Idag måste man också agera. Men precis som på Roosevelts tid så finns det även idag de som anser att man kan bemöta de ekonomiska utmaningarna med samma gamla medicin som alltid: lägre skatter och mindre regleringar. De menar att vinnare och förlorare alltid kommer att finnas, men om det går riktigt bra för vinnarna så kommer välfärden att "falla ner" (trickle down) till alla andra också - och om så ändå inte skulle ske, så är det priset för frihet. Detta är, förklarar Obama, en enkel teori som tilltalar den amerikanska individualismen och hälsosamma regeringsskepsisen - men det är en teori som inte fungerar och den har aldrig fungerat.

Den fungerade inte innan depressionen och det var inte den teorin som skapade boomen efter andra världskriget. Den har heller inte fungerat detta senaste årtionde. 2001 och 2003 gjorde man några av de dyraste skattesänkningar för de rikaste i historien - det ledde till utförsäkrade sjuka och människor som pålurades lån de inte kunde backa upp.

Detta kan man inte återvända till. USA behöver ett system som värnar sin medelklass. Och ett sådant alternativ finns också - ett alternativ historien bevisar fungerar och som båda partier historiskt stött. Ett system som inte vill straffa företag eller bygga murar mot omvärlden men som likväl utgår från att nationen fungerar bättre om man arbetar tillsammans än på egen hand. Konkret innebär detta:

- Att regeringen investerar i utbildning som ger alla möjligheter att lyckas.

- Att man skapar ett rättvist skattesystem där medelklassen inte betalar högre procent skatt än de rikaste. Och Obama betonar att detta inte är 1950-talet när de rikaste betalade 90% skatt, eller 1980-talet när de rikaste betalade 70% skatt. Allt man nu begär är att de rikaste betalar lite mer för allas bästa.

- Och att regeringen skapar regleringar som gör att alla spelar efter rättvisa regler.


Gör man dessa saker (och man har redan börjat) så kommer man få igång ekonomin och medelklassen att växa. Han avrundar sedan talet med att återknyta till Theodore Roosevelt och avslutade:

And well into our third century as a nation, we have grown and we’ve changed in many ways since Roosevelt’s time. The world is faster and the playing field is larger and the challenges are more complex. But what hasn’t changed -- what can never change -- are the values that got us this far. We still have a stake in each other’s success. We still believe that this should be a place where you can make it if you try. And we still believe, in the words of the man who called for a New Nationalism all those years ago, “The fundamental rule of our national life,” he said, “the rule which underlies all others -- is that, on the whole, and in the long run, we shall go up or down together.” And I believe America is on the way up.


En kort analys:


Jag har läst Teddy Roosevelts tal om den nya nationalismen - och även studerat den progressiva eran överlag. Medan Roosevelt på riktigt var en nytänkare som trodde på amerikansk exceptionalism (och var USA:s under 1900-talets ende faktiskt imperialistiska president) - och som, mycket riktigt, ville ställa om USA efter de nya förhållandena industrialismen innebar - så är Obama inte i samma situation och han är heller inte på långa vägar samma slags reformator.

Obama gillar att åberopa republikanska presidenter: Abraham Lincoln åberopar han flitigt, likaså har han gjort mängder av hänvisningar till Ronald Reagan - varför en hänvisning till Teddy Roosevelt förstås ter sig naturlig. Ytligt sett finns det många likheter Obama och Roosevelt emellan - men bara ytligt sett.

Theodore Roosevelt lanserade idéer som då faktiskt var såväl nya som visionära och gjorde detta i kombination med orubblig tilltro på den exklusivt amerikanska exceptionalismen. Obama har visserligen väckt liv i 60 åriga liberala drömmar om allmän sjukvård som i Europa - men det är en gammal dröm, inget visionärt. Dagens samhälle genomgår onekligen en slags övergång till en innovationsekonomi - men förändringen är inte lika drastisk för enskilda medborgare eller lika omvälvande eller lika hårda som omställningarna från bondesamhälle till industrialism var.

Alla tal Obama överhuvudtaget hållit om ekonomin har baserats på två utgångspunkter: dels att recessionen 2008 var det närmsta en stor depression man överhuvudtaget kommit, och pg a hur svår recessionen var så har man ännu inte lyckats komma på fötter igen. Allt beror på hur svårt det var - inget på att Obama själv skulle ha misskalkylerat eller felmedicinerat.

Den andra premissen i alla hans tal är hur hemskt George W. Bush och republikanerna gjorde allt under 20-00-talet. Ett argument som inte stämmer och som allteftersom tiden gått sedan hösten 2008 låter alltmer ihåligt. Trots det genomsyrades även detta tal av dessa utgångspunkter.

I talet sa Obama inget nytt alls. Han upprepade saker han sagt hundra gånger förut: republikanerna har fört en dålig politik som lett till den recession som fortfarande gör att saker går trögt: receptet är en utökad regeringssatsning och högre skatter för de rika. Det enda nya i Obamas tal var hans hänvisningar och paralleller till Theodore Roosevelt. Tyvärr för Obamas del, så lär de parallellerna fungera lika dåligt som parallellerna till Lincoln och Reagan gjort.

Gällande Obamas konkreta förslag i sig - så har republikanerna vid otaliga tillfällen bemött och gått emot dessa nu gamla argument för ökad statlig inblandning. Obama har selektivt åberopat historien under det senaste årtiondet för att visa att han har rätt - republikanerna har å sin sida åberopat historien under Obamas första mandatperiod för att visa att de har rätt. Den politiska vinden har än så länge visat att opinionen överlag gått i linje med republikanerna. Kanske kommer det att förändras innan valet 2012 - men i detta tal sa Obama inget nytt som på något radikalt sätt lär förändra särskilt mycket.

Källor: New York Times, Politico, Fox News, CNN

Se även tidigare inlägg:

President Obamas jobbtal inför kongressen 20110909

Obama presenterar sin budgetplan 20110413

6 kommentarer:

michael w sa...

Vad ar det som inte stammer i pastaendet att republikanernas ekonomiska politik under 00-talet var hemsk?

michael w

michael w sa...

Vad ar det som inte stammer i pastaendet att republikanernas ekonomiska politik under 00-talet var hemsk?

michael w

Ronie Berggren sa...

I princip allt. Statsskulden/budgetunderskottet et c sköt i höjden under Obama, inte under Bush.

Överskottet från Clinton eran var mer ett teoretiskt än faktiskt överskott. Den balans i budgeten som åstadkoms gjordes tack vare republikanerna (under Newt Gingrichs ledning) - och även om Clinton till slut samarbetade så hade någon skuldsanering aldrig skett med bara honom och demokraterna i ledning.

Arbetslösheten under 20-00-talet var mycket mindre än den är idag, och under åren 2003-2007 (kan minnas årtalen fel) så gick tillväxten rakt upp - vilket konservativa ekonomer till största del menar berodde på Bushs skattesänkningar, som inte alls bara gick till de rikaste (även om de rikaste rent praktiskt tjänade mest på saken). Ekonomin gick mycket bättre under Bush än under Obama - och det går inte att bortse från att deras respektive politik har haft med den saken att göra.

För att förstå problematiken i Obamas retorik är det lättare att gå drygt 20 år bakåt i tiden: I mitten av 1990-talet skyllde de flesta demokrater landets situation på Ronald Reagans politik.

Förde Reagan en bra eller dålig sådan?

Svaret beror på vilka skola av ekonomer du frågar. Alla konservativa skulle mena att Reagan förde en bättre ekonomisk politik än någon annan president sedan i alla fall 1920-talet. Dessa ekonomer skulle också mena att om det fanns problem med Bushs ekonomiska politik, så berodde dessa på att han var för lite konservativ, inte för mycket - så som Obama menar.

Obamas uttalanden i detta tal är kampmanjretorik i repris, och 2008 visade han tydligt att han förstod väldigt lite om den politik som fördes av den president han då (som nu) friskt kritiserar.

michael w sa...

Har inte tid for ett langre svar, men las garna foljande lank:

http://www.tnr.com/blog/jonathan-chait/93159/what-caused-the-deficit-reply-megan-mcardle

Ocksa, vi vet nu att USA:s BNP sjonk med 8.9% under Q4 2008, mycket varre an de ca 3.5% som man da trodde. Dvs, den ekonomiska krisen nar Obama tog over var extremt svar. Vad tror du att det innebar for budgetunderskottet?

Du namner arbetslosheten under 2003-2007. Kolla garna upp istallet hur manga nettojobb som skapades under Clinton jamfort med under GWB. Subtrahera sedan de jobb under GWB som skapades i byggbranschen...

Kort sagt, om du med "statsskuld och budgetunderskott skot i hojden under Obama inte under Bush" menar att den forre och inte den senare bar skulden: det ar ett i det narmaste bizarrt pastaende.

Ronie Berggren sa...

Ska kika på länken.

Onekligen var situationen hösten 2008 svår - och Obama ärvde den situationen. Något annat säger jag inte. Min kritik är mot hur Obama hanterat situationen.

Hösten 2008 kännetecknar inte Bushs presidentskap - inte heller var den 8 en konsekvens av Bushs presidentskap, så som Obama menar.

Konservativa ekonomer - som jag anser har rätt, anser te x inte att Depressionen på 1930-talet var en konsekvens av börskraschen 1929 - det var en konsekvens av FDR:s ekonomiska politik. Och samma sak kan sägas om den rådande situationen i förhållande till Obama och Bush. Och det är inte ett bisarrt påstående - det är en slutsats dragen utifrån ett konservativt perspektiv på ekonomin, och en syn alla dagens republikanska presidentkandidater delar.

Det är dessutom en debatt som pågått länge - och keynesianismen (som Obama baserar sin ekonomiska syn på) är idag mer ifrågasatt än någonsin: dels pg a situationen i USA - men också pg a situationen i Europa. Situationer som konservativa menar båda bekräftar att "Obamas" (och den ekonomiska skola han drar slutsatser utifrån) har fel, och att detta fel på lång sikt alltid visar sig.

Här är en rolig video som beskriver debatten mellan de Österriska (konservativa) ekonomerna och keynesianerna:

http://usapol.blogspot.com/2011/04/hayek-vs-keynes-rap-anthem-round-2.html

Tack för kommentaren förövrigt :)

Ronie Berggren sa...

Just ja, jag måste också rekommendera min bloggkollega John Gustavssons alldeles utmärkta beskrivning av problemen med keynesianismen:

http://usapol.blogspot.com/2009/09/keynesian-economics-and-its.html