Dessa förhållningssätt betraktas förstås här i Sverige, där religion är en icke-faktor, som såväl intoleranta som förlegade - och ofta förknippas åsikterna med hatretorik och snudd på rasism. Man behöver inte hålla med denna falang av republikanerna (och politiken måste förstås också knytas till den slags kultur de lever, vistas i och formas av), men man behöver kunna se nyansskillnader och tolka innebörden av deras retorik rätt.
Min uppfattning av deras förhållande till de moraliska sakfrågorna; efter att ha följt amerikansk politik ganska länge, är att det inte är fråga om hat utan om principer - och att amerikanska konservativa republikaner -trots sina starka religiöst baserade åsikter- faktiskt har den viktiga egenskapen att kunna skilja på politik och person, vilket konkret innebär en stor ödmjukhet inför individer som inte delar deras syn - men samtidigt överlag ett fortsatt principiellt vidhållande för sina egna ståndpunkter (te x motstånd mot gayäktenskap och aborter).
Här följer vad jag betraktar som goda exempel på detta. I följande klipp talar en evangelikal mor om hur hennes syn på homosexualitet utvecklats och förändrats (utan att hon för den sakens skull lämnat sin kristna tro) efter att hennes dotter visat sig vara lesbisk och gift sig med en annan kvinna. En berättelse som kombinerar djup religiös övertygelse och trohet till sin tro i kombination med såväl moderlig kärlek som en förståelse av sin egen roll i tillvaron:
Medan historien ovan överlag reflekterar protestantismens förmåga att faktiskt anpassa sig till sitt medsamhälle utifrån premissen att tron primärt handlar om ett individuellt förhållningssätt till Gud och sina medmänniskor, så har katolicismen därtill också ett mer övergripande och 2000-årigt historiskt förhållningssätt om att förändra sitt medsamhälles natur enligt kyrkans förståelse av vad som långsiktigt (rejält långsiktigt) är den bästa väg för mänskligt samhällsbygge - vilket gör att det för trogna katoliker är mycket svårare att komma fram till samma slutsats som den protestantiska mamman ovan. Men även om de inte kompromissar ifråga om läror eller sitt motstånd mot gay-äktenskap, så är de likväl överlag toleranta till homosexuella. Här talar den katolske presidentkandidaten Rick Santorum (som är den bland de republikanska kandidaterna nu starkaste kritikern mot aborter och gay-äktenskap) om det faktum att han inte hatar homosexuella:
Och här är Santorums uttalande om saken på den republikanska primärvalsdebatten den 7 januair i New Hampshire:
Sina åsikter till trots framstår det tydligt och klart att han, tillsammans med Newt Gingrich, Mitt Romney, Rick Perry, Michele Bachmann - och alla andra republikaner från tidigare valcyklar (Mike Huckabee) etc - helt uppenbart inte är några amerikanska talibaner, även om arga liberaler (ibland) gärna beskriver dem så.
De innehar alla också den mycket viktiga egenskapen att kunna göra skillnad på sak och person - en egenskap som är en av de viktigaste egenskaper för medborgare i utvecklade demokratier, eftersom hela demokratiprincipen handlar om att människor med olika åsikter ska kunna leva i fred under samma styrelseskick - inte om att en grupp ska likrikta alla andra. En nyansskillnad det är av högsta vikt att faktiskt förstå, om man vill kunna förstå republikanernas socialkonservatism.
UPPDATERING:
Här har Rachel Maddow också ett inslag om Mitt Romney, och om hur denne i egenskap av guvernör i Massachusetts förespråkade en mängd gay-rättigheter, men drog gränsen vid just äktenskapsfrågan. När gay-äktenskap blev lagligt i delstaten 2003 - efter att han själv blivit guvernör, arbetade han aktivt för att få igenom ett förbud mot sådana äktenskap och efter den händelsen blev han också mer uttalat motståndare i frågan, något Frank Phillips från Boston Globe här förklarar i en intervju av Rachel Maddow:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
Santorum om gay-äktenskap 20120106
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar