Här är debatten. Uppdatering med sammanfattning och reflektioner kommer strax. Jag såg debatten direktsänt i natt men var för trött för att göra något annat. Ska se slutet igen och skriva några rader alldeles strax:
Inför debatten fanns det förstås en hel del frågor som kandidaterna förväntades konfronteras med. Mitt Romneys redovisning av sin skatteåterbäring och möjligtvis också några fler frågor om Bain Capital. I Newt Gingrichs fall de färska uttalandena från hans andra ex-fru Marianne, om att han under 1990-talet när han hade ett förhållande med Callista frågade sin dåvarande hustru om hon kunde acceptera ett öppet äktenskap.
Att de frågorna skulle komma var inte förvånande. Förvånande var dock att John King kastade ut frågan om Mariannes anklagelser det första han gjorde, och ställde frågan till Gingrich som såg den som ett gyllene tillfälle att sedvanligt (och denna gång mer grundat än vid somliga andra tillfällen) anklaga elitistisk media för att dra upp en sådan anklagelse det första som görs i en presidentdebatt. Något som gav honom stora applåder.
Efter en lång harang riktad mot CNN tog han till sist också avstånd från anklagelsen och sa att den inte stämde, men att hans döttrar var de som besvarade frågorna om hans familjeliv medan han själv fokuserade på politiken.
De andra kandidaterna fick också tillfälle att kommentera saken. Santorum sa att det var upp till publiken (väljarna) att granska deras liv och bedöma dem. Romney avstod från att lägga sig i saken, Paul förklarade att kandidater ibland attackerades grundlöst av media och själva fick betala konsekvenserna av attackerna - men fogade också in att han var stolt av att vara på debatten i sällskap av sin långtida hustru.
Frågan hade kunnat dra ner Gingrich, det gjorde den inte - och de andra kandidaterna var heller inte nämnvärt intresserade av att uppehålla sig vid den och man gick därför vidare till de politiskt viktigare frågorna. Först ut var jobben.
Ron Paul förklarade att regeringen måste flytta sig ur vägen; skatterna sänkas ner mot 0, regleringar avlägsnas och folk måste förstå vad som skapar arbetslöshet, ett system som skapar bubblor som sedan spricker, som sedan skapar arbetslöshet.
Gingrich förklarade vad som kunde göras på såväl federal- som delstatlig nivå i South Carolina, och förklarade sedan att man inte borde göra som Bain Capital hade gjort; skuldsätta företag och sedan dra.
Romney berättade om sin syn på ekonomins problem och hur ett skattesystem som fungerade behövdes, hur man behövde vara energioberoende, öppna marknader och stoppa Kinas fusk. Han beskrev också att Bain Capital under hans tid faktiskt hade skapat jobb för många och lyfte frågan högre och försvarade överlag kapitalismen som han ansåg var vad som gjorde USA starkt.
Detta höll Rick Santorum med om, men denne förklarade att republikanerna behövde en kapitalism som i första hand värnade vanliga arbetare, inte sär- eller företagsintressen. De behövde helt enkelt en kandidat som han själv, med arbetarbakgrund och arbetarfrågorna som en del av sin politiska bakgrund.
John King gick sedan vidare till frågan om hur/eller om den federala regeringen skulle förhålla sig till de många veteraner som nu kommit hem efter USA:s senaste krig. Ron Paul, som tidigare presenterat sig som den ende tjänstgörande "veteranen" bland kandidaterna, inledde och förklarade att han tog militären seriöst, och att en stor del av hans stöd kom från aktiva soldater. Han förklarade också att problemen för de hemvändande av dessa var mycket allvarliga - men efter andra världskriget hade man haft betydligt fler hemvändande veteraner. Liberaler föreslog då massiva arbetsprogram för dessa - ett slags New Deal i ny version, men regeringen gjorde inget av detta; istället skar man ner regeringen och sänkte skatterna, och veteranerna inlemmades i samhället och fick arbeten. Med det sagt förespråkade han starkt sjukvård för hemvändande veteraner, inte minst mental vård - och förklarade att satsningarna på detta varit alldeles för dålig.
Rick Santorum tog vid och konstaterade att den federala regeringen borde ha program redo för de hemkomna soldaterna och berättade om sin egen familjs erfarenheter av veteraner från Vietnamkriget, och hur mycket hjälp dessa verkligen behövde.
Mitt Romney däremot förespråkade en tydligare delstatslinje, och berättade vad hans delstat Massachusetts gjort för veteraner och konstaterade att alla delstater hade rätt att sätta upp de program de ville - det skulle dock skötas på delstatlig, inte på federal nivå. Han lyfte också frågan och kritiserade Obamas stora nedskärningar i militärbudgeten.
Newt Gingrich gjorde likt Paul en parallell till andra världskriget och sa att regeringen då gjorde två saker: dels skapade man the GI Bill - som gav miljoner veteraner möjlighet att för första gång gå på College. För det andra skar man ner skatterna rejält och fick en ekonomi som kunde ta emot de hemkomna veteranerna (och alla andra). Vad man behövde göra var således att ha ett övergångsprogram för veteranerna och en ekonomisk politik som sedan gav dem och alla andra möjligheter att bli en del av ekonomin.
De kom sedan in på frågan om Obamas sjukvårdsreform som alla ville återkalla - men här diskuterade man hur troligt detta var att faktiskt göra. Romney sa att det behövde göras av en full Kongress - och skulle ersättas av ett program av privat natur som gav hjälp till dem med medfödda sjukdomar, gav rätt att köpa försäkringar över delstatsgränserna etc.
Gingrich sa också, efter att ha påpekat att situationen i Washington DC var en röra, att man behövde en full Kongress - han vände därefter på frågan och riktade den direkt mot Obama genom att undra hur det kom sig att ObamaCare lät ungdomar ingå i sina föräldrars sjukförsäkring tills de fyllde 26? Jo pg a att Obama inte kunde skapa några jobb åt dem. Med en republikan i Vita Huset skulle jobb skapas och ungdomar skulle kunna köpa sina egna försäkringar - något som också väckte applåder.
Rick Santorum tog tillfället i akt att kristiera såväl Romney som Gingrich. Romney anklagade han för att helt enkelt, likt så många andra gånger, ändrat åsikt om saken. ObamaCare byggde på RomneyCare och that's it - Gingrich hade likt ObamaCare förespråkat ett individuellt ett försäkringsmandat. Den ende kandidat osm konsekvent kunde gå emot Obamas sjukvårdsreform var således han själv.
De tre debatterade sedan i ca 10 minuter sanningshalten i Santorums anklagelser. Slutligen fick Ron Paul ordet och sa att man teoretiskt skulle kunna återkalla ObamaCare men att det skulle bli svårt. Han sa dock att han var bekymrad över den federala regeringens inblandning i sjukvård överhuvudtaget.
Därefter kom de in på andra specifika saker som skett under valkampanjen. Först ut Newt Gingrich maning till såväl Santorum som Perry att hoppa av - något Perry gjorde men som Santorum helt klart hade invändningar emot. Denne konstaterade att Gingrich aldrig varit dålig på grandiosa saker, men han själv ville inte ha en kandidat som man inte visste vad denne skulle säga i nästa andetag. Gingrichs förslag om att han själv (som var före i såväl Iowa som New Hampshire) skulle hoppa av, var inte sunda idéer - Gingrich var en kompis, men han gör bekymmersamma saker - och den egenskapen kan inte en kandidat inte ha. Han själv var en trygg kandidat och skulle inte gå ut och göra bekymmersamma saker.
Gingrich försvarade sig och berättade vad han gjort under sin långa karriär. Santorum påminde dock om de mörkare sidorna med Gingrichs ordförandeskap i Representanthuset och hur denne av sina egna kollegor tvingades avgå. Gingrich försvarade sig dock än en gång och berättade allt han hade gjort i Kongressen som tydligt visade hans konservativa meriter.
Gingrich hamnade därefter i en debatt med Romney om affärs- kontra politiska erfarenheter, där Gingrich betonade sina politiska erfarenheter och Romney sina affärsmässiga sådana.
Den andra fråga de kom in på var frågan om inkomstdeklarationerna. Newt Gingrich förklarade att han strax innan debatten offentliggjort sina deklarationer. Rick Santorum förklarade att han skötte allt själv och hade sina uppgifter på sin dator där hemma. Mitt Romney - som frågan i första hand var riktad mot - fick bemöta konstaterandet att hans egen far George Romney, när denne kandiderade 1967 redovisat inte bara 1 utan hela 12 år av sina inkomster. På frågan om sonen Romney nu tänkte göra samma sak blev svaret lite svajande och otydligt. Ett x antal år möjligtvis, men inga tydliga löften. Och han tänkte inte redovisa uppgifterna förrän i april. Han lyfte sedan frågan och sa att demokraterna tänkte angripa honom för att ha varit framgångsrik, men det tänkte han inte be om ursäkt för.
De talade sedan om arbetslöshet och hur man skulle göra för att får företag att stanna och anställa i USA istället för Kina. Alla kandidater hade åsikter om saken; sänka företagsskatter etc, Ron Paul lyfte fram det positiva med företagen, att konsumenterna i alla fall blev nöjda - och riktade sedan sin kritik mot det ekonomiska systemet överlag och manade alla att förbereda sig för slutet, typ, som skulle bli mycket värre än de problem de nu talade om.
De kom sedan in på det nu mycket aktuella SOPA-förslaget i Kongressen (Stop Online Piracy Act) som syftar till att komma åt illegal fildelning i synnerhet från utländska sajter (som Pirate Bay) som stjäl amerikanska produkter och skickar in dem till USA igen från sina länder. I protest mot förslaget som många anser inkräktar på Internetfriheten stängde Wikipedia häromdagen ner sin tjänst, och Kongressen tycks nu ha fått kalla fötter. Alla på scenen ansåg också att lagförslaget gick alldeles för långt ifråga om att begränsa Internetfriheten, men det var Ron Paul som tydligast visade emotionell passion för frågan, och konstaterade att han var den förste kongressman att motsätta sig förslaget, men att republikanerna överlag (även om de på scenen varit emot) stått på fel sida i saken, och att han arbetat främst med demokrater för att stoppa förslaget.
De kom lite senare in på frågan om illegal invandring, där kandidaternas åsikter varierade en aning. Newt Gingrich som länge förespråkat att ge somliga illegala invandrare, som bott i USA i årtionden, skaffat familjer och lever överlag bra liv - rätt att få permanent uppehållstillstånd om ett medborgarråd där de bor godkänner detta. Nu betonade han dock att man först måste säkra gränsen, och beskrev sedan ett konkret program han tänkte implementera som president.
Romney intog en hårdare linje och sa att de som var här illegalt visserligen inte skulle tvångsdeporteras men de skulle få åka hem och ställa sig i kön.
Rick Santorum kritiserade såväl Romney som Gingrich. Romney beskrev han som en flip-flopper, som en gång förespråkat rättigheter för illegala invandrare för att på sistone tuffat till sig - och Gingrich förespråkade en legal väg fram för illegala. Båda sakerna var fel och han själv var den tydliga motkandidaten till Obama.
Ron Paul sa att det hela var ett problem, men att man inte skulle stifta lagar som gjorde företag och kyrkor till spioner; det var polisens, och gränsvakternas uppgift att stoppa illegal invandring och företag och kyrkor skulle inte tvingas utlämna folk.
De kom sedan in på vilka meriter Romney verkligen hade i abortfrågan där såväl Newt Gingrich som Rick Santorum kritiserade denne.
Ron Paul, som återigen hamnade sist i att få ordet om saken, konstaterade att han faktiskt varit doktor, och på den tid han var det så lärde sig läkare att när man tog hand om en gravid kvinna så tog man hand om två personer. Han knöt sedan politiken till kulturen och förklarade att på 1960-talet så förändrades kulturen ifråga om abort - abort blev vanligt trots att det var illegalt, och först därefter förändrades politiken och lagarna. Lagarna är en konsekvens av ett samhälles kultur och det är den allmänna moralen man måste förändra för att sedan kunna förändra lagarna. Han förklarade också att frågan för hans del var en delstatsfråga, men att det i sig var den bästa vägen att förbjuda aborter: om delstaterna själva gavs rätt att bestämma så skulle Roe vs Wade (den federala lag från 1973 som ger rätt till aborter) - som den federala Kongressen aldrig lyckas avskaffa - snabbt sopas undan.
Kandidaterna höll sedan varsitt slutanförande, där Gingrichs anförande var mest intressant då han framställde sig själv som den bästa debattören - vilket var vad som behövdes för att besegra Obama. Debatten avslutades därefter.
I likhet med den förra debatten i Myrtle Beach i måndags, så var detta en bra debatt. Rick Perrys avhopp gjorde dessutom att kandidaterna denna gång gavs ytterligare tid, vilket förmodligen förhöjde kvalitén på debatten.
Så, hur gick det? Vem vann och vem förlorade?
De frågor som ställdes inför debatten om Gingrichs ex-hustrus anklagelser och om Mitt Romneys inkomstdeklarationer visade överlag också bra på debattens utfall. Att ta upp ex-hustrun som inledning i debatten gav Gingrich givetvis bästa möjlighet i världen att fördöma hela frågeställningen och på så vis befria sig själv från något som utan tvekan hade kunnat innebära ett allvarligt problem om han hanterat saken fel. Gingrich gjorde således en mycket bättre debatt än Romney, men var inte lika jämnbra som i debatten i måndags utan inledde denna gång starkt för att längre in i debatten framstå lite mer svajig.
Ifråga om inkomstdeklarationerna var Romneys svar knappast tillfredställande för dem som önskat se honom redovisa sina siffror. Och även om hans förklaring att det bästa inför höstkampanjen mot Obama var att redovisa siffrorna vid ett enda tillfälle, vilket han ämnade göra i april när deklarationen för 2011 var klar - lät vettig, så kunde de lika gärna tolkas som en kvalificeras ursäkt att inte göra det. I kampen mellan honom och Gingrich vann således inte Romney, även om han gjorde en mycket bättre debatt än i måndags. Överlag var han dock inte dålig - och han fick också in några slag mot Newt Gingrich, men var likväl inte på långa vägar den mest intressanta kandidaten. Tyvärr (i Romneys fall) så tenderar man att jämföra kandidaterna med vad de själva tidigare presterat; och Romney verkar tröttare i debatterna nu än i debatterna för några månader sedan. Hans argument är välformulerade, men känns gamla (även om alla säkert inte hört dem) och det verkar som att han känner sig lite less på att alltid dra upp dem (vilket han trots allt gjort i de nästa 20 debatter som hittills varat).
Rick Santorum gjorde en bra debatt och gick ut hårt mot såväl Romney som Gingrich. Hans argument går förmodligen att köpa, och de argument han lade fram varför han själv var bättre än såväl Romney som Gingrich var argument som alla som stöder Santorum förmodligen köper. Även jag instämmer i att Santorum verkar mer konsekvent än både Romney och Gingrich; för medan Romney försöker framställa sig på det sätt som tydligt går hem just nu - och Gingrich (som inte alls gör det i samma utsträckning) har ett bagage som ibland ter sig tvetydligt; så råder det föga tvivel om att Santorum kampanjat på ungefär samma saker: hökaktig utrikespolitik och värnande av socialkonservativa kärnfamiljefrågor - och det har han gjort i vått och torrt. Santorum gjorde i det avseendet en bra insats. I andra avseenden framstod han dock lite tjatig och han var väldigt intresserad av att älta de andras meriter, vilket kanske var förståeligt, men gjorde att han också kändes lite tom - tommare än vanligt åtminstone.
Ron Paul däremot gjorde en väldigt bra insats. Denna gång tonade han helt ner de saker han annars brukar göra sig mest känd för: sin extrema utrikespolitiska syn. Denna gång talade om dessa saker ur ett mer vettigt perspektiv (stöd för hemkomna krigsveteraner), det faktum att han faktiskt stöddes av militären. Och hans tal om frihet tog sig i denna debatt också sakpolitiska och inte bara konstitutionellt filosofiska uttryck: inget SOPA-förslag, punkt slut. Illegal invandring ett problem, men företag och kyrkor borde inte göras till spioner - vilket konsekvensen skulle bli av somliga andra kandidaters förslag.
En del referenser till utrikespolitik fanns förstås (som alltid) - men i jämförelse med många andra debatter framstod Paul såväl mer seriös som mer avslappnad. Således anser jag att det faktiskt var Ron Paul som vann debatten, följt av Newt Gingrich som inte var bäst i alla avseenden men hanterade det stora orosmolnet (om hans ex-hustrus anklagelser) helt förträffligt. Santorum och Romney kom sedan på delad tredjeplats. Santorum var mer passionerad än Romney, men inte lika fokuserad som denne. Romney var fokuserad men inte lika passionerad - utslaget i Iowa om en delad plats stod sig således också i debatten. Nu fick de dock dela bottenplatsen.
Kontentan blir dock att debatten i sig inte förändrat något alls ifråga om kandidaternas möjlighet inför imorgon. Romneys kärnväljare kommer inte att överge honom - Newt Gingrichs stöd har dock möjlighet att öka, beroende på hur hela utspelet av ex-hustrun kommer att tas emot av väljarna. Santorum är duktig och har massvis av potential - men hans möjlighet att bli den främste "anti-Romney-kandidaten" (en möjlighet som helt klart fanns innan måndagens debatt) tycks nu ha ebbat ut. Och denna debatt ändrade inte detta. Ron Paul var bra - men inga Romney-Santorum- eller Gingrich-väljare kommer att hoppa över till honom. Och inga som är för honom kommer heller att överge honom. Inför lördagens val är det således fortfarande Gingrich och Romney som kommer att bli mest intressanta att följa.
Se även tidigare inlägg:
GOP-debatt 3 2012: Myrtle Beach, South Carolina 20120117
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar