Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Det antyddes på förhand att Obama skulle spendera sitt State of the Union-tal med att fokusera på ett ekonomiskt program för att få USA på fötter igen. Det gjorde han också, och i likhet med alla de otaliga tal han hållit om detta ämne, så sa han precis som väntat exakt samma saker som han alltid gjort genom att förklara var och hur regeringen bäst borde agera för att få nationen i komma igång igen. Likt så många tidigare tal förklarade han också varför regeringen behövde agera och hänvisade till exempel i historien när regeringsintervention i tider av kris hjälpt nationen på fötter igen.
Efter att ha introducerats makade sig presidenten fram genom skaran av människor, log, skakade hand och kysste folk på kinden, som sedvanligt görs. Ett speciellt tillfälle var dock när han träffade kongresskvinnan Gabrielle Giffords (kongresskvinnan som för ett år sedan sköts i huvudet, återhämtade sig men nu beslutat att gå i pension) - kramade henne och växlade några ord med henne, med en uppenbart rörd make Mark Kelly en bit därifrån. Obama intog sedan talarstolen med vice-president Joe Biden och Representanthusets ordförande John Boehner bakom sig, som också välkomnade presidenten till Kongressen.
Obama inledde sedan sitt tal med att berätta hur han en månad tidigare hälsat hemkomna amerikanska soldater från Irak välkomna hem vid Andrew Air Base, och att dessa tillhörde en generation hjältar som gjort USA såväl säkrare som mer respekterat ute i världen. Och det har gett resultat.
För första gången på 9 år krigar inte längre några amerikaner i Irak, och för första gången på 20 år så hotas inte USA av Usama Bin Ladin. USA:s soldater hade således uppnått stora saker, och Obama fortsatte genom att konstatera att om Kongressen följde deras exempel så skulle man också kunna göra stora saker, som att skapa en högteknologisk industri, höglönejobb, arbeten och energioberoende.
Han fortsatte med att förklara att USA hade åstadkommit detta förut. När hans farfar återvände från andra världskriget fick han möjlighet att gå på College tack vare the GI Bill, och de som återvände från kriget bar på den optimism som besegrat såväl depressionen som fascismen - och var en del av en framgångshistoria som sa att om man jobbar hårt så kan man fostra en familj, äga ett hem och spara till en pension.
Nutidens utmaning, förklarade sedan Obama, är att se till att detta löfte består.
Saker ting hade dock utvecklats i en negativ riktning, fortsatte han sedan och beskrev hur problemen börjat redan innan recessionen 2008: rika hade blivit rikare, fattiga fattigare och det hade blivit svårare för medelklassen att få tillvaron att gå runt. Finansinstitut lånade ut och spelade med sparares pengar medan reglerare såg mellan fingrarna eller saknade auktoritet att göra något, och 2008 rasade till slut korthuset.
Sex månader innan han själv tillträdde försvann 4 miljoner jobb. Det var en svår situation. Men ett annat faktum är att saker och ting sedan dess förbättrats, konstaterade han - och de senaste 22 månaderna har 3 miljoner jobb tillkommit, och situationen i nationen håller på att förbättras. Så länge han är president kommer han också att fortsätta arbeta för denna förbättring, konstaterade han och gick därefter över till att förklara områden där saker och ting borde och behövde förbättras.
* Man behövde satsa på den amerikanska industrisektorn. Detta gick bevisligen att göra effektivt. När han tillträdde höll bilindustrin i USA på att gå under. Idag är General Motors tillbaka som världens främsta biltillverkare, Chrysler växer snabbt och Ford investerar flera miljoner. Samma sak kan ske inom andra industrier, konstaterade Obama och manade affärsledare att skapa jobb i USA inte utomlands.
* De företag som gör detta bör premieras av regeringen, medan de företag som inte gör detta däremot inte borde få komma undan med skattelättnader. Alla företag som drar utomlands bör betala en obligatorisk grundskatt som sedan kan gå till att hjälpa företag som låter sin industri stanna inom landet.
* Han fortsatte sedan med att beskriva vad som gjorts för att öka USA:s säljkraft ute i världen, genom nya frihandelsavtal och annat.
* Vidare fortsatte han med att förklara behovet av att investera i utbildning, såväl grundskoleutbildning i delstaterna (där han förklarade att Race to the Top gjort nytta) samt högre utbildningsinstitut.
* Vidare förespråkade han regeringssatsningar i energisektorn för att göra USA mindre energiberonde från andra länder, samt för att skapa mer renare energi. Detta kunde göras och USA hade te x stora resurser naturgas som regeringsfinansierad forskning kommit fram till hur man kunde utvinna.
* Han förklarade vidare hur satsningar behövde göras på infrastruktur och hur man borde agera för att hjälpa familjer med huslån och fallande bostadspriser.
Han kommenterade också sin egen politik och sa att alla regleringar inte var bra, men att regleringar behövdes för att stoppa ansvarslöst beteende. Olja skulle få tillåtas borras, men oljeföretag skulle inte få tillåtas existera utan att kunna hantera situationer som te x oljespillet i mexikanska golfen för två år sedan.
Han talade också som skattesystemet och konstaterade att de rika borde betala mer, och de som tjänar mer än en miljon dollar minst 30% - och det var ohållbart att behålla skattesänkningar för de rikaste.
Slutligen tog han upp det förtroendeproblem som fanns för Washington DC och Kongressen, och allmänhetens syn att politikerna inte kunde lösa någonting. Han förklarade att detta berodde på olika faktorer (som pengars inflytande), och partisansk politik i Kongressen - och gav sedan konkreta exempel för att kunna förändra dessa saker.
Han gick sedan över till utrikespolitiken och förklarade vad man faktiskt åstadkommit under de senaste åren: allianserna med gamla allierade var upprättad och befäst, och gemensamt hade man tacklat stora problem. Och likt soldater som när de går ut i strid inte bryr sig om identitet- eller politiska åsiktsskillnader, utan kämpar tillsammans - så kunde politikerna lära sig av deras exempel. USA byggdes nämligen upp genom samarbete, där man stod upp för varandra. Om man gör det igen finns heller ingen gräns för vad nationen kan åstadkomma. Och han avslutade sedan sitt tal med orden:
As long as we're joined in common purpose, as long as we maintain our common resolve, our journey moves forward, our future is hopeful, and the state of our Union will always be strong.
Rent konkret gav Obama några politiska förslag på vad som skulle kunna göras. Policyförslaget kretsade kring samma saker som hans ekonomiska tal alltid gjort: grön energi, infrastruktur, utbildning och högre skatter för de rikaste.
Rent sakpolitiskt hade han en del konkreta förslag som föll inom ramarna för de övergripande policyvisionerna - som en konkret skattesats, konkreta avdrag för företag som stannar inom landet, förlängda avdrag för studielån etc.
Bland dessa förslag fanns med säkerhet mycket där någon konsensus mellan partierna inte finns. Men det var likväl ett tal där Obama försökte ena nationen - och det var inte lika politiserat som många av hans tidigare tal om ekonomi varit (han lade fram sina egna idéer på ett positivt sätt, men reducerade sin sedvanliga halvtimmes harang om hur dåligt allt var under George W. Bush till ca 5 minuter - vilket är en positiv utveckling).
Mycket av det han sa lät också bra - men de saker han sa, oavsett om det handlar om utrikespolitik eller inrikespolitiska program, måste också ses inte bara i det ljusa färger Obama målade upp. USA:s soldater har måhända gjort stordåd i Irak - men Obama har genom sin politik lämnat Irak åt att falla samman. Mycket bra har åstadkommits i Afghanistan och Bin Ladins död är välkommen - men ett nytt talibanstyrt land är knappast önskvärt, oavsett om dessa smider planer mot USA:s hemland eller ej. Att han skruvade upp den retoriska tonen mot Iran var bra - men vad dessa år visat, är förstås att Iran inte längre låter sig skrämmas av amerikanska presidenters innehållslösa ord.
För en anhängare av Obama framstod talet, och kanske i synnerhet de inrikespolitiska förslagen vettiga, men där fanns för dem som följer dagspolitiken i USA också väldigt många brister. Med det sagt var talet inte lika partisanskt som man skulle ha kunnat tro, och till skillnad från många andra av hans tal får det därför ändå godkänt. Obama utnyttjade inte tillfället att lansera sin egen presidentkampanj från talarstolen utan axlade oavsett vad man tycker om vissa enskilda delar av talet, manteln som överbefälhavare på ett helt acceptabelt sätt.
Han sa emellertid inte särskilt mycket nytt, och jag är för egen del ansluten till den falang i USA som vill se en (verklig) förändring - och en annan president hålla i nästa års tal inför Kongressen.
Källa: Fox News (transcript)
Se även tidigare inlägg:
Obamas State of the Union 2011 20110126
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar