En ny rapport från Europeiskt nätverk mot rasism (Enar) - där 600 anti-rasist-organisationer från EU-länderna och några andra länder i Europa ingår - konstaterar att islamofobin sprider sig i Europa. I synnerhet i kölvattnet av den europeiska finanskrisen tycks islamofobin ökat och särskilt muslimska kvinnor drabbas av fientliga bemötanden, något SVD här skriver om.
Den allmänna svenska debatten om islamofobi ligger på en löjligt låg nivå, och är präglad av rädsla och av vänsterteoretiska föreställningar som vill göra gällande att alla religioner är lika, och att om man inte betraktar islam som jämställd kristendom eller sekularism så är man i princip en islamofobisk rasist.
Rädslan för att vara en sådan har därefter i sin tur avskräckt ett lättskrämt svenskt folk från att diskutera historisk problematik med islam, och de historiska och teologiska skillnaderna mellan kristendom och islam som gör islamisk modernitet betydligt mer problematisk i förhållande till västerländska demokratier än kristendomen är eller någonsin varit.
Sverige behöver en betydligt öppnare debatt om islam. Vad som däremot inte behövs är rasism, eller förtryck eller ringaktning av enskilda individer. Europa har, i motsats till många muslimska samhällen, inga dhimmi-stämplar på minoritetsgrupper, och är betydligt mindre rasistiskt benägna än, vill jag hävda - alla muslimska länder. Inklusive de demokratiska muslimska länderna.
Men rasism och islamofobi finns likväl i Europa, och det måste vi som européer arbeta aktivt för att motverka. Bästa sätt att göra det på är att tydligt markera att kritik av idéer - oavsett om det gäller ideologiska eller religiösa sådana - är en naturlig del inom demokratiska samhällen, medan kritik och fientlighet mot personer inom samma samhällsstyren är oacceptabelt, och att en av de viktigaste medborgarfärdigheterna inom demokratiska samhällen är att kunna göra skillnad på sak och person.
För att kunna lära ut det, så måste debatten om islam dock hållas öppen, där såväl för- men också nackdelar med islam och dess inverkan på Europa tillåts diskuteras utan skrämmande rasist- hat- och islamofobistämplar som följd. För om inte idéer kan tillåtas kritiseras, ja - vad återstår då att kritisera när man anser något vara fel, om inte individer?
Strax innan jul gjorde jag en podcast om just islamofobi och militant islam - och ställde frågan, vilket av dessa två fenomen som utgör största hot mot våra bekännande toleranta, västerländska demokratier? En podd där jag dels intervjuar religionshistorikern Mattias Gardell som varnar för islamofobins utbredning, och dels den konservative amerikanske islamkritikern Robert Spencer, som å sin sida varnar för militant islam. En podd som återfinns på länken nedan, och passar mycket väl in i denna debatt.
Källa: SVD
Se även tidigare inlägg:
Podd 15: Islamofobi och Militant Islam 20121214
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar