Jag har på denna blogg gett många exempel under åren på bristande svensk USA-rapportering. Det måste dock också uppmärksammas när saker och ting faktiskt förbättras. Svensk media är te x idag betydligt bättre på USA-rapportering än de var under Bush-åren.
Jag har smått börjat läsa en bok om Chuck Colson, dvs Richard Nixons medarbetare som skickades till fängelse för Watergate-skandalen. När denne senare vid ett tillfälle besökte Sverige, hade Aftonbladet som rubrik: "Ondskans geni kommer till Sverige". Ärligt talat? Ondska? Och "Ondskans geni"? Detta var visserligen snart 40 år sedan, men likväl ett exempel på att George W. Bush brukade de termerna betydligt mer eftertänksamt än den rikstäckande svenska kvällstidningen. För säga vad man vill om Richard Nixon - som var makthungrig, full av kontrollbehov och rävspel (likt många män av hans generation) - han var ingen Usama Bin Laden eller Saddam Hussein. Faktum var att han ville väl, men ansåg att gott var något man gjorde genom kalkylerade strategiska beräkningar, inte medkännande konservatism eller "I feel your pain"-attityder.
Nåväl, 2008 släpptes en rapport som konstaterade att svensk media behandlat John McCain och Barack Obama lika. Jag (som hängt med detaljerat i processen) ansåg genast att rapporten var felaktig. Svensk media täckte Obama i betydligt mer ljus dager än John McCain. Dock bättrade man sig någon gång under sommaren 2008 - och rapporten ifråga började också sin undersökning just kring sommaren, varpå man kan säga att rapporten som hade fel i sina slutsatser - likväl utifrån den tid som utforskades förmodligen fick saken rätt under de sista månaderna.
Därefter har svensk media försökt bättra sig. Te-party-rörelsen, konservativa populister har givetvis fortsättningsvis kommit att skildras som de galningar de ofta till ytan framstår som (trots att deras idéer och initiativ oftast är ganska sunda och ytterst hälsosamma för den demokratiska processen) - men man har blivit lite bättre. Svensk media skulle, trots all korkad svensk okunskap som fortfarande präglar svensk journalistkår - idag knappast beskriva te x Karl Rove som "Ondskans geni" (ärligt talat, det låter ju nästan lite som sovjetisk eller nordkoreansk statspropaganda med sådana där termer).
Och de senaste exemplen på försök att lyfta sig i kragen hörde jag på P1 igår nä man i ett program pratade om Irakkriget, och konstaterade att många "förut" menade att Irakkriget handlade om olja (en tes som onekligen drevs av vänsterkritiker fram till något år efter 2004) - medan man nu i själva verket kan se att de irakiska oljekontrakten i första hand inte gått till amerikanska oljebolag utan till kinesiska. Ett bra konstaterande, som tar udden av några av de falska myter kring kriget som fick starkt fäste också här i Sverige utan nämnvärt motstånd från svenska medier som själva inte hade någon aning om grunderna till kriget, men var hyfsat snara med att hoppa på det amerikanska vänsterdrevet. En slags förbättring måste man således säga, om än några år för sent. Men bättre sent än aldrig.
Det andra exemplet var ett program om USA:s drönarprogram (på P1 Konflikt) där man konstaterar att det faktiskt är president Obama som är ytterst ansvarig för de som dödats i drönarattacker. Det tydliggörandet har amerikansk vänster alltid gjort (och där har man ofta påpekat att "Obama gör något som inte ens Bush gjorde" - och tilläggas kan att Bush också tog avstånd från det sätt att använda drönare på som Obama nu gör, just pg a att Bush önskade se demokratiseringsprocesser i de muslimska länderna och ansåg att drönare var kontraproduktivt ifråga om detta). Men så har svensk media inte alltid rapporterat om saken. När Anwar al-Awlaki dödades av en amerikansk drönare, så fick SVD det hela att framstå som att det hela var en republikansk idé och ett beslut fattat av Representanthusets underrättelsekommitté - något som i sig visade på stor bristande svensk kunskap. Detta tydliggörande där Obamas ansvar faktiskt fastställs tydligt, är således också det en välkommen förändring.
Fortfarande är svensk media allt annat än duktiga på att rapportera om amerikansk politik, och fortfarande bedriver de en form av journalistik som helt enkelt med vår tids Internetflöden är ganska ute. Men alla förbättringar är välkomna, och så också dessa.
Se även tidigare inlägg:
Juan Williams om liberal kontra konservativ media 20130225
-----------------
Albert Bonniers felöversättning av Hillary Clintons självbiografi 20110503
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar