I politiskt avseenden innebär ordet något helt annat, och lanserades av Bill Clintons fd rådgivare Dick Morris "som benämning på en strategi där presidenten intog en ståndpunkt i viktiga frågor mellan och ovanför de två konkurrerande partierna, demokraterna och republikanerna."
Bill Clinton balanserade mellan USA:s två ideologiska poler och lyckades med denna triangulering balansera budgeten, få igenom NAFTA och reformera socialbidragen.
Bill Clinton positionerade sig mot kongressledamöter inte bara från republikanerna, utan även från sitt eget demokratiska parti. Sådana saker, skriver Åsard, ser vi nästan aldrig i Sverige (kanske för att de politiska systemen är så olika). När ett parti i Sverige tar över något annat parti- eller regeringskoaltions program, så rör det sig alltså om kopiering - inte triangulering.
Åsard ger också ett exempel på hur svenska jouranlister får begreppet fel. I tidningen Fokus (13/2014) skriver Torbjörn Nilsson om de nya Moderaternas utveckling. Nilsson skriver:
”Att triangulera är att välja ut ett område där man vill ha konflikt, men komma med nya och skarpare vapen till slagfältet.”
Erik Åsard konstaterar att det är ett felaktigt bruk av begreppet. Triangulering handlar om att reducera konflikter, inte att skapa dem. Det handlar också om mer än att bara utgå från sitt eget parti - det handlar om att finkalibrera förslag så att de får gehör hos såväl de egna som hos motståndarna, vilket var vad Clinton gjorde.
Åsard konstaterar dock sedan att triangulering har en likhet med kopiering, nämligen att politiken blir mer utarmad och syftar till att locka de väljare som ligger närmare mitten, men det är likväl ett annat begrepp som beskriver en annan sak, och han manar slutligen till en större tydlighet i användande av begreppen.
Källa: SVD
2 kommentarer:
Jag delar inte Åsards uppfattning av begreppets implementering och användning i Sverige. Möjligen kan man se en begreppsförvirring, där journalister börjat använda det som synonym till "kopiering", men vad Moderaterna gjorde under Schlingmann rent policy-mässigt är för mig ett av de mest framstående och lyckade exempel på triangulering som gjorts i politiken (ingen värdering av innehållet i politiken avsedd). Utrymmet här passar inte för att utveckla mer konkret, men man kan nämna moderaternas övergivande av att avskaffa LAS och att börja krama den svenska modellen på arbetsmarknaden samtidigt som man införde en betydligt tuffare arbetslinje i övrigt.
Intressant, jag är inte särskilt insatt i Moderaternas historia, men intressant som sagt. Tack för kommentaren.
Skicka en kommentar