Jag stöder kriget i Afghanistan som är ett krig mot talibaner och Al Qaida. Talibanerna är ett totalitärt islamistiskt pack vars skräckvälde det afghanska folket (och världen med dem) kunde beskåda under 1990-talet innan USA 2001 störtade dem från makten. En nation där kvinnor levde i ständig fruktan och där minsta förseelse och brott mot de av talibanerna införda sharia-lagarna medförde piskstraff och stening till döds på fotbollsarenor. Tack vare USA störtades talibanerna 2001 från makten och Afghanistan fick istället en visserligen ofullkomlig men likväl icke-talibansk demokratisk regering. Tack vare USA förlorade också Al Qaida - som är en global islamistisk terroristorganisation vars långsiktiga mål är att göra hela världen (till att börja med hela den historiskt muslimska världen) till ett talibanskt Afghanistan - makten i landet, och även om organisationen fortfarande existerar och tveklöst utgör ett stort hot, så smids idag inga avancerade globala terroristplaner väster om den afghanska gränsen mot Pakistan.
Kriget i Afghanistan måste således vinnas, talibanerna måste besegras i grunden och den demokratiska afghanska regeringen måste ges tid och hjälp att utvecklas i en än mer västvänlig (och människovänlig) riktning. Världen kan inte låta de krafter som härskade under 1990-talet än en gång lägga det härjade afghanska folket under sitt terrorvälde.
Jag stöder således kriget men är samtidigt kritisk till många delar av Obamas politik i Afghanistan. Hans beslut om en tidstabell för amerikanskt tillbakadragande tyder alltmer på att komma att bli en strategisk flopp. Och hans beslut att sparka general McChrystal för dennes och dennes medarbetares uttalanden i the Rolling Stone är en annan sak jag motsatt mig.
Med det sagt gör dock Vita Huset helt rätt som försvarar sig mot och angriper Wikileaks "avslöjanden" som är mer skadliga för USA (och för krigets framgång, om man nu anser att detta är en nödvändighet) än behövliga, oavsett vad Wikileaks än själva tror sig göra. Det är också ett större hot mot det demokratiska systemet än militärens hemlighållande av vissa uppgifter i sig själva är.
Detta därför att USA:s militär bevisligen är underställda ett civilt styre - kongressen kan närsomhelst kräva utredningar, offentliggöranden et c av om de anser att militären bryter mot USA:s konstitution, bryter mot moraliska principer eller något annat dylikt (och sådana utredningar har gjorts många gånger i amerikansk historia, vilket sedan många gånger lett till förändrad/förbättrad kurs i politiken).
Wikileaks är dock inte underställd någon demokratisk institution, och även om en majoritet av det amerikanska folket hade önskat att uppgifterna hade hållits hemliga så hade Wikileaks likväl kunnat släppa ut dem, utan någon tydlig möjlighet att stoppa dem. Genom sitt agerande menar sig Wikileaks stå på en högre moralisk piedestal som ger dem rätten att avslöja hemligheter som en militär som till skillnad från dem själva faktiskt är underställd ett mycket vitalt demokratiskt styrelseskick, önskar hålla hemliga för nationens långsiktiga bästa.
Den rätten har dock inte Wikileaks eftersom den rätten inte är dem givna av det amerikanska demokratiska systemet, och det enda som kan rättfärdiga ett sådant agerande vore om USA förde en politik som aktivt arbetade med folkmord eller aktivt förde en politik som bröt mot "mänskliga rättigheter". Och även om det finns människor som tycker det (i synnerhet europeiska socialister) så gör dock inte USA detta oavsett hur många civila dödsoffer som drabbats av de fasor som tyvärr är en del av historiens alla krig. Jag har också svårt att tro att de amerikaner som stöder Wikileaks tror det.
Historiskt finns det en mängd problem med Wikileaks ageranden. Videon från 2007 som offentliggjordes i april 2010 där en amerikansk helikopter sköt ihjäl ett dussin civila Baghdad hade varit förödande om den offentliggjorts 2007 - det på samma sätt som det var förödande när bilderna från Abu Ghraib kom ut (en orsak till att Obama när han tillträdde inte offentliggjorde alla övergreppsbilder som också finns). Irak var då ytterst instabilt och förtroendet för USA därav lågt. Idag med en säkrare situation (tack vare USA och de amerikanska soldaterna) och ett avtagande amerikanskt engagemang så hotar sådana bilder inte på samma sätt krigets utgång, medan bilderna 2007 förmodligen skulle ha gett terroristerna ett propagandamedel av enorma proportioner som bara skulle ha ökat våldsspiralen ytterligare.
Japan är ett annat (och ett utmärkt) exempel. Efter kriget gjorde USA massiva insatser för att bygga upp (inte bryta ner) Japan. Man skickade nödhjälp i mängder till en svältande japansk befolkning, byggde upp de civila institutionerna och arbetade politiskt för att skydda Japan från ett expanderande kommunistiskt Sovjetunionen och byggde samtidigt upp en fri japansk demokrati allierad med - men inte underställd - USA.
Men man hade likväl vissa militära hemligheter som man höll hemliga (på ett sätt som förmodligen inte skulle kunna gå i vår nutida high-tech-era). En sådan hemlighet var atombomberna över Hiroshima och Nagasaki som överlag hölls hemliga från den japanska befolkningen under hela den amerikanska ockupationen där allt som antydde atombomberna censurerades. I 20 år var dessutom atombombningarna av de japanska städerna en militär topphemlighet.
Var det bra eller dåligt?
Historien ger svaret. Häromåret sa den japanske försvarsministern Fumio Kyuma att han stödde atombomberna eftersom han ansåg att det var det enda sättet att stoppa den kejserliga japanska imperialism som under andra världskriget förtryckt och förgjort halva Asien (hans påstående var givetvis kontroversiellt och han avgick så småningom pg a att han ansåg att uttalandet var en belastning för premiärminister Shinzō Abe, men det säger likväl en hel del om saken och om att få japaner idag betvivlar det amerikanska nationsbygget av landet).
Om uppgifterna om atombomberna däremot hade blivit allmänt tillgängliga direkt efter kriget så hade dock förmodligen inte det amerikanska nationsbygget fungerat. Många japaner som var lättade över att kriget till slut var över, hade förmodligen vänt sig emot den amerikanska ockupationen (oavsett hjälpsändningar och löften om frihet och demokrati), och med stor säkerhet hade många japaner sökt sig antingen till fortsatt extrem nationalism eller till de nya anti-amerikanska kommunistiska strömningar som kämpade om ideologiskt utrymme. Konsekvenserna av ett sådant scenario är svåra att föreställa sig.
Som tur var fanns dock inte Wikileaks på den tiden - och att USA:s politik resulterade i något gott är svårt att bestrida. I vår tid går dock inte sådana militära hemligheter att hålla hemliga på samma sätt - och att ens försöka vore dödsdömt. Därför bör USA i detta fall med Wikileaks avslöjanden göra två saker. Dels fördöma Wikileaks för dess ageranden som bryter mot USA:s demokratiska institutioner (istället för att bryta mot dem hade Wikileaks kunnat lobba kongressmän att avkräva militären att offentliggöra dokumenten, vilket den amerikanska kongressen - och dess president- utan några som helst problem har makt att göra eftersom militären är underställd kongressen och regeringen - och den som har ytterst makt över USA:s militär heter i dagsläget faktiskt Barack Obama) - och dels lära sig något av händelsen. Det man kan lära sig är (och eftersom tekniken gör att allt går väldigt snabbt gällande informationsspridning så måste man förmodligen med nödvändighet lära sig) att kanske offentliggöra saker snabbare.
Tveklöst behöver USA:s militär och underrättelsetjänst kunna arbeta under stor sekretess. Den möjligheten och rättigheten måste USA:s politiker (så som Obama-administrationen nu gör) göra allt för att bevara. Däremot bör kanske en kompromiss finnas om att offentliggöra hemligstämplat material på direkten så snart detta - på goda grunder - inte längre anses utgöra ett hot mot den nationella säkerheten eller krigets fortgång. När hemligstämplat material inte längre utgör någon nationell säkerhetsrisk måste dock militären och regeringen - inte Wikileaks - avgöra. Men eftersom grupper som Wikileaks finns, och läckor i vår tids högteknologiska samhälle är svåra (om inte omöjliga) att helt stoppa - så bör regeringen och militären ha som policy att försöka offentliggöra saker snabbt, för att på så sätt förebygga offentliggörande från grupper som inte är del av de konstitutionella institutionerna.
Man borde möjligtvis också överväga att vara mer offentlig med de diverse kongresskommittéerna. Inget av Wikileaks rapporter lär nämligen avslöja något som regeringen inte redan vet (samt försvars/utrikeskommittéerna i kongressens båda kamrar). Dessa (eller i alla fall någon person med myndighet som representerar dessa grupper) bör kunna gå ut offentligt med vad de inom utrikesgruppen/regeringen vet om saker och ting men utan att avslöja detaljerna därikring. Det amerikanska politiska systemet bygger på att folk måste ha visst förtroende för sina politiker, och i detta fall förtroendet att de av goda skäl måste hålla vissa saker hemliga för nationens långsiktiga bästa. Modern underrättelseinformation i relation till allmänhetens nyfikenhet och ett allmäntillgänglig globalt informationssystem är dock inget lättlöst problem.
Vad som dock står helt klart gällande hur amerikansk hemligstämplad information ska användas och när den eventuell ska offentliggöras, är att general McChrystal och Petraeus, försvarsminister Robert Gates och naturligtvis även president Obama - har både såväl mer kompetens som nödvändig moralisk konstitutionell rätt att att bedöma saken än Wikileaks grundare Julian Assange.
Häromdagen släppte Washington Post en studie vid namn "Top Secret America" där man presenterar det gigantiskt växande amerikanska underrättelsearbetet sedan 9/11 på ett övergripande sätt som vare sig Bush- eller Obama-regeringen varit speciellt angelägna om att offentliggöra. Men skillnaden mellan Washington Post och Wikileaks ar att Washington Post inte använde sig av något hemlighetsstämplat material. Man gjorde bara ett djupgrävande journalistiskt arbete och satte sedan ihop alla delar (obs: jag har fortfarande inte läst alla artiklar i Washington Posts studie) som gav en helhetsbild.
Wikileaks däremot avslöjar topp-hemlig-stämplad militär information i en tid när tusentals amerikanska soldater och ytterligare tusentals amerikanska arbetare befinner sig i ett aktivt krig (med allt vad det innebär) mot en mycket svårhanterad fiende. Och även om Wikileaks hävdar att de av just säkerhetsskäl för de amerikanska och allierade i Afghanistan inte avslöjat all information, så besitter Wikileaks inte kompetens att på egen hand specifikt kunna bedöma vilken information som utgör säkerhetsrisker och vilken som inte gör det. Den kompetensen besitter däremot den amerikanska militären - och även om dessa kanske tar i i överkant och ibland hemligstämplar vad som kanske (jag har ingen aning) kan kännetecknas som petitesser, så har de den rätten eftersom det är de som är i Afghanistan och som dagligen utsätter amerikanska soldater för oerhörda risker för att kunna besegra talibanerna. Det ger militären också en viss närhet till besluten - en närhet Wikileaks inte har.
Se även tidigare inlägg:
Vita Huset försvarar sig mot Wikileaks 20100627
Wikileaks offentliggör krigsdagbok från Afghanistan 20100626
WP: Top Secret America 20100721
Amerikanska soldater skjuter ihjäl irakier 2007 20100406
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar