Under veckan har en artikelserie om ämnet löpande publicerats och på hemsidan finns också kartor, bildgallerier och intervjuer med personer kopplade till underrättelsetjänsten. DN som rapporterar om projektet skriver i en av (sina förmodligen många) artiklar om ämnet:
På måndagen lanserade The Washington Post sin satsning ”Top Secret America”. I två år har journalister arbetat för att kartlägga den amerikanska underrättelsetjänsten efter terrorattackerna den 11 september 2001. Bilden av ett okontrollerbart monster målas fram.
Jag har ännu inte hunnit läsa artiklarna i Washington Post men tänkte likväl göra en kort kommentar om saken - en kommenterar som förhoppningsvis kan vara till hjälp för svenska läsare intresserade av ämnet:
Att den amerikanska underrättelsetjänsten växt till enorma proportioner sedan den 11 september 2001 behövs ingen grävande utredning för att förstå. Det är ett faktum. Under 1990-talet ansågs underrättelsetjänsten efter kalla krigets slut inte behövas på samma sätt, och stora nedskärningar gjordes. Efter terrorattacken vid 9/11 ökades anslagen till underrättelsetjänsten stort och president Bush skapade Homeland Security-departementet i syfte att ha övergripande koll och kontroll över alla USA:s (redan innan 9/11) många olika och separerade underrättelseorgan - samt för att överbrygga separationen mellan intern och extern verksamhet (FBI och CIA). Syftet med expansionen av underrättelseverksamheten var förstås enkel: att förhindra saker som terrorattacken vid 9/11 från att hända igen.
Dessa saker är faktum sedan länge kända och inga avslöjande nyheter. Vad Washington Post däremot förmodligen kommer att beskriva (jag har som sagt ännu inte satt mig in deras undersökning) är dock mer konkreta saker: saker som vad underrättelsearbetet består i, hur det fungerar, vilka kopplingar det har till andra institutioner et c. Dessa saker är till stor del okänt för allmänheten och här kommer Washington Post förmodligen att ge många goda och viktiga upplysningar.
Med dessa saker sagda behöver dock vissa saker sättas i perspektiv. Det ena är att svensk media nästan med största säkerhet kommer att lyfta fram Washington Posts arbete på ett sätt som gör att svenska läsare känner än mer skepsis mot "kriget mot terrorismen" eller "amerikansk underrättelsetjänst" än de redan gör. Så kommer förstås fallet att bli också bland många i USA - men i USA kommer folk också att ha en distans till vissa saker, en distans som med största säkerhet kommer att saknas i Sverige - där rapportering och slutsatser förmodligen kommer att spela inom de relativt politiskt korrekta ramarna för konspiratoriskt tänkande.
Det finns många viktiga frågor att ställa och försöka besvara kring den amerikanska underrättelsetjänsten efter 9/11. Och med största sannolikhet finns det saker som också är väl värda att kritiseras, utvärderas och om fel upptäcks förändras eller slopas helt. Däremot bör man komma ihåg vad 9/11 innebar och vad det inte innebar. Det innebar att USA plötsligt hade en ny fiende, en fiende som gjorde att man helt enkelt tvingades förändra vissa saker - däribland att effektivisera sitt underrättelsearbete.
Efter andra världskriget hände en snarlik sak. USA:s militär som innan dess varit temporär - där soldater inkallats i samband med krigssituationer och där den stående armén var relativt liten blev efter kriget en permanent militärapparatur. President Dwight Eisenhower - som under andra världskriget som general lett de allierade i Europa i kriget mot Hitler - varnade vid sin avgång som president för det "militärindustriella komplexet". Det han såg växa fram efter andra världskriget var för honom något nytt - och något han ansåg kunde hota det amerikanska systemet, och vid sin avskedsadress 1961 sa han:
"we must guard against the acquisition of unwarranted influence, whether sought or unsought, by the military-industrial complex... The potential for the disastrious rise of misplaced power exists and will persist... Only an alert and knowledgeable citizenry can compel the proper meshing of the huge industrial and military machinery of defense with our peaceful methods and goals, so that security and liberty may prosper together."
Han sade detta i ljuset av det kalla kriget, när USA globalt börjat spendera stora summor på att motverka Sovjetunionen på ett sätt nationen tidigare aldrig gjort. Det var en vettig varning inför en ny era i amerikansk historia. Och att varningen gavs av just landets president (som faktiskt lett nationen i den expanderande kampen mot just kommunismen) var också det hedervärt och visade på den inbyggda självkritiken inom det amerikanska systemet.
Kalla kriget gjorde dock att saker och ting aldrig skulle och heller aldrig kunde bli som det varit innan andra världskriget. En stående amerikansk militär med utökade befogenheter blev inte bara ett faktum utan var också en nödvändighet i kampen mot Sovjetunionen. Betraktat ur historiens perspektiv fanns det vissa problem med denna ökade militärindustri, däremot blev problemen mycket mindre än de värsta farhågorna gjorde gällande. Militären tog ingen kontroll över de civila institutionerna - vare sig direkt eller indirekt. Och även när krig kom och militären fick ökat inflytande så visade i princip varje exempel på att nationen fortfarande styrdes av presidenten som avsatte och tillsatte generaler precis så som denne själv önskade (precis som sker även idag) - och anslagen till militären godkändes fortfarande av en synnerligen folkvald kongress.
"Det militärindustriella komplexet" - kan vi således efter 60 år med dess sällskap konstatera aldrig blev ett hot mot demokratin eller det amerikanska statsbygget. USA:s militär har trots dess expansion förblivit en tjänare till den nation och konstitution den svurit att försvara. Och även om begreppet även idag används i konspiratoriska kretsar för att försöka framställa USA som ett land där demokratins principer inte fungerar (trots att det förmodligen är det land där dessa fungerar bäst) - så visar historien empiriskt att deras argument inte håller.
9/11 innebar för underrättelsetjänsten samma sak som andra världskriget och det kommande kalla kriget innebar för militären. Ett nytt ansvar och därmed också en ny verksamhet. En verksamhet - som på samma sätt som militären - behöver granskas. Och att en sådan granskning nu görs av Washington Post är tveklöst bra och skapar den ständigt pågående självkritiska granskning som varje fungerande demokrati behöver för att kunna korrigera, förbättra och utvecklas.
I Sverige finns dock risken att svenska tidningar och skribenter utmålar rapporten i mer konspiratoriska termer. Det på ett direkt eller (mer troligt) indirekt sätt genom att inte sätta saker och ting i perspektiv vilket i sin tur skapar ökad skepsis bland redan skeptiska svenska läsare. En skepticism som i längden leder till ökad anti-amerikanism. USA:s underrättelsetjänst och Washington Posts rapport om denna måste dock sättas i historiskt perspektiv för att rätt kunna förstås - något jag förhoppningsvis med detta inlägg till viss del gjort.
För dem som själva vill gräva sig ner i ämnet så har Washington Post sin separata hemsida om projektet här. Om tid och möjlighet finns ska jag också för egen del ta en ingående titt på sidan och återkommer då med fler kommentarer och analyser.
För mer information om den amerikanska konspirationskulturen rekommenderas länkarna nedan.
Se även tidigare inlägg:
FBI slår till mot kristen milis i Michigan 20100401
Den våldsamma konspirationskulturen 20100306
TV 4 fortsätter att granska "Sanningsrörelsen" 20091109
9/11-konspirationer populära i Sverige 20091101
The Obama Deception 20090822
Hatgrupperna växer i USA 20090611
Svensk Riksdagsman kräver sanningen om 9/11-attacken 20090511
Bush och 9/11 i en värld av konspirationer 20081219
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar