Domare Antonin Scalia - som förde talan för de fem domarna med den åsikten - konstaterade:
"Like books, plays and movies, video games communicate ideas. The most basic principle of 1st Amendment law is that government has no power to restrict expression because of its content."
Han fortsatte också med att förklara att det inte fanns någon tradition av att begränsa tillgång till våldsskildringar, som ofta finns även i klassisk litteratur:
"There is no tradition in this country of specially restricting children's access to depictions of violence," Scalia said in the courtroom. "Certainly, the books we give children to read -- or read to them when they are younger -- have no shortage of gore. Grimm's Fairy Tales, for example, are grim indeed."
Domare Samuel A. Alito Jr och HD:s chefsdomare Justice John G. Roberts Jr prisade Kaliforniens försök att ta itu med det sociala problem exceptionellt våldsamma spel kan orsaka minderåriga, men röstade också de ner lagen.
Här har CNN ett inslag om saken:
Det borde idag vara bevisat att våldsamma spel, filmer, musik etc inte överlag gör människor våldsamma. De flesta som fattar felaktiga och begränsande beslut i frågor som dessa tillhör generellt en generation som ser på dessa saker från ett rejält utifrån-perspektiv. De har själva inte växt upp med dator- och TV-spel, med våldsfilmer eller med morbid musik och reagerar utifrån att de helt enkelt förfasas över hur de uppfattar saker och ting utifrån, och hur de utifrån ett vuxen/föräldraperspektiv tror att barn som växer upp med sådant påverkas.
Domarna ifråga har i detta avseende fattat ett mycket bra beslut. Naturligtvis kan spel, film etc vara destruktivt för barn och individuella personer - men staten kan omöjligt avgöra när eller för vilka, och ska därför heller inte lägga sig i när så är fallet. Och att tro att det överlag är vad specifika spel etc innebär för unga användare generellt är verkligen att misstförstå saken - och med ett sådant resonemang borde i princip all kreativ konst undanhållas minderåriga.
USA:s HD har därför fattat ett mycket bra beslut. Detta kan jämföras med situationen i Sverige där kultur från en kollektivistisk socialistiskt fostrande utgångspunkt censurerats i evigheter. SVD har här en artikel som handlar om hur vänstern lyckades stoppa skräckfilm i Sverige. Läs gärna artikeln som beskriver hur vänsterpartister förfasade sig över Stålmannen och Motorsågsmassakern.
Idag är filmcensuren avskaffad. Men Sverige har förstås fortfarande en mängd andra lagar - te x debatten om barnporr, där alla som gillar anime- och manga, TV-spel och japansk kultur riskerar att stämplas som pedofiler och barnporrsinnehavare av folk från en generation som helt enkelt inte vare sig riktigt hänger med i de kulturella svängarna eller ens förstår vad dessa saker innebär och -inte- innebär (något som i sammanhanget förstås är ännu viktigare att förstå). Att spela TV-spel med androgyna karaktärer och gilla anime med män som ser ut som pojkar som ser ut som flickor - innebär förstås lika lite att man är pedofil eller förespråkar barnporr som att man är massmördare för att man gillar Motorsågsmassakern (för att nu nämna något som var kontroversiellt i Sverige för 30 år sedan).
Personer som mördar andra med motorsågar ska onekligen straffas. Personer som sexuellt utnyttjar barn ska onekligen straffas. Personer som viglar till hat mot enskilda individer eller folkgrupper ska heller inte de tolereras i demokratiska samhällen.
Men personer som gillar skräckfilm (eller diverse "provokativ" musik) ska förstås inte straffas för detta. Lika lite som personer som gillar japansk kultur bör straffas för detta (här har Tim Davidsson, fil. kand i medie- och kommunikationsvetenskap, mangaläsare sedan barndomen och bosatt svensk i Japan en utmärkt Newsmill-artikel om ämnet). Och naturligtvis ska heller inte individer som driver med religiösa föreställningar eller religiösa gestalter som Mohammed (eller Jesus eller Buddha) åtalas för hets mot folkgrupp.
Det finns förstås länder där strikta lagar mot sådana här saker påbjuder hårda straff. I de flesta muslimländer är metal bannlyst och sådana musiker kan straffas för hädelse av Mohammed och islam (som i vissa fall kan innebära dödsstraff). Personer som talar om sex utanför de muslimskt givna normerna kan också de straffas mycket hårt - och att avteckna Mohammed som en rondellhund eller överhuvudtaget är förstås inte att tänka på - och innebär nästan säkert dödsstraff på många håll i muslimvärlden.
En sådan slags censur bör inte finnas i västvärlden. Västvärlden bygger inte på ateism (helt oavsett vad en västerländsk vänsterfalang tror) - västvärldens, och inte minst USA:s grundläggande principer bygger på religionspluralism. Samhällen där människor med helt olika religiösa uppfattningar likväl ska kunna leva fredligt gemensamt. Inte pg a att de har samma trosföreställningar, utan trots att de inte har det. En sådan samhällsstruktur är eftersträvansvärd och det enda sättet att bevara ett sådant samhälle är att kompromisslöst stå upp för yttrandefriheten.
Gör man inte det så får man samhällen där det ena eller andra särintresset styr vilka kreativa uttryckssätts som är tillåtna och inte; i Saudiarabien innebär det att inte lyssna på musik eller ifrågasätta religiösa traditioner - i vänsterpräglade västländer att inte se amerikanska kapitalistiska omoraliska filmer, eller spela kapitalistiska asiatiska TV-spel.
Sådana lagar är inte förankrade i verkligheten och de är heller inte hållbara. Dataspel och anime är i Sverige inte yttrandefrihetens främsta front. Rätten att ur vilka perspektiv som helst få kritisera islam är mycket mer aktuellt - men onekligen finns det fler områden än så där det svenska samhället helt enkelt inte hänger med. Detta därför att det svenska statsskicket inte har samma grundläggande garantier för dessa rättigheter som det amerikanska. Rätt skipas oftare dels utifrån mycket mer jordnära lagar där enskilda nämndemän av oftast en äldre generation som inte kan ett enda ord japanska (och knappt ens engelska), inte kan kan ett skvatt om datorer eller TV-spel eller ens film, utgår från sin egen icke-förståelse för sakerna ifråga. Jag har under några år verkat som nämndeman där alla andra generellt var 30 år äldre, och under samtalsstunderna i samband med rättegångarna kunde dessa ofta vädra negativa åsikter om åtalade bara för att dessa hade tatueringar eller annat som dessa äldre nämndemän inte förstod sig på överhuvudtaget.
Mycket kritiskt går att säga om det amerikanska samhället, men i grunden så har man en mycket bättre förståelse för vilka rättigheter hela det pluralistiska demokratiska samhällsbygget vilar på än Sverige. Det visar HD:s utfall om spelindustrin i Kalifornien. Jag har följt många av dessa domare närmare än de flesta svenskar (ett antal av dem nominerades nämligen av min favoritpresident) - dessa är konservativa, och knappast några personliga anhängare av TV- eller dataspel, och i synnerhet inte våldsamma sådana. Likväl har de förståelse för vad den amerikanska konstitutionen säger om yttrandefrihet. Sådant inger respekt. En respekt det svenska rättssamhället för närvarande inte riktigt kan föräras med.
Källa: Los Angeles Times
Se även tidigare inlägg:
Vad den friande domen mot Wilders visar 20110625
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar