Tankesmedjorna skickade ett sex-manna-team till Libyen mellan den 31 mars och den 25 april. Teamet identifierade fyra grupper bland Libyan National Transitional Council (NTC). Där fanns delvis "sanna demokrater", men även en grupp som ville åter-etablera den monarki Ghaddafi störtade 1969, en annan fraktion bestod av militanta islamister som ville skapa en islamisk stat och en fjärde grupp av fd Ghaddafi-anhängare som anslutit sig till rebellerna av opportunistiska skäl.
Monarkisterna är även de muslimska fundamentalister. Libyens kung King Idris I, som Ghaddafi störtade, var själv ledare för Senussi-brödraskapet, en anti-västerländsk muslimsk sekt som praktiserade en konservativ form av islam.
Rapporten beskriver också hur medlemmar i den Al Qaida-associerade Libyan Islamic Fighting Group utgör huvudstommen i den beväpnade kampen. Rapporten konstaterar:
“No one can deny that the Libyan rebels who are today supported by Washington were only yesterday jihadists killing American GIs in Iraq.”
Rapporten, som också beskriver hur västerländsk media misstolkat och missförstått många saker, kan här läsas i dess helhet på franska. Och här kan alltså National Reviews sammanfattning läsas.
Det är inte första gången sådana varningar har höjts - och i USA är även de som förespråkar stöd till rebellerna medvetna om detta. John McCain har förklarat att han inte tror att Al Qaida spelar någon väsentlig roll - men att om kriget blir utdraget som kommer det däremot att gynna militanta islamistgrupper som Al Qaida som är experter på utdragen krigföring och då kommer att kunna sälja in sig bland rebellerna.
Vad som dock står klart är att insatsen i Libyen var väldigt ogenomtänkt - och att Obama och stora delar av Europa i första hand gick i krig pg a att det var FN:s önskan (och låg i somliga länders strategiska intresse) - inte pg a något annat. Ghaddafi har aldrig varit en lika farlig skurk som te x Saddam Hussein eller Kim Jong Il och heller inte varit lika omedgörlig som te x Mahmoud Ahmadinejad. Vad de senaste månaderna visat är att dragkampen i mellanöstern mellan äkta demokrativänner, fundamentalistiska islamister och sekulära härskare som anser att makt är det enda språk regionens folk förstår - är långtifrån över, och att dessa olika grupper är olika starka i olika länder. I Libyen har man med stor sannolikhet missbedömt läget.
Med det sagt måste man avsluta det man inlett. Ghaddafi är onekligen att föredra framför en islamisk stat på gränsen till Europa - men Ghaddafi är förstås också han en skurk, vars tid nu är ute. Det finns nu inget annat val än att avlägsna honom och därefter hantera den situation som sedan uppstår. Om demokratirörelsen i Libyen är lika svag som de värsta rapporterna gör gällande så finns inget annat val än västerländsk truppnärvaro ungefär på samma sätt som i Afghanistan och Irak. En militär börda Europa - som vurmade mest för intervention - naturligtvis måste bära. Vad USA däremot borde göra är att snabbt avsätta Ghaddafi och sedan låta de europeiska länderna sköta resten. Libyen är inte primärt ett säkerhetsstrategiskt amerikanskt intresse - men det är onekligen ett europeiskt sådant.
Se även tidigare inlägg:
FNS om War Powers Act 20110622
MtP: Krigen i Libyen och Afghanistan, GOP-debatten, Weiner 20110620
---------------
Finns Al Qaida i Libyen eller ej? 20110424
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar