Debatten som anordnades av CNN baserades på att väljare från New Hampshire live eller via tv-skärmar fick ställa huvudfrågor till kandidaterna som debattmoderatorn John King sedan utvecklade. Först introducerade sig dock de sju kandidaterna med korta uttalanden. Ron Paul förklarade bland annat att han under sin livskarriär förlöst 4000 bebisar (ett sätt att presentera sig jag antar att man bara kan göra utan att skämta i just USA) men att han nu vill bli känd för att vara en försvarare av konstitutionen.
Den första frågan handlade sedan om vad kandidaterna skulle göra för att få jobben i den privata sektorn att öka. Herman Cain förklarade att man behövde boosta ekonomin genom skattesänkningar och ett enklare ekonomiskt klimat.
Tim Pawlenty försvarade senare sin syn på att USA:s ekonomi under rätt omständigheter skulle kunna växa med hela 5% - något han förklarade inte var ett orealistiskt mål.
Michele Bachmann förklarade att hon ämnar ställa upp i presidentvalet (något som inte stod klart innan debatten).
Frågorna fortsatte och kandidaterna konstaterade att de ville avskaffa ObamaCare. Romney tvingades förstås försvara sin reform i Massachusetts vilket han gjorde genom att snabbt förklara skillnaderna mellan sin reform och Obamas reform. Tim Pawlenty tvingades å sin sida förklara vad han menade när han talade om "ObamNEY-Care" (en anspelning på både Obamas och Romneys namn och dess respektive sjukvårdsreformer) - Pawlenty förklarade sig utan att direkt angripa Romney, något Romney tycktes acceptera och fokuserade istället på att kritisera Obama.
Newt Gingrich tillade att det handlade om mer än att bara vinna Vita Huset, republikanerna måste också vinna Senaten för att få saker och ting gjorda. Det hela handlar om mycket mer än bara en person.
Kandidaterna diskuterade sedan andra frågor som TARP, Medicare, etc. Där hade de lite olika syn på saker och ting. De gick sedan in på de moralkonservativa frågorna där bland annat gay-äktenskap diskuterades. Herman Cain sa att det är en fråga för delstaterna, men de andra förespråkade ett federalt konstitutionstillägg (likt det Bush försökte införa 2005) som definierar äktenskap som något mellan en man och en kvinna. Bachmann försökte dock balansera båda sidor och säga att hon både stödde delstaters rättigheter och ett federalt konstitutionstillägg.
En annan fråga de diskuterade var Obamas privatisering av NASA - där ingen egentligen kritiserade Obama utan alla anser att regeringen bör hålla sig ur vägen.
De kom också in på utrikespolitik. En väljare undrade hur USA borde agera i Afghanistan - Bin Ladin är nu död, och USA har varit i Afghanistan i tio år, förklarade han, vad borde man nu göra?
Mitt Romney sa att trupperna borde kallas hem beroende på hur generalerna bedömer situationen på marken, men att man lärt sig en sak och det är att inte utkämpa andra folks frihetskrig.
Ron Paul sa att han inte alls behövde veta vad generalerna tyckte eftersom det skulle vara han som var överbefälhavare, och han skulle återkalla trupperna omedelbart, vilket skulle spara USA enorma mängder pengar och dra undan USA från platser där man inte fyller något syfte.
Tim Pawlenty förklarade att USA:s president hade ansvaret att skydda USA och att han skulle utföra hemliga attackoperationer så som sker i Jemen om underrättelsetjänsten visade att där fanns hot mot USA.
Kandidaterna diskuterade också USA:s insats i Libyen - som i takt med att tiden går börjar bli alltmer kontroversiell - och kandidaterna var alla eniga om att Obama skötte saken mycket illa.
Slutligen fick kandidaterna lite andra frågor. Den roligaste av dessa gavs till Tim Pawlenty som fick frågan om vem som var den bästa vice-presidentkandidaten 2008 - varpå Pawlenty förklarade att Joe Biden är mannen som har fel ifråga om allt.
Debatten avslutades sedan med att i princip samtliga kandidater förklarade att de tyckte bra om varandra och att alla på scenen skulle bli bättre presidenter än vad Obama är.
Eftersom jag inte hade tid att följa debatten live hänvisade jag i detta inlägg till några andra bedömare, som menade att Michele Bachmann vann debatten. Michele Bachmann vann onekligen mest. En dålig insats skulle ha gjort det mycket svårt för henne att komma längre i sina presidentambitioner - nu har hon plötsligt möjlighet att komma mycket långt. Hon gav också tydliga och säkra svar på inte helt enkla frågor. Och även jag anser att hon vann debatten.
Däremot anser jag inte att debatten hade någon direkt förlorare. Newt Gingrich klarade sig bättre än väntat med tanke på de problem han haft, och helt oavsett hur det kommer att gå för honom så gjorde hans insats hans möjligheter fler inte färre. Rick Santorum och Ron Paul agerade överlag som förväntat, men Ron Paul visade i denna debatt också upp en smula humor som gav honom ett plus i kanten. Tim Pawlenty har somliga menat blev debattens förlorare. Med tanke på hans favoritstatus i den första debatten och med tanke på de många förväntningarna på honom så vann han inte. Men han gjorde ingen sämre insats än i den förra debatten och jag tror att man bör vänja sig vid att Tim Pawlenty debatterar ungefär på samma sätt som han är: lugnt, sansat ofta vettigt men också ganska okarismatiskt och kanske lite tråkigt (hans uttalande om Joe Biden var dock rätt i prick). Däremot förlorade han inte enligt min mening debatten utan gjorde ganska bra ifrån sig. Problemet för hans del sitter inte i hans framföranden utan i hans personlighet - han är helt enkelt tråkig. Herman Cain anser jag också gjorde bra ifrån sig och höll samma klass som i tidigare debatt. Han gav kvicka repliker och säkra svar på ett sätt som visar att han faktiskt är väldigt van vid media.
Mitt Romney, som faktiskt är republikanernas frontrunner gjorde också han bra ifrån sig - han reste sig visserligen inte över vad som krävdes av honom, men det behövdes heller inte. Han höll den klass han brukar hålla, vilket i debattsammanhang överlag är en hög sådan. Alla kandidater höll emellertid hög klass. Vad som kan konstateras efter dessa två debatter är att de som tjänat mest är de nykomlingar som i viss mån mot andras förväntningar lyckats hålla hög klass (Herman Cain gjorde det i den första debatten, Michele Bachmann gjorde det i denna). De mer etablerade kandidaterna har inte gjort bort sig utan även de hållit hög klass - men det var något man redan på förhand förväntade sig av dem varför de visserligen inte blivit några förlorare men heller inte några vinnare.
Vad debatten i New Hampshire, precis som debatten i South Carolina därför gjort är att på allvar ha breddat det republikanska spelfältet. De "etablerade" kandidaterna har tack vare debatterna fått konkurrens - i synnerhet av Herman Cain och Michele Bachmann (eller tvärtom om man ska tolka de senaste opinionssiffrorna).
Vad som emellertid också märktes i debatten är den amerikanska libertarianismens ökade inflytande i det republikanska partiet. Ron Paul är de republikanska libertarianernas frontman - men hans idéer har också influerat de andra kandidaterna där i princip ingen hade något att invända emot Obamas privatisering av NASA och där inga försvarare fanns av Obamas insats i Libyen. Problemet med Obama är inte att han förespråkar regeringsmaktens hand i vissa situationer, utan att han gör det i fel situationer. Republikanerna indikerade dock att regeringsmakt och regeringsstyrning alltid är fel (även när det gäller synnerligen fungerande sådana program som te x NASA - som inte kostat något alls i jämförelse med oändligt många andra saker USA:s regering kastat pengar på under årens lopp). Och ifråga om utrikespolitik så verkar republikanerna av idag som svar på Obamas utrikespolitiska internationalism heller ty sig till den isolationistiska kanten snarare än till att föra en tydlig världsledande internationell utrikespolitik utifrån konservativa grunder.
Problemet med Obama är att han agerar fel i förhållande till somliga politiska problem. De republikanska kandidaterna uppträdde under debatten dock ibland som om problemet med Obama var det faktum att han överhuvudtaget agerade. De sa inte detta uttryckligen men sett till praktiken så blir det konsekvensen av somliga av deras resonemang. Inte allas: Tim Pawlenty gav uttryck för Bush-erans syn på världen, likaså Mitt Romney i viss mån. Men att libertarianismen är på uppsving inom det republikanska partiet går inte att förneka. Något debatten i New Hampshire tydligt visade.
Se även tidigare inlägg:
Debatten i New Hampshire 20110615
Inför debatten i New Hampshire 20110610
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar