I talet kritiserade Romney president Obama, beskrev de många utrikespolitiska orosmoln som väntade i framtiden och förklarade att USA måste fortsätta leda världen även under det fortsatta århundradet.
"This century must be an American century", förklarade Romney.
Om USA inte leder världen så kommer någon annan att göra det, förklarar Romney, och världen skulle bli en mycket farligare plats. Om han blir president så kommer han att hänge sig åt att skapa ett nytt amerikanskt århundrade - och aldrig be om ursäkt för USA. Han beskriver sedan sin tro på den amerikanska exceptionalismen.
Här är talet, som jag anser är det bästa tal Romney någonsin gett:
Jag föredrar både Rick Perry och Herman Cain framför Mitt Romney. Men om jag skulle ändra mig så skulle det helt bero på detta tal. Ett tal där Romney utstakar en utrikespolitisk vision med många likheter med den president jag själv inspirerats mest av. För att citera president Bushs suveräna avskedstal från 2009, som också på ett passande sätt sammanfattar Mitt Romneys tal ovan:
"If America does not lead, this cause will not be led."
Obama har fått enskilda bitar i den amerikanska utrikespolitiken rätt (där dödandet av Bin Ladin varit höjdpunkten), men han har inte fått helheten rätt, eller greppat vad som är USA:s roll i världen eller vad detta innebär. I det avseendet har han fått det mesta fel. Något Mitt Romney i det här talet tydligt visar att han som president ämnar korrigera.
Här på Mitt Romneys kampanjsida kan talet också läsas med en utvecklad djupare genomgång av Romneys syn på utrikespolitik.
Källor: MSNBC, ABC News, MittRomneyCentral, DN
Se även tidigare inlägg:
Pro-Perry-pastor kritiserar Romneys mormonism 20111008
3 kommentarer:
Utrikespolitiken är nog en av de mer intressanta konfliktytorna i den här presidentkampanjen, med väldigt stora skillnader mellan kandidaterna. Romney och Santorum (och T-Paw så länge han var med) kör neokon-spåret, medan Huntsman står mer för en realist-approach, kalla kriget-style. Och så har vi Paul och Johnson på den libertarianska sidan, med Bachmann någonstans mittemellan. Har inte riktigt fått grepp om Cains (om han har några) och Perrys åsikter i de här frågorna, men Perry har väl använt begrepp som "military adventurism" och kritiserat detsamma.
Jag håller med Romney i många avseenden, men den egna ekonomin måste komma i första rummet. Utan en stark "core", som Huntsman brukar uttrycka det, så kan inte USA fortsätta utöva det inflytande på världen som vi vant oss vid.
Romney körde, när han som vanligt säger vad publiken vill höra, med egen version av sanningen vad gäller defense cuts: http://old.news.yahoo.com/s/ap/20111008/ap_on_el_pr/us_romney_foreign_policy_fact_check
Sen har jag också lite svårt för talet om att USA ska fortsätta vara världens största ekonomi - det kommer man knappast att vara särskilt mycket längre, oavsett hur sund ekonomisk politik man för. Det är helt enkelt demografiskt omöjligt.
Tillägg: In all fairness så säger han ju just att "American strength rises from a strong economy".
Nä, helt klart behöver man fixa ekonomin i första hand. Det är emellertid inte lika svårt som det nu verkar. Och problemet är främst politiskt, inte att USA skulle sakna förmågan om de väl kom överens.
Skicka en kommentar