Vi har nu bestämt oss för att arrangera en bloggduell. Jag kommer här att förklara varför jag fortfarande stöder Romney, trots de anledningar att stödja Gingrich som Ronie räknade upp i sitt inlägg. Därefter kommer Ronie - som jag inte räknar med att kunna övertyga - att svara på mitt inlägg. Sedan kommer jag att svara, och slutligen han.
Det här inlägget har två delar. I den första delen kommer jag att kommentera Ronies argument, och i den andra delen kommer jag att förklara mer om varför jag stöder Romney.
Realism: Inte Gingrich gren
Ronie argumenterar för att Gingrich står för realistisk konservatism. Men tyvärr gör han detta genom att handplocka ett exempel som inte är särskilt representativt: Invandringspolitiken. Jag håller med om att det inte är realistiskt att utvisa alla 12 miljoner illegala invandrare, och Gingrich idé om medborgarråd är intressant (om än svårare att omsätta i praktiken). Dock väljer Ronie att ignorera alla andra områden av politiken, där Gingrich verkligen inte är någon realist.
Ett första exempel är skattepolitiken. Gingrich föreslår att USA bör sänka företagsskatten till 12.5 % och införa en valbar plattskatt på 15 %. 12.5 % råkar av en tillfällighet vara samma nivå som företagsskatten i Irland. Är det verkligen ett land att ha som förebild?
Jag skrev ett tidigare inlägg om varför en valbar plattskatt är en dålig idé, men bara för att sammanfatta: Alla som betalar över 15 % kommer att välja den valbara plattskatten, men ingen som betalar under gynnas av det. Störst skattesänkningen blir det för de riktigt rika. Eftersom rika människor bidrar med en så stor del av skatteintäkterna är en sådan skattesänkning väldigt dyr, och inget man har råd med när man har budgetunderskott på 1.6 biljoner dollar.
Att sänka företagsskatten är säkert en bra idé, men inte nu och särskilt inte så mycket. Att sänka den till 25 % räcker för att USA ska ha samma skattesats som ett genomsnittligt Europeiskt land. Gingrich försvarare kommer säkerligen att hävda att man genom att sänka skatter kan höja skatteintäkterna, men detta är mycket mer komplicerat i praktiken och det finns absolut ingen chans att man får tillbaka de enorma summor det skulle kosta att sänka företagsskatten så mycket.
Inom ekonomisk politik är det snarare Romney som är realisten, även om även hans plan lämnar en del att önska. Romneys plan är svår att sammanfatta på bara några meningar, just för att den inte är gjord för att hamna i en slogan. Han vill avskaffa vinstskatten för de som tjänar under 200,000 dollar om året, sänka företagsskatten till 25 % och behålla inkomstskatten som den är (men på längre sikt arbeta för ett plattare och enklare system - inte mig emot).
De vallöften man gör i en presidentval bör ju rimligen gälla såna saker man planerar att göra i sin första mandatperiod. Tror någon på allvar att Gingrich lyckas införa en valbar plattskatt och sänka företagsskatten med 70 % på fyra år? Oavsett om detta är bra idéer eller inte, så är de inte politiskt genomförbara. Demokraterna skulle aldrig rösta för de här idéerna, och flera Republikaner skulle säkerligen svika också i vetskap om att Gingrich plan skulle få budgetunderskottet att växa ytterligare. Paul Ryan skulle mycket väl kunna leda en Republikansk revolt mot Gingrich - vilket då skulle bli den andra Republikanska Revolutionen Gingrich orsakade (fast ärligt talat bör äran för den första mest av allt gå till Clinton). Många unga nyvalda Tea Party-republikaner kommer se sina politiska karriärer slagna i spillror om Gingrich får igenom sina extrema idéer som kommer leda till ett uppror bland allmänheten (särskilt i swing states, där det finns flera känsliga Tea Party-republikaner). Därför är ett internt uppror inte alls omöjligt, och vem bättre att leda det än Mr Balanced Budget himself, Paul Ryan?
Gingrich är ingen realist. Han visade det som talman i huset, och han har visat det igen i den här presidentvalskampanjen.
Är Gingrich verkligen trygg?
Vidare menar Ronie att Gingrich är trygg i sin konservatism, och att han därför vågar ta ut svängarna. Som ett exempel nämner han Gingrich ad med Nancy Pelosi om global uppvärmning som han gjorde för några år sen, enligt Ronie för att bevisa att konservativa bryr sig om miljön.
Den första frågan som infinner sig är: Om nu Gingrich vill visa att konservativa bryr sig om miljön (och det är i sig själv en bra sak), varför gjorde han inte en ad om de verkliga miljöproblemen som ändå finns? Global uppvärmning är med största sannolikhet antingen inte existerande eller inte ett problem (på grund av att mängden uppvärmning är såpass liten). Däremot finns det problem med dålig sophantering (mängder av sopor dumpas i stilla havet), surt regn i vissa delar av världen etc. Varför inte fokusera på ett verkligt miljöproblem?
Sedan ska man ju säga att den som är trygg i den enes ögon är en flip-flopper i den andres. Jag har hört otaliga Romney-supporters som över åren hävdad precis det Ronie hävdar om Gingrich, nämligen att Romney vågar vara mer moderat i vissa frågor för att han är trygg i sin konservatism. Den som stöder Gingrich ser hans icke-konservativa positioner och handlingar som "trygghet", den som inte stöder honom ser dem som "flip-flops". Precis som med Romney.
Jag skulle personligen säga att Gingrich trygghet egentligen beror på att han redan är stämplad som konservativ. Därför kan han gå mot mitten, i vetskap om att ingen någonsin skulle kalla honom något annat än konservativ. Men är detta verkligen bra? Att ha en president som vet att basen aldrig kommer anklaga honom för ideologiskt förräderi är inte något jag skulle betrakta som positivt. Romney måste kämpa för att bevisa att han är konservativ, och därför är det mer sannolikt att Romney kommer föra en konservativ politik som president. Ronie använder som parallell att en van bilförare inte behöver följa bokens alla regler. Men jag föredrar personligen en bilförare som alltid följer skolboken än en bilförare som kör street racing på nätterna väl medveten om att han aldrig kommer misstänkas för det (på grund av sitt rykte som en god bilförare).
För den delen så anser inte jag att Romney är så principlös som Ronie framställer honom. Visst, i invandringsfrågan så försöker han sträcka ut en hand till de mest konservativa elementen i Republikanerna, men vi får inte glömma att han envist stått fast vid sin sjukvårdsreform i Massachussetts. Betyder detta att Romney är en trygg konservativ, en otrygg konservativ, eller inte konservativ alls? Vem avgör och hur?
Gingrich största problem är dock inte att han gjort en ad med Nancy Pelosi, även om formatet var klumpigt. Det är att han aldrig varit någon trygg konservativ i sitt privatliv. Han har aldrig uppfattat länken mellan "vad jag säger och vad jag gör". Jag talar inte bara om hans skilsmässor och otrohet, utan även om hans arbete för Freddie mac och för de stora läkemedelsbolagen som drev igenom Medicare Part D, som bidragit till USA's budgetunderskott.
Gingrich katolicism - verkligen en tillgång?
Personligen ser jag inte religiös tillhörighet som en faktor överhuduvtaget, så länge en kandidat har kristna värderingar. Mitt Romney bekänner sig till mormonismen, vilken kan men behöver definitivt inte räknas som en del av kristendomen. Dock är mormoner värdemässigt faktiskt som vilka kristna som helst - och Romney, till skillnad från Gingrich, har faktiskt levt upp till sina ideal. Han är gift med samma fru sen över 40 år tillbaks och har uppfostrat - inte övergett som vissa andra kandidater - fem barn.
Jag föredrar en icke-kristen som lever som kristen än en kristen som lever som en icke-kristen. Ronie sätter för stort fokus på stämplar istället för att granska allting från fall till fall. Katolska kyrkan har i vissa länder haft ett positivt politiskt inflytande, men i flera länder har inflytandet varit negativt. Irland är ett bra exempel på det sistnämnda. Trots existensen av goda katoliker så är Irlands nutidshistoria full med exempel på övergrepp av den Katolska kyrkan - framförallt Magdalenahemmen, de sexuella övergreppen på barn som begicks av präster (som man verkar ha känt till 40 år före alla andra fick veta) och fråntagandet av vårdnaden från hundratusentals föräldrar som sedan inte hade någon möjligen att få tillbaka sina barn eller stämma kyrkan (eftersom alla åklagare var rädda för att bli svartlistade av Katolska kyrkan). Jag uppskattar att Katolska kyrkan står upp mot Islam, men vad det har att göra med Gingrich ser jag inte - han som person är inte en bättre motståndare mot islamisering än Romney är. Och det är just på personbasis, inte kyrkbasis, som vi bör välja president.
Tvärtom vad gäller islamisering och sekularisering så tror jag att Gingrich skulle vara en fullkomlig katastrof. Kristna kommer nämligen att tappa all trovärdighet om de väljer en så omoralisk person som Gingrich till president. Redan idag har kristna ett förtroendeproblem bland den allmänna befolkningen. Gingrich kommer leda till att problemet mångdubblas: Om kristna kan rösta på honom, hur kan man då någonsin lita på oss när vi talar om hur heligt äktenskapet är? För Ronie räcker det säkert att Gingrich blivit katolik, men för medelsvensson och Average Joe är det knappast tillräckligt.
Inte heller mot islam är Gingrich någon vidare garant för säkerhet. Just det faktum att han är en sådan skamfläck för oss kristna torde snarare stärka andra religioner. Och hans narcissism och vårdslösa språk är garanterat att skapa internationella konflikter om han mot alla odds skulle bli President.
Historikern Gingrich - en myt
Slutligen drar Ronie upp att Gingrich är en historiker. Ronie har helt rätt i att Republikanerna måste börja lära sig mer historia (Christine O'Donnell och Sarah Palins okunskap i ämnet har verkligen skämt ut partiet). Men är Gingrich verkligen rätt person att lära partiet? Faktum är att Gingrich, trots sitt rykte som intellektuell, tidigt i sin karriär bestämde sig för att inte satsa på akademin och han har inte heller blivit publicerad i någon akademisk tidskrift de senaste 40 åren. Visst har han en doktorsexamen, men efter att ha fått den så misslyckades han att få fast anställning på sitt universitet (och ja, han försökte). Han var allmänt impopulär bland professorerna och de andra studenterna. Att kalla Gingrich historiker är som att kalla Romney advokat. Faktum är att Romney har tagit en Juris Doctor-examen, men aldrig att någon kallar honom jurist för det. Varför? För Romney har aldrig varit någon jurist. Precis som Gingrich aldrig varit någon historiker.
Gingrich må kunna historia, men man måste knappast vara historiker för det. Jag har aldrig sett några tecken på att Mitt Romney inte kan sin amerikanska historia.
Populism är ju dessutom ett av Gingrich allra främsta kännetecken. Populism - inte historielektioner - var vad som vann valet 1994. "Contract with America" var ett typiskt exempel på populism, designat för de stora massorna. Gingrich skatteplan (15 % valfri skatt, 12.5 % företagsskatt etc) är också otroligt populistisk och inte alls byggt på någon intellektuell, nationalekonomisk grund.
Varför Romney
Nu är vi framme vid frågan: Om nu Ronies argument för Gingrich inte håller, vad finns det då för argument för Romney? Jag ska medge att min anledning till att stödja Romney mest av allt var bristen på bättre kandidater - jag är inte alls okritisk mot Romney, som alla som följt mitt bloggande vet. Så den främsta anledningen till "varför Romney" är att ingen annan bättre kandidat finns, i alla fall ingen med någon realistisk chans att vinna nomineringen. Santorum är en mycket intressant kandidat som jag kan sympatisera med, men jag är osäker kring om han verkligen kan slå Obama.
Nå, här är några ytterligare anledningar till att stödja Mitt Romney:
1) Han vill bli president. Detta kan låta självklart, men faktum är att ingen kandidat offrat så mycket för att bli president som Mitt Romney. Han har kandiderat i mer eller mindre sex år, och det märks: Ingen har en så välgenomtänkt strategi som Romney, ingen har lyckats behålla lugnet och ha is i magen vad som än händer. Romney vill verkligen bli president, han vill inte bara sälja böcker och dokumentärfilmer - vilket däremot verkar ha varit Gingrich ursprungliga plan. Faktum är att anledningen att Gingrich kampanjstab avgick i juni inte bara var att han tog en Greklandskryssning, utan även för att han insisterade på att han och hans frus dokumentärfilmer skulle visas vid varje kampanjevent. Han ville även sälja böcker, för egen vinning (pengarna går till honom direkt, inte hans kampanj). Gingrich trodde inte att han kunde bli president, han ville inte bli president, och därför bör han inte bli president. Romney har satsat allt, gett järnet och visat sig villig att ge en arm och ett ben för att få bli president, och det är ytterligare en anledning att välja honom över Gingrich.
2) Hans CV - exakt vad en president behöver. Romney har gjort mycket i sitt liv. Han har jobbat som missionär, han har räddat flera företag från konkurs och skapat tiotusentals jobb, och så passade han på att rädda Vinter-OS i Salt Lake City, 2002, just innan han blev guvernör. Som guvernör lyckades han sedan stoppa kollapsen av Massachusetts ekonomi, och lämnade delstaten i ett mycket bättre skick än han fann den. Jämför med Gingrich: Misslyckad karriärpolitiker som lämnade eviga ärr på konservatismens rykte. Det är mest av allt Gingrich fel att Bush aldrig lyckades balansera budgeten, då allt prat om "balanserade budgetar" påminde väljarna om Gingrich. Bush blev tvungen att prata om "medkännande konservatism" istället för om den växande statsskulden, för att slippa låta som Gingrich. Gingrich hade redan kostat Republikanerna ett presidentval, 1996, då nästan varenda ad från Clinton handlade om honom (istället för Republikanernas kandidat, Bob Dole). Hade Republikanerna vunnit 1996 hade historien varit en annan, då Bob Dole tillsammans med vice-president Jack Kemp hade kunnat återgå till Reagans framgångsrika politik. Al Gore hade mycket väl kunnat slå Bush om inte Bush och Republikanerna tillräckligt lyckats distansera sig från Gingrich (genom att sparka ut honom). Retoriken kring "medkännande konservatism" istället för "balanserad budget" var en del av denna distansering.
3) Vi måste vinna mot Obama. Om Newt Gingrich har trovärdighetsproblem i primärvalet så är det inget mot vad han kommer ha i det allmänna valet. Många, särskilt äldre väljare, tröttnade på honom för 15 år sen av förståeliga skäl. Mitt Romney däremot har visserligen problem i primärvalet, men nästan inga av de problemen påverkar honom i det allmänna valet. Det enda Obama har att komma med är klasskampsretorik (Romney är multimiljonär). Mot Gingrich är det däremot möjligt för Obama att kunna spendera hela valkampanjen och inte en enda gång behöva nämna arbetslösheten eller budgetunderskottet. Allt kommer handla om hur Gingrich monstruöst övergav sina två första fruar och lämnade sina barn i sticket, och om hur han sedan profiterade på Freddie mac och fastighetsbubblan. Opinionsundersökningar visar, precis som man skulle kunna tro, att Romney gör bra ifrån sig mot Obama - i genomsnitt leder Obama bara med 1.6 %. Mot Gingrich däremot drar siffrorna iväg och Obama leder med hela 8.9 % (detta är genomsnittet från RealClearPolitics). Kan Gingrich vända underläget? Jag tvekar.
4) Personlighet. Många anser att Romney är plastig. Personligen tycker jag att det stämde under det förra valet då jag upplevde att Romney ofta var osäker och att denna osäkerhet speglade sig i att han inte verkade genuin och "äkta". Romney har hånats för att förlita sig för mycket på konsulter och rådgivare, och det ligger det säkert något i - men detta är åtminstone mycket bättre än Gingrich stil. Gingrich fördrev hela sin kampanjstab genom att vara olidlig och obstinat, och hela hans karriär präglas av hans obotliga narcissism och självälskande sätt. Gingrich ser sig själv som "civilisationens försvarare" och "lärare i civilisationens regler" (detta från hans egna anteckningar som beslagtogs i en utredning). Hans stora huvud får helt enkelt inte plats i Ovala kontoret. En president måste vara ödmjuk och kunna lyssna på råd, medan Gingrich medvetet inte skaffat sig några experter, bara för att han känner sig hotad av sådana (han vill känna sig som den smartaste killen i rummet). Romney kanske har för många rådgivare, men hellre de än en president som inte kan erkänna sina misstag och lyssna på andra.
Detta räcker för nu. Nästa gång får Ronie svara på frågan om varför han fortfarande stöder Gingrich (om han nu gör det).
John Gustavsson
Gingrich katolicism - verkligen en tillgång?
Personligen ser jag inte religiös tillhörighet som en faktor överhuduvtaget, så länge en kandidat har kristna värderingar. Mitt Romney bekänner sig till mormonismen, vilken kan men behöver definitivt inte räknas som en del av kristendomen. Dock är mormoner värdemässigt faktiskt som vilka kristna som helst - och Romney, till skillnad från Gingrich, har faktiskt levt upp till sina ideal. Han är gift med samma fru sen över 40 år tillbaks och har uppfostrat - inte övergett som vissa andra kandidater - fem barn.
Jag föredrar en icke-kristen som lever som kristen än en kristen som lever som en icke-kristen. Ronie sätter för stort fokus på stämplar istället för att granska allting från fall till fall. Katolska kyrkan har i vissa länder haft ett positivt politiskt inflytande, men i flera länder har inflytandet varit negativt. Irland är ett bra exempel på det sistnämnda. Trots existensen av goda katoliker så är Irlands nutidshistoria full med exempel på övergrepp av den Katolska kyrkan - framförallt Magdalenahemmen, de sexuella övergreppen på barn som begicks av präster (som man verkar ha känt till 40 år före alla andra fick veta) och fråntagandet av vårdnaden från hundratusentals föräldrar som sedan inte hade någon möjligen att få tillbaka sina barn eller stämma kyrkan (eftersom alla åklagare var rädda för att bli svartlistade av Katolska kyrkan). Jag uppskattar att Katolska kyrkan står upp mot Islam, men vad det har att göra med Gingrich ser jag inte - han som person är inte en bättre motståndare mot islamisering än Romney är. Och det är just på personbasis, inte kyrkbasis, som vi bör välja president.
Tvärtom vad gäller islamisering och sekularisering så tror jag att Gingrich skulle vara en fullkomlig katastrof. Kristna kommer nämligen att tappa all trovärdighet om de väljer en så omoralisk person som Gingrich till president. Redan idag har kristna ett förtroendeproblem bland den allmänna befolkningen. Gingrich kommer leda till att problemet mångdubblas: Om kristna kan rösta på honom, hur kan man då någonsin lita på oss när vi talar om hur heligt äktenskapet är? För Ronie räcker det säkert att Gingrich blivit katolik, men för medelsvensson och Average Joe är det knappast tillräckligt.
Inte heller mot islam är Gingrich någon vidare garant för säkerhet. Just det faktum att han är en sådan skamfläck för oss kristna torde snarare stärka andra religioner. Och hans narcissism och vårdslösa språk är garanterat att skapa internationella konflikter om han mot alla odds skulle bli President.
Historikern Gingrich - en myt
Slutligen drar Ronie upp att Gingrich är en historiker. Ronie har helt rätt i att Republikanerna måste börja lära sig mer historia (Christine O'Donnell och Sarah Palins okunskap i ämnet har verkligen skämt ut partiet). Men är Gingrich verkligen rätt person att lära partiet? Faktum är att Gingrich, trots sitt rykte som intellektuell, tidigt i sin karriär bestämde sig för att inte satsa på akademin och han har inte heller blivit publicerad i någon akademisk tidskrift de senaste 40 åren. Visst har han en doktorsexamen, men efter att ha fått den så misslyckades han att få fast anställning på sitt universitet (och ja, han försökte). Han var allmänt impopulär bland professorerna och de andra studenterna. Att kalla Gingrich historiker är som att kalla Romney advokat. Faktum är att Romney har tagit en Juris Doctor-examen, men aldrig att någon kallar honom jurist för det. Varför? För Romney har aldrig varit någon jurist. Precis som Gingrich aldrig varit någon historiker.
Gingrich må kunna historia, men man måste knappast vara historiker för det. Jag har aldrig sett några tecken på att Mitt Romney inte kan sin amerikanska historia.
Populism är ju dessutom ett av Gingrich allra främsta kännetecken. Populism - inte historielektioner - var vad som vann valet 1994. "Contract with America" var ett typiskt exempel på populism, designat för de stora massorna. Gingrich skatteplan (15 % valfri skatt, 12.5 % företagsskatt etc) är också otroligt populistisk och inte alls byggt på någon intellektuell, nationalekonomisk grund.
Varför Romney
Nu är vi framme vid frågan: Om nu Ronies argument för Gingrich inte håller, vad finns det då för argument för Romney? Jag ska medge att min anledning till att stödja Romney mest av allt var bristen på bättre kandidater - jag är inte alls okritisk mot Romney, som alla som följt mitt bloggande vet. Så den främsta anledningen till "varför Romney" är att ingen annan bättre kandidat finns, i alla fall ingen med någon realistisk chans att vinna nomineringen. Santorum är en mycket intressant kandidat som jag kan sympatisera med, men jag är osäker kring om han verkligen kan slå Obama.
Nå, här är några ytterligare anledningar till att stödja Mitt Romney:
1) Han vill bli president. Detta kan låta självklart, men faktum är att ingen kandidat offrat så mycket för att bli president som Mitt Romney. Han har kandiderat i mer eller mindre sex år, och det märks: Ingen har en så välgenomtänkt strategi som Romney, ingen har lyckats behålla lugnet och ha is i magen vad som än händer. Romney vill verkligen bli president, han vill inte bara sälja böcker och dokumentärfilmer - vilket däremot verkar ha varit Gingrich ursprungliga plan. Faktum är att anledningen att Gingrich kampanjstab avgick i juni inte bara var att han tog en Greklandskryssning, utan även för att han insisterade på att han och hans frus dokumentärfilmer skulle visas vid varje kampanjevent. Han ville även sälja böcker, för egen vinning (pengarna går till honom direkt, inte hans kampanj). Gingrich trodde inte att han kunde bli president, han ville inte bli president, och därför bör han inte bli president. Romney har satsat allt, gett järnet och visat sig villig att ge en arm och ett ben för att få bli president, och det är ytterligare en anledning att välja honom över Gingrich.
2) Hans CV - exakt vad en president behöver. Romney har gjort mycket i sitt liv. Han har jobbat som missionär, han har räddat flera företag från konkurs och skapat tiotusentals jobb, och så passade han på att rädda Vinter-OS i Salt Lake City, 2002, just innan han blev guvernör. Som guvernör lyckades han sedan stoppa kollapsen av Massachusetts ekonomi, och lämnade delstaten i ett mycket bättre skick än han fann den. Jämför med Gingrich: Misslyckad karriärpolitiker som lämnade eviga ärr på konservatismens rykte. Det är mest av allt Gingrich fel att Bush aldrig lyckades balansera budgeten, då allt prat om "balanserade budgetar" påminde väljarna om Gingrich. Bush blev tvungen att prata om "medkännande konservatism" istället för om den växande statsskulden, för att slippa låta som Gingrich. Gingrich hade redan kostat Republikanerna ett presidentval, 1996, då nästan varenda ad från Clinton handlade om honom (istället för Republikanernas kandidat, Bob Dole). Hade Republikanerna vunnit 1996 hade historien varit en annan, då Bob Dole tillsammans med vice-president Jack Kemp hade kunnat återgå till Reagans framgångsrika politik. Al Gore hade mycket väl kunnat slå Bush om inte Bush och Republikanerna tillräckligt lyckats distansera sig från Gingrich (genom att sparka ut honom). Retoriken kring "medkännande konservatism" istället för "balanserad budget" var en del av denna distansering.
3) Vi måste vinna mot Obama. Om Newt Gingrich har trovärdighetsproblem i primärvalet så är det inget mot vad han kommer ha i det allmänna valet. Många, särskilt äldre väljare, tröttnade på honom för 15 år sen av förståeliga skäl. Mitt Romney däremot har visserligen problem i primärvalet, men nästan inga av de problemen påverkar honom i det allmänna valet. Det enda Obama har att komma med är klasskampsretorik (Romney är multimiljonär). Mot Gingrich är det däremot möjligt för Obama att kunna spendera hela valkampanjen och inte en enda gång behöva nämna arbetslösheten eller budgetunderskottet. Allt kommer handla om hur Gingrich monstruöst övergav sina två första fruar och lämnade sina barn i sticket, och om hur han sedan profiterade på Freddie mac och fastighetsbubblan. Opinionsundersökningar visar, precis som man skulle kunna tro, att Romney gör bra ifrån sig mot Obama - i genomsnitt leder Obama bara med 1.6 %. Mot Gingrich däremot drar siffrorna iväg och Obama leder med hela 8.9 % (detta är genomsnittet från RealClearPolitics). Kan Gingrich vända underläget? Jag tvekar.
4) Personlighet. Många anser att Romney är plastig. Personligen tycker jag att det stämde under det förra valet då jag upplevde att Romney ofta var osäker och att denna osäkerhet speglade sig i att han inte verkade genuin och "äkta". Romney har hånats för att förlita sig för mycket på konsulter och rådgivare, och det ligger det säkert något i - men detta är åtminstone mycket bättre än Gingrich stil. Gingrich fördrev hela sin kampanjstab genom att vara olidlig och obstinat, och hela hans karriär präglas av hans obotliga narcissism och självälskande sätt. Gingrich ser sig själv som "civilisationens försvarare" och "lärare i civilisationens regler" (detta från hans egna anteckningar som beslagtogs i en utredning). Hans stora huvud får helt enkelt inte plats i Ovala kontoret. En president måste vara ödmjuk och kunna lyssna på råd, medan Gingrich medvetet inte skaffat sig några experter, bara för att han känner sig hotad av sådana (han vill känna sig som den smartaste killen i rummet). Romney kanske har för många rådgivare, men hellre de än en president som inte kan erkänna sina misstag och lyssna på andra.
Detta räcker för nu. Nästa gång får Ronie svara på frågan om varför han fortfarande stöder Gingrich (om han nu gör det).
John Gustavsson
Se även tidigare inlägg:
Ronie:
Varför jag stöder Gingrich över Romney 20111221
John:
Varför jag stöder Romney över Gingrich 20111203
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar