Från olika håll och kanter har nu mormonernas idéer på allvar börjat studeras. Här har Philantrophy Roundtable en artikel skriven av Naomi Schaefer, som berättar om hur mormonerna har ett välfärdssystem som faktiskt fungerar.
Mormonerna har en tro som till stor del centreras kring ett praktiserande av att hjälpa sin nästa. Artikeln intervjuas mormonen Reed Mellor som berättar hur hans far brukade plocka upp liftare och ge dem middag och husrum, och dagen därpå 20 dollar innan de behövde åka i väg igen. Fadern visste att han ofta blev utnyttjad, men sa om den saken:
“That’s okay. It won’t be the last time. I’d rather give to lots than miss the one who needs my help.”
Sonen Reed har - likt många mormoner - växt upp med samma anda av givande. Likt alla mormoner (och även många evangelikala/frikyrkliga kristna) ger de tionde (dvs en tiondel av sin inkomst) till Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. En slags plattskatt där alla betalar samma procentsats lika oavsett inkomst. Reed driver ett framgångsrikt ingenjörsföretag varför detta blir en ansenlig summa.
Men därtill ger man också fasteoffer varje månad. En söndag i månaden uppmanas kyrkans fysiskt friska medlemmar att fasta, dvs avstå två mål mat en dag i månaden och historiskt har man manats att spendera pengarna för de måltiderna på människor i behov. I dag ger de flesta mormoner dock betydligt mer pengar än två måltider, och man ser pengarna som man tjänar som en möjlighet att betjäna andra.
Därtill har LDS (Latter Day Saints) också mängder av hjälparbeten utomlands som handlar om allt från att gräva brunnar i Afrika, bygga bostäder i Mexiko, etc. Troende i USA tenderar att ge betydligt mer till bistånd och hjälp än sekulära - men den grupp som ger mest är mormonerna.
Tiondet går överlag till att upprätthålla kyrkverksamheten. Mormonerna har inga anställda präster eller predikanter, men kyrkor måste underhållas, religiös litteratur tryckas, och missionärsarbete bekostas - vilket täcks av medlemmarnas tionde.
Fasteoffren går till ett av mormonerna omfattande upprättat välfärdssystem, baserad från bibelorden från Jesaja bok om att hjälpa de fattiga - ett system som främst, men inte bara, hjälper mormoner. Huvudbasen finns i Salt Lake City och kallas Bishop’s Central Storehouse - ett lagerhus med mängder av mat och förnödenheter som bönor, majs, ost samt elgeneratorer etc - som distribueras till andra lagerhus i fem regioner som täcker USA, som i sin tur delar detta vidare till 200 biskopsdistrikt. Och biskopsdistrikten har därtill nödutrustning som kan användas vid akuta katastrofer.
När kyrkans medlemmar befinner sig i nöd på något sätt, kan de gå till sin lokala biskop och be om hjälp. Biskopen fyller sedan i en blankett som ger dem rätt att handla gratis i någon av mormonkyrkans lokala varulager. Men målet är att få personerna att bli självförsörjande, och biskopen kopplar dem också samman med arbetsförmedlingar, familjerådgivning eller rehabiliteringsprogram. De som får hjälpen brukar oftast leva på den i 3-6 månader. Och man hjälper allt från fattiga till fd fängelsekunder.
Men mormonerna spenderar också individuellt stor del av sin tid på att hjälpa människor med behov. Vilket inte minst gällt Mitt Romney - som under samma tid som han byggde upp Bain Capital och uppfostrade sin familj, också var kyrkledare i Boston och spenderade 20-30 timmar i veckan med kyrkarbete som inkluderade många välfärdsprojekt. Han pratade med arbetslösa och använde sina affärskontakter för att hjälpa dem få jobb.
Mormonerna har också ett slags mentorsystem - där man te x hjälper familjer att utveckla en bra familjebudget etc. Hela idén med givande-mentorsystem- och till slut självförsörjning, utvecklades under Depressionen på 1930-talet under ledning av mormonkyrkans sjunde president Heber J. Grant. Och hjälparbetena stannade inte inom USA - efter andra världskriget distribuerade man även mat och kläder till ett krigshärjat Europa - en slags privat finansierad egen Marshall-hjälp.
Idag ger mormonerna utöver tionde, och månadsfastan också pengar till välgörenhetsprojekt ute i världen - projekt som uteslutande går till icke-mormoner utan krav på konvertering eller liknande. Program där man hjälper till att skapa rent vatten, utför synundersökningar etc - och projekt som finansieras privat av väldigt engagerade mormoner som själva kan se vart deras pengar går och hur pengarna brukas.
Artikeln förklarar avslutningsvis hur mormoner växer upp med givande som en självklar del av tillvaron. Och medan det i USA är -minst vanligt- att folk i 20-30 års åldern ger, då de oftast är mitt uppe i en process av att bygga karriär och familj, så gäller detta inte mormoner som växt upp med givande som en del av livet.
En mycket intressant artikel. Och även om religiöst givande givetvis präglar många andra religiösa organisationer, så verkar ingen ha detta på ett lika organiserat sätt som mormonerna.
Här i Sverige existerar inte religiöst givande på samma sätt, inte heller är mormonismen särsklit utbredd - men onekligen är religion en viktig drivfaktor för givande och biståndsarbete, och i Sverige har historiskt såväl Svenska Kyrkan som otaliga svenska frikyrkor spelat en enorm roll för svenskt biståndsarbete.
Källa: Philantrophy Roundtable
Se även tidigare inlägg:
Recension: No Apology - Mitt Romney 20121019
Podd 11: Mitt Romney och RNC 2012 20120906
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar