Härom veckan släppte USA-bloggaren och riksdagsledamoten Mathias Sundin sin debutroman "Till varje pris" som jag i helgen tog mig tid att läsa.
Boken är en politisk thriller som handlar om den svensk-amerikanske demokratiske senatorn Mark Erikssons politiska resa, från senatsvalet i Minnesota 2010 där han utmanas av ingen mindre än kongresskvinnan Michele Bachmann - till en presidentkampanj 2012 där han tvingas konfrontera den senatskollega som 2008 var partiets fanbärare men då förlorade mot den republikanske krigsveteran som nu sitter i Vita Huset. En politisk primärvalskamp mot en revanschsugen Barack Obama är dock ingen enkel uppgift - men en uppgift Mark Eriksson likväl beslutar sig för att ta sig an.
"Till varje pris" är en roman, men det är också ett stycke samtidshistoria. Mathias Sundin, som bland annat kampanjade för John McCain 2008, har följt amerikansk politik både länge och närgånget - vilket märks hela boken igenom. I boken får vi följa Mark Erikssons politiska kampanj, och ges genom den en blick in i hur politiska kampanjer i USA faktiskt fungerar på riktigt; kampanj-eventen beskrivs levande och realistiskt, nominerings- och primärval, insamlingskampanjer och delegater - endorsementprocesser och mediauppbåd likaså. Därtill visar boken också på en djup kunskap om verkliga platser, politiska händelser, historiska skeenden eller helt enkelt bara lustiga men likväl verkliga saker som i boken kopplas till den fiktive Mark Eriksson (som exempel kan nämnas hur senator Mark Eriksson vid ett tillfälle i boken påminner sin dotter Amber om Joe Bidens förmaning om att inte dejta någon innan hon fyllt 30 - kopplingar som om man, likt jag själv gjort, följt amerikansk politik dagligen i x antal år, helt enkelt finner -väldigt- tilldragande).
Men boken är förstås främst en roman, inte en samhällsbeskrivning eller historiebok, och därför måste också dess skönlitterära värde bedömas. När jag först hörde talas om boken och läste lite om dess handling, verkade den lite för normal, och lite för tråkig för min smak. Jag är ingen större fan av verklighetstrogen skönlitteratur, och i synnerhet inte politisk sådan. Är boken dessutom en debutroman så ringer någon slags varningsklocka - som påminner om hur enkelt det skulle vara att hitta något bättre, eller att i alla fall ödsla tiden på en genre med lite större spänningsfaktor.
När boken sedan damp ner i postlådan ringde varningsklockorna igen. Jag tyckte aldrig att titeln "Till varje pris" lät särskilt häftig, snarare väldigt fantasilös. Och underrubriken "Tänk om en svensk skulle bli USA:s president", lät inget annat än fånigt och publikfriande. Det i kombination med en plottrig framsida som i mitt tycke utstrålade kiosklitteratur på kilometers håll, fick mig att dra slutsatsen att det här förmodligen var en bok jag skulle läsa mer av pliktkänsla än av spänning. Men jag tänkte likväl läsa den, dels för att jag var intresserad - om inte av den fiktive senatorn, så väl av den verklighetsbaserade omgivning boken utspelades i. Dessutom var jag väl medveten om att ett bokprojekt som detta aldrig hade drivits igenom utan en enorm portion entusiasm och ett gigantiskt USA-intresse - ett intresse jag själv inte bara delar utan mer än gärna också uppmuntrar - även de gånger de tar sig mindre kvalitativa första-gångs-uttryck.
Sagt och gjort så började jag läsa boken, och efter första kapitlet var jag inställd på att "Till varje pris" helt enkelt var en dålig bok. Boken inleds nämligen med en skildring av bombattentatet i Libanon 1983. Och kanske hade jag kunnat haft större överseende med att kapitlet i princip inte väckte några känslor av spänning eller dramatik överhuvudtaget, om jag inte för några veckor sedan hade börjat läsa Oriana Fallacis väldigt dramatiska och mycket välskrivna bok "Inshallah" från 1992, vars inledning också handlar om terrorattentatet i Libanon 1983 - fast ur en grupp italienska soldaters perspektiv. Hennes beskrivning fängslade - Sundins gjorde det inte.
"Till varje pris" hade dock den i sammanhanget mycket viktiga fördelen av att vara väldigt lättläst, så jag läste plikttroget vidare - till kapitel 2. Där upphörde pliktkänslan och jag förvånades av att jag där och då istället sögs in i en hisnande berättelse på 84 följande kapitel där en tråkig svensk-ättling med ett tråkigt namn förvandlades till en spännande kandidat, och där en påhittad politisk kampanj blev minst lika levande som någon av de otaliga amerikanska kampanjer jag själv följt på så nära håll man nu kan följa en kampanj via Internet. Boken blev spännande, intrigerna lockande, kvalitén såväl förhöjd som bestående - och den energi som i kapitel två dragit in mig i historien höll mig kvar boken igenom, som jag sträckläste över helgen, slukad av bokens politiska dramatik, mogna och omogna kärleksintriger och spännande och mystiska karaktärer. Allt förstås varvat med sällskap från en leende Barack Obama, en styrande president John McCain, och många andra verkliga personer som med sin närvaro gav boken rejäla doser stämningshöjande injektioner.
Boken har i mitt tycke fortfarande en extremt tråkig titel, omslaget är fortfarande inte snyggt, kapitel 1 känslolöst - och Sundin har lyckats med den inverterade PR-konsten att placera allt det dåliga längst fram. Min förhoppning med dessa rader är dock att få dig som läser att se bortom detta. För boken bevisar att skenet kan bedra, och göra det rejält. För "Till varje pris" är inte bara en lärorik eller en första-gångs-entusiastisk bok. Det är en bra bok - en riktigt bra bok, som jag är övertygad om att alla svenska USA-politiska nördar skulle älska.
Att huvudpersonen dessutom var svensk, och författaren likaså, skänkte i dubbel bemärkelse också en extra krydda av litterärpatriotisk förnöjsamhet. Sverige har många duktiga författare men tyvärr väldigt få duktiga USA-rapportörer. I "Till varje pris" visar dock Mathias Sundin att han som en av få svenskar, faktiskt är duktig på bådadera. Och det känns väldigt roligt.
Boken, som jag rekommenderar varmt, kan köpas på Adlibris eller beställas från LBJ Förlags hemsida, där också smakprov från boken går att läsa. Den 10 oktober intervjuade jag också Mathias Sundin, där han bland annat personligen ger en liten presentation av boken.
Så, köp den helt enkelt - för det här är (min initiala skepsis till trots) en av de bättre och mest intressanta böcker som skrivits om amerikansk politik på svenska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar