Påvevalsprocessen har börjat, och även om de flesta fortfarande anser att det ter sig långsökt med en amerikansk påve, så tycks aktningen för New Yorks ärkebiskop Timothy Dolan stiga. Denne har imponerat på kardinalerna och i många avseenden känns Dolan som rätt man i och för tiden. Här diskuteras hans chanser på Fox News:
En skillnad som slagit mig i debatten kring dessa saker, är att många afrikaner verkar anse att det är dags för en afrikansk påve - och många asiater att det är dags för en asiatisk påve. Många europeiska (icke-italienska) kommentatorer verkar (givetvis) också anse att det i alla fall vore spännande med en icke-europeisk påve.
Amerikanerna är dock tudelade - många skulle onekligen älska att få se Timothy Dolan som ny påve, men tonar likväl ner sina förhoppningar. Andra är dock av rakt motsatt åsikt, och konstaterar i princip att om kardinalerna väljer en ny påve så är katolska kyrkan bevisligen ej ledd av den helige Ande, och tu-es-Petrus-grejen ett lustigt skämt.
Själv är jag en stark anhängare av Timothy Dolan, och anser i allt högre utsträckning att världen -inte- behöver en icke-västerländsk påve. Katolska kyrkan är 2000 år gammal, och fanns långt innan såväl kapitalismen, den europeiska nationalstats-imperialismen, reformivrande tyska munkar, och någon somhelst tanke på vita mäns civilisationsmissionerande bördor. Det har således funnits otaliga "icke-europeiska" och icke-vita katolska ledare, från juden Petrus till några av kyrkohistoriens största tänkare.
Vad som är viktigt är således inte historiskt moderna påfund, som rasprofilerande vänsterkvoteringsprinciper - utan att man väljer rätt man för tiden. Av de afrikanska kardinaler som presenteras, så kommer dessa med all sannolikhet att vara renläriga - men med en oförståelse för västerländska fenomen, så som aborter, och homosexualitet som även för en konservativ västerländsk kardinal skulle kunna te sig skrämmande. Av de afrikanska biskopar jag sett in action i debatter på västerländska debattområden rörande homosexualitet, ateism, etc - så är dessa oftast katastrofalt dåliga. Och det går inte att komma ifrån att Afrika överlag inte präglas av samma intellektualism i fråga om debattklimat som vi gör här i Europa och i väst.
De två senaste påvarna har förvaltat arvet från andra vatikankonciliet fantastiskt - och det behövs en påve som kan ta detta ett steg längre. Och ingen skulle kunna göra detta bättre än Timothy Dolan. Dels för att han faktiskt talar begriplig (amerikansk) engelska (för säga vad man vill om Benedict XVI - han kunde engelska - men förstod engelskan förmodligen bättre än han var på att tala den) - något som i sig är en öppning till hela västvärlden (och mer än så). Och även om det säkert finns andra kardinaler som är bättre på latin än Dolan, så är det idag engelskan - inte latin, italienska eller tyska eller något annat språk - som är vår tids lingua franca. Något det, likt så mycket annat, tagit lite tid för katolska kyrkan att förstå.
Och dels därför att Timothy Dolan är inte bara bekant, utan på förhand väl bekant med precis alla utmaningar kyrkan står för i västvärlden: alltfrån pedofilskandaler, till debatten om sekularismens och trons roll i Europa, till en riktig interaktion med troende från helt andra sammanhang (något Dolan i egenskap av amerikan och New York-biskop har mer erfarenhet av än förmodligen någon europeisk kardinal. I USA finns nämligen alla former av trosinriktingar som USA:s katolska kyrka på olika sätt bemött, medan så inte kan sägas vara fallet i det genomkatolska Italien, eller i andra euoropeiska länder där sekularism fördrivit och/eller marginaliserat protestantiska sekter och österländska religioner).
Därtill har Dolan en personlighet som kan slå i- och koppa till både USA och Europa på ett sätt som upplevs verkligt, inte främmande eller avskräckande. Det skiljer också Dolan från andra amerikanska kardinaler, som i andra avseenden har samma erfarenheter och breda kunskaper som Dolan men ej samma öppna personlighet. Det sistnämnda behöver de inte ha för att verka inom USA, där de sedan länge byggt upp sitt förtroende - men utan en sådan personlighet kommer de däremot att framstå udda och konstiga i ett betydligt mer religionskritiskt Europa, som behöver kunna koppla till personer innan budskapet ens ska kännas tillnärmelsevis relevant.
I en tid som denna, är det således precis kombinationen av Timothy Dolans egenskaper katolska kyrkan behöver - i betydligt större utsträckning än de behöver en specifik afrikansk eller asiatisk påve. Så återigen, även om chanserna är små, så är det bara att hålla tummarna för Timothy Dolan i ett val betydligt mycket viktigare än det amerikanska presidentvalet för ett halvår sedan var.
Se även tidigare inlägg:
FtN: Sequestern, Påvevalet, Woodward 20130303
Timothy Dolan om sista mötet med påven 20130228
Påve Benedict XVI:s sista dag 20130228
Påve Benedict XVI:s sista tal 20130327
Varför världen behöver en amerikansk påve 20130225
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar