Japans policy är att inte ge medborgarskap till muslimer, och permanent boende ges också väldigt sällan till muslimer (vilket, förövrigt kan sägas är svårt för icke-japaner i allmänhet att få). I Japan är muslimsk konverteringspropaganda (dawah) förbjuden, få akademiska institutioner lär ut arabiska och det är också besvärligt att importera Koranen till Japan.
Japans officiella policy är att i största möjliga mån inte släppa in muslimer i landet, och i de fall företag skickar muslimska arbetare till landet förväntas dessa förrätta bön i sina hem. Japan förbjuder också muslimska organisationer och att uppföra en moské eller muslimsk skola är i princip omöjligt. I Tokyo finns -en- imam.
Det finns olika orsaker till denna skeptiska inställning: en är att man i Japan lätt klumpar samman alla muslimer med fundamentalisterna, och i Japan betraktas islam kort och gott som en konstig religion intellektuella människor bör hålla sig ifrån.
För det andra har japaner överlag visserligen inte religion, men starka traditioner av buddhism och shinto kopplad till en stark nationalkänsla som väcker skepsis mot främlingar - västerlänningar inkluderade. För det tredje tror japaner inte på monoteism - även om kristendomen inte betraktas negativt.
Artikeln konstaterar också att det mest intressanta är att japaner heller inte skäms för sin inställning till islam - och att de visserligen kan göra affärer med muslimska länder men att islam är en religion som inte passar i Japan varför muslimer också måste hållas utanför landet, sticker de inte under stolen med. Däremot tillhör det japansk artighet att inte provocera, och de skulle aldrig tala nedsättande om islam i internationella offentliga sammanhang, men men att de inte anser att islam inte passar i Japan står bortom alla tvivel.
Artikeln avslutas sedan med att förklara skillnaden mellan Japans stolta nationella arv, och hur länder som inte har en historisk stolthet kring sin egen historia och kultur agerar i förhållande till ämnet:
Japan is teaching the whole world an interesting lesson: there is a direct correlation between national heritage and permission to immigrate: a people that has a solid and clear national heritage and identity will not allow the unemployed of the world to enter its country; and a people whose cultural heritage and national identity is weak and fragile, has no defense mechanisms to prevent a foreign culture from penetrating into its country and its land.
Japan är ett av mina egna favoritländer - just pg a den unika och mycket tilltalande japanska kulturen, en kultur som kommit till blomstring helt och hållet tack vare USA - men utan att fördenskull anamma den amerikanska multikulturalismen. Och ett fortsatt värnande av japansk kultur och särpräglad identitet är onekligen av godo.
Källa: Jewish Press
Se även tidigare inlägg:
Podd 15: Islamofobi och Militant Islam 20121214
-------------
Japans nej till mångkulturalism 20110121
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar