Den europeiska kritiken:
Det har skrivits mycket i svenska medier om NSA:s övervakning och läckan Edward Snowden. Här har SVD en artikel om hur NSA kan gå tillväga för att kartlägga svenskar. Och här har DN en intressant redaktionsartikel där man faktiskt är rejält kritisk mot den säkerhetsapparatur president Obama vidare-utvecklat från Bush-åren. Och här också en annan intressant artikel i DN där NSA jämförs med svenska FRA, där man konstaterar att medan FRA visserligen övervakar så vet svenskar att programmet finns och även vad FRA faktiskt kan och inte kan göra - medan NSA:s program varit hemligt och att de med tillgång till sociala nätverksservar dessutom, om de så vill, kan djupgräva i individer på sätt FRA inte kan. Här har SVD också en chat med IT-säkerhetsexperten Fredrik Ljunggren.
Idag stötte jag också på en Facebook-grupp som manade till att ge Edward Snowden asyl i Sverige och att Obama skulle fråntas sitt nobelpris.
NSA:s hemliga övervakning av telefonsamtal och nättrafik världen över är föga förvånande - likväl har NSA:s verksamhet, vad de gör, får och inte får göra inte diskuterats öppet - något som borde ha gjorts för längesedan. Den debatten har nu väckts på internationell nivå av Edward Snowden - och den debatten är välkommen.
Idag diskuteras inom EU också NSA:s övervakning, där ministrar från de olika EU-länderna på olika nivåer varit kritiska, och somliga har pratat om "amerikanskt spionage".
– Program som det så kallade Prism […] äventyrar potentiellt den grundläggande rättigheten till privatliv och dataskydd för EU-medborgare, sade EU:s hälsokommissionär Tonio Borg.
-Det är fullkomligt oacceptabelt att USA vad gäller myndigheternas tillgång till persondata har olika regler för amerikanska medborgare och medborgare från andra länder, sade tyske kristdemokraten Manfred Weber
-Parlamentet och alla partigrupper borde ge kommissionen sitt stöd och hålla USA och Eric Holder ansvariga för att ha för över information om våra medborgare som kan ha varit fullkomligt ointressant i kampen mot terrorismen, sade Claude Moraes från brittiska Labour.
-Jag vet inte om ni hörde Barack Obamas uttalande när han talade till den oroliga amerikanska allmänheten? Han sade "Var inte oroliga. Vi spioner inte på amerikanska medborgare. Vi spioner bara på utlänningar". Utlänningar! Det är alltså vi. Det är europeiska medborgare. Vad för sorts "särskild relation" är det? Under de senaste tolv åren har Europa vikt sig fullständigt för att vara amerikanernas närmaste allierade i kampen mot terrorismen, sade Sophie in 't Veld från Nederländerna.
Bakgrunden till NSA:s övervakning:
Själv stödde jag de program president Bush införde efter 9/11-attacken för att skydda nationen; främst Patriot Act och FISA - båda programmen gjorde en behövlig uppdatering av USA:s säkerhetstjänster för en modern högteknologisk värld. NSA:s övervakning var redan då hemlig, men det offentliggjordes att organisationen avlyssnade trafik utifrån och in till landet - dock inte människor inom landet. Sedan dess har NSA:s spaningsverksamhet i all tysthet vidareutvecklats, något Edward Snowdens avslöjanden nu offentliggjort för världen.
Hur bör vi förhålla oss till detta?
NSA är av många olika orsaker värda att kritiseras - så också Obama-administrationen, och detta visar verkligen på det enorma gapet mellan Obamas kampanj-retorik från 2008 och den politik han verkligen bedrivit. George W. Bush sa vad han önskade göra, och gjorde sedan det. Det kan inte sägas om Obama.
Men saken måste också sättas i rätt perspektiv, i synnerhet här i Europa där vi har väldigt svårt att förstå amerikansk säkerhetspolitik - något citaten från de europeiska politikerna ovan tydligt visar. Så låt mig börja med att göra detta.
Först hemlighetsmakeriet. Att NSA:s verksamhet bedrivits i hemlighet utan en öppen offentlig debatt (här i Sverige var debatten om FRA trots allt offentlig) är värt att kritisera - vilket också var precis vad Edward Snowden gjorde. Men att så skett måste förstås i ljuset av USA som nation:
Det är nämligen lätt att förstå varför Obama valde att låta NSA verka i hemlighet då USA:s kongress har en tendens att omöjliggöra sådana program (Patriot Act det stora undantaget) - pg a den inbyggda politiska skepsis som finns i USA mot en stark regeringsmakt (några sådana problem fanns inte i Sverige där våra folkvalda politiker med övertygelse inte hade några problem med att rösta igenom FRA). Vill man bygga ett storebrorssamhälle i USA räcker det inte med "övertygande argument" på samma sätt som det ofta gör här i Europa - i USA måste det göras i hemlighet. Något amerikanska presidenter gjort genom hela USA:s historia (men då oftast gällande specifika operationer, inte ifråga om massövervakning av det amerikanska folket).
För det andra, kriget mot terrorismen. När Obama tillträdde 2009 gjorde han vad han kunde för att avskaffa begreppet "kriget mot terrorismen" och införde istället ett annat långt och komplicerat akademiskt begrepp ingen längre kommer ihåg, och som ingen - inklusive Obamas egen administration - längre använder. För faktum var faktum: terrorismen kvarstod och USA bedrev ett krig mot terrorister. Något Obama gjort inte genom nationsbyggande demokratiseringsprocesser, utan genom drönarräder, kommandooperationer och striktare övervakningsprogram.
Den läxa Obama lärde sig när han tillträdde var nämligen att USA faktiskt befinner sig i ett krig mot terrorister (mer korrekt: terrorister befinner sig krig mot USA). Här i Europa har vi emellertid inte förstått detta; under hela 20-00-talet kryllade svenska akademiska institutioner av vänsterteorier om hur 9/11-attacken på det ena eller det andra sättet var USA:s eget fel och berodde på "amerikansk imperialism". Och även om den stora USA-kritik som fanns under Bush-åren släppt något, så finns fortfarande en stor oförståelse för såväl USA:s interventioner i länder som Afghanistan (och i synnerhet Irak) som en oförståelse för de specifika operationer USA numera utför mot terrorister (Obama har valt att det enklaste helt enkelt är att skjuta dem på fläcken, istället för att fånga dem och dra in dem i en juridisk evighetsprocess).
Men faktum är, USA befinner sig i ett krig mot terrorism - en ideologiskt driven terrorism som inte kan bortförklaras eller ursäktas, och som måste besegras. Det förstod - med rätta - president Bush, och det förstår med rätta också president Obama på ett sätt få europeiska politiker gör. Och NSA:s arbete måste ses i ljuset av detta krig mot terrorismen. Tror man inte att det kriget är verkligt så är givetvis USA:s spaningsprogram lätta att avfärda. Men tror man att detta krig är en realitet västvärlden måste ta på allvar, så är programmet mycket mer begripligt. Och i den debatt som nu förs, så måste vi som debatterar saken här i Europa acceptera att USA faktiskt anser sig vara i ett krig mot terrorismen, helt oavsett hur vi sedan ur vår euro-internationalistiska perspektiv sedan själva ser på saken.
För det tredje, bör vi i Europa i första hand vara självkritiska. Det moderna Europa bygger på en naivitet som saknas i USA. Vi tror inte på krig mot terrorism, eller krig som metod överhuvudtaget. Vilket är trevligt, men föga verklighetsförankrat. Och i historiens ljus är det USA som i snart 250 år hållit sin nation (lika stor som nästan hela den europeiska kontinenten) i intern fred - bortsett från inbördeskriget - och med ett internationellt normerande demokratiskt styrelseskick. Något vi i Europa inte lyckats med, helt enkelt pg a att vi saknar USA:s ideologiska frihetsprinciper.
Vi i Europa är kritiska till den amerikanska spaningen pg a att den är amerikansk. Det råder dock föga tvivel om att EU också önskar driva övervakning (och därtill också ökad ekonomisk och politisk makt över enskilda EU-nationer och EU-medborgare). Och bortsett från svenska FRA så har det funnits otaliga EU-förslag om ökad nätövervakning - och jag kan nästan garantera att dessa saker i längden kommer att ha lättare att godkännas av EU än sådana program har att godkännas i den amerikanska frihetsfundamentalistiska kongressen.
Vad vi i Europa därför behöver göra, är inte i första hand att kritisera USA för NSA (Visst, vi kan ställa frågor och vara kritiska till enskilda saker: men likväl bör vi vara tacksamma över att denna makt är i just USA:s händer istället för någon annans - för USA är fortfarande den demokratiska världens främsta väktare, och Obama - hur kritisk jag själv är på ett mer internt plan mot denne - är ur ett större perspektiv och i jämförelse med andra världspolitiker en riktigt hyvens kille) - i första hand bör vi se till att vi här i Europa inte gör samma sak mot våra egna medborgare. Det vore nämligen mycket farligare än någon spaning USA bedriver. USA kan spana mot Europa (vilket dock knappast är syftet med NSA), men inte påtvinga européer sin politik, eller skicka in kommandoteam att slå till mot europeiska medborgare - en makt EU däremot på ett helt annat sätt har. Den viktigaste läxan att lära av detta, är således att vara på vakt mot våra egna EU-tendenser till önskan om ökad övervakning - inte att driva någon pseudo-debatt om USA som någon slags skurkstat, vilket USA fortfarande inte är.
Vad USA bör göra:
Med det sagt bör detta dock i USA föranleda en bredare diskussion om säkerhetsläckor. Jag är en anhängare av Wikileaks, men ingen anhängare av Bradley Manning. Den siste begick i princip landsförräderi och avslöjade hemligheter av stor skala han inte hade rätt att avslöja. Och i den rättegång som nu bedrivs mot Bradley Manning anser jag att han förtjänar att straffas (dock bör straffet i mitt ringa tycke vara milt - ett tidsbegränsat relativt kort fängelsestraff och sedan en möjlighet för Bradley Manning att få tillbaka sitt liv igen). Detta pg a att Bradley Manning själv inte var någon terrorist, han var - eller ville i alla fall vara, just en "visselblåsare" - någon som avslöjade vad USA gjorde för hemskheter i hemlighet. I mitt tycke blev Manning inte detta, USA gjorde inga avskyvärda saker som hans läcka avslöjade - det enda som gjordes var att försvåra den amerikanska militärens legitima arbete och riskera tusentals oskyldiga USA-allierades liv. För det bör Manning därför straffas.
Edward Snowden är i mitt tycke - utifrån den vetskap som i skrivande stund finns - en betydligt mer legitim visselblåsare, eftersom han faktiskt har avslöjat ett program USA bedriver i hemlighet, och som införts utan en offentlig demokratisk debatt. En debatt USA behöver, och i och med detta nu också börjat föra offentligt. Det är av godo. USA måste i den offentliga debatten gå igenom vad NSA gjort, och i vilket syfte spaningsverksamheten bedrivits - och därefter debattera i vilken utsträckning den amerikanska allmänheten vill att NSA ska bedriva ett spaningsarbete likt detta. Samt givetvis den obligatoriska debatten om konstitutionen (en debatt Rand Paul redan börjat driva).
Men USA bör i denna debatt också fastslå att personer som Edward Snowden inte är USA:s fiender i likhet med te x Al Qaida - de har inga avsikter att hjälpa terrorister bomba USA, eller hjälpa kineser att hacka sig in i amerikanskt näringsliv. Det enda de vill är att väcka uppmärksamhet mot sin egen regering och få denna att följa den konstitution och de demokratiska grunder den nation de tillhör bekänner sig till. Detta görs inte alltid med lagliga medel - men den civila olydnad som bedrivs görs likväl inte med intentionen att skada USA - och det måste tas i beräkning av denna debatt, något USA sällan gör (Samma sak kan sägas om den fängslade israelen Jonathan Pollard, som med sin läcka heller inte hade för avsikt att skada USA, utan bara hjälpa en av USA:s närmaste allierade).
I en tid dels när spaningen blivit så mycket bredare än förr (i detta fall en hel internationell allmänhet), och dels när läckorna både blivit många fler, och många gånger görs just i syfte att hålla sin egen nation ansvarig gentemot sina egna ideal snarare än i syfte att hjälpa USA:S fiender - måste vettiga distinktioner börja göras mellan moderna visselblåsare som Edward Snowden, och spioner från kalla-krigs-eran som skickade hemliga dokument om USA:s säkerhet till Sovjetunionen (och med rätta åtalades hårt när de tillfångatogs).
De flesta läckor av idag har inte med fiende-sympati att göra, utan bara med att värna den klassiska amerikanska öppenheten. Och det borde, i mitt ringa tycke, den amerikanska regeringen ta hänsyn till och försöka hitta en balans där man på något sätt ger kritiker som Snowden legala kanaler att yttra sig och delge sin information och sina farhågor i, samtidigt som man också värnar regeringens rätt att driva säkerhetsprogram. Hur den balansen exakt ska uppnås vet jag inte - men en sådan balans behövs och måste arbetas fram. Här skulle den transparens Obama så varmt pratade om 2008 sitta väl på plats.
Med detta sagt, bör president Obama slutligen hålla huvudet högt, och europeisk kritik bör han ta med en klackspark. EU:s politiker som i detta andetag kritiserar USA spenderar större delen av sina karriärer med att centralisera Europa på frihetskränkande sätt NSA inte kommer i närheten av. Jag är som bekant ingen fan till Obama, jag höll inte på honom i presidentvalet vare sig 2008 eller 2012. Men trots det anser jag att Obama är en bättre och mer rakryggad politiker än de flesta européer. Och utan tvekan leder han en nation som bygger på betydligt sundare ideologiska principer än såväl EU som någon nation här i Europa gör. Han är en bra ledare i världens äldsta moderna demokrati, och ingen sann europeisk USA-vän bör låta den här krisen ge utrymme för historielös och avundsjuks-driven europeisk anti-amerikanism. Efter Obamas seger 2008 skrev jag den 11 november följande ord, som i denna stund när även i normala fall Obama-vänliga svenska medier blivit kritiska, tål att upprepas. Jag inledde med att säga att Obamas seger förhoppningsvis skulle resultera i en större europeisk pro-amerikanism, vilket vore en lycklig konsekvens av Obamas seger - men att det också skulle kunna komma en dag när den europeiska Obama-fascinationen nådde sitt slut, och då behövdes de verkliga USA-vännernas stöd:
....Under en Obama-administration, så kommer förhoppningsvis svensk media att faktiskt ge Obamas synvinkel på sina politiska beslut ....vilket förhoppningsvis i sin tur kommer att leda till en bredare svensk pro-amerikanism, eller i alla fall en begränsad anti-amerikanism. Om så blir fallet kan vi svenska pro-amerikaner vara tacksamma, vi kommer nämligen inte att behöva arbeta riktigt lika hårt. Naturligtvis kan det dock förändras, och massan som jublar av entusiasm, kan i nästa stund utgöra pöbeln som ropar "korsfäst!" - i synnerhet om det i längden visar sig, vilket det vänskapliga mötet Bush och Obama emellan antyder - att Obama trots allt är amerikan och inte europé. Skulle Obama besluta att gå in i Pakistan, eller Iran - så är det mycket möjligt att den svenska anti-amerikanismen åter blossar upp med kraft. Och om så sker, så kommer de genuina USA-vännernas trofasthet att behövas än en gång.
Helt uppenbart tycks den tiden nu vara här. Jag önskar fortfarande att McCain vunnit 2008 och Romney 2012. Jag anser också att Obama-administrationen i många avseenden, inte minst säkerhetspolitiska avseenden, varit både naiva och inkompetenta. Och Edward Snowdens avslöjanden är av internationellt intresse, eftersom övervakningen tycks omfatta alla, något som behöver debatteras öppet såväl i USA som internationellt. USA måste också lära sig att hantera läckor - och kanske än mer den frustration som människor som Snowden känner - på ett mer modernt och vettigt sätt än hittills gjort.
Men likväl - i en tid som denna, när naiva och insiktslösa europeiska politiker återigen börjar spy ut anti-amerikanism (i Europaparlamentet av alla platser) och åtminstone lite smått börjar attackera USA:s president, har jag för min del ingen avsikt att ansluta mig till dessa, utan är betydligt mer intresserad av att fortsätta göra det som denna blogg alltid gjort, ge de förklaringar och den bakgrundshistoria till amerikansk politik som alltför sällan lyfts fram här i Europa.
Se även tidigare inlägg:
David Axelrod försvarar NSA:s övervakning 20130611
Edward Snowdens flykt till Hong Kong 20130610
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar