Michael Moores propaganda - del 2

Här följer den andra delen i serien om Michael Moores böcker och filmer. Denna del tar upp Michael Moores första film "Roger and Me", samt den film som gjorde honom känd i Sverige, "Bowling for Columbine". Del 1 i denna serie som handlar om hans böcker,kan läsas här.

--------

Roger and Me

"Roger and Me", är namnet på Michael Moores debutfilm från 1989, som bl a visades på SVT 2 den 19 januari 2003. På SVT:s hemsida skriver man om Michael Moore följande:

Det har skrivits spaltmeter om denne omutlige amerikanke journalist och hans metoder. Säkert är att han står på de svagas sida mot kapitalismens och förtryckets krafter i alla dess former. [5]

Därefter prisas Michael Moores film, och hans då kommande bok "Stupid White Men" högt av SVT skribenten. Att Moore menar sig stå på de svagas sida råder det inga tvivel kring, om han sen gör det är en helt annan sak. En sak hade skribenten dock rätt i, om Michael Moores metoder har det skrivits spaltvis. Och allt började efter att en journalist granskat Moores första film "Roger and Me".

"Roger and Me" handlar om företaget General Motors nedläggning i Moores hemstad Flint Michigan, 1986. En nedläggning som resulterar i att trettiotusen blir arbetslösa och brottsligheten stiger. I filmen försöker Moore ständigt att få kontakt med General Motors direktör Roger Smith, som gång på gång håller sig undan och inte vill kommentera varför han valt att lägga ner fabriken i Flint. Moore får honom att framstå som en högst omänsklig varelse, utan förståelse för de stackars arbetarna (som Moore själv identifierar sig helt med). Moore målar också upp vilka konsekvenser General Motors nedläggning får för staden. Människor blir vräkta av en osympatisk sheriff, brottsligheten ökar, fängelser byggs ut, och stadsledningen fattar i desperation en mängd idiotiska beslut för att få staden på fötter igen. Man bjuder in en teveevangleist för 20, 000 dollar, bygger ett stort lyxhotell mm. Människor i Flint försöker "driva eget" - en kvinna lever på socialbidrag och extraknäcker genom att sälja kaniner under parollen "pets or meat?", som hon slaktar på ett till synes grymt cyniskt vis.

Exemplen på katastrofala konsekvenser, dumma människor och idiotiska beslut är mångfaldiga. Och allt detta skyller Moore givetvis på Roger Smith och dennes nedläggning av General Motors i Flint 1986. Tittaren får uppfattningen av att allt elände som drabbat Flint, hänt pg a att Roger Smith lagt ner General Motors. När Michael Moore på slutet av filmen lyckas träffa Roger Smith under självaste julen och berättar för honom att en familj i Flint som tidigare jobbade på General Motors just blivit vräkt, och Smith ändå inte vill följa med till Flint för att beskåda konsekvenserna av sitt beslut, framstår han som i allra högsta grad som en av de rika och illvilliga, medan Michael Moore Zorro som vanligt är den enkla killen i keps som kämpar på fronten för de svaga.

När filmen kom 1989 fick den goda recensioner, somliga trodde till och med att den skulle tilldelas en Oscar. Men vad Moore inte räknade med var att det inte räcker med att spela Zorro, för att vinna en Oscar. Man måste också hålla sig till sanningen.

Skribenten Harlan Jacobson, som då var redaktör för Film Comment Magazine, började gräva i bakgrundshistorien till Moores film. Det Jacobson avslöjade skulle snart få Moores blivande Oscar att lägga benen på ryggen.

Jacobsons efterforskningar visade att en mängd av de händelser som Moore beskriver som resultat av General Motors nedläggning i Flint, faktiskt inträffat långt före General Motors nedläggning. Och här finns många exempel:

Ett exempel är Ronald Reagans besök i Flint. Efter en mängd tidningsklipp som beskriver hur allt fler och fler varslas i Flint, säger Moore: "Mitt i mörkret kom Ronald Reagan och bjöd tolv arbetslösa på pizza. Han ville tipsa dem om hur de skulle få jobb."

Efter att Moore sagt det så visas några korta intervjuklipp med människor som berättar vilka tips Ronald Reagan gett dem. Vad Moore dock inte säger i filmen, men vad Jacobson avslöjar är att Ronald Reagans besök i Flint inte hade något alls med General Motors nedläggning att göra. Faktum är att besöket i Flint hade gjorts redan under presidentvalskampanjen 1980, innan Reagan var president, och definitivt innan General Motors ens tänkte på att lägga ner sin fabrik i staden.

Det var dock inte bara vid ett tillfälle i filmen som Moore kastat om kronologin på händelser för att få det hela att passa hans films syfte. Ett annat exempel är teveevangelisten och pastorn Robert Schuller som borgmästaren i Flint enligt Moore betalade 20,000 dollar för att komma till Flint och uppmuntra folket i deras svårigheter. Och visst var det sant att predikanten kommit till stan, problemet var bara att han kom dit 1982 och inte efter General Motors nedläggning 1986.

Dessa är bara några få exempel på Moores uppenbara historieförfalskning. När Harlan Jacobson i en intervju konfronterar Moore med dessa faktum svarar Moore: "I didn´t say it was done post-1986… it happened during the same decade…" Han fortsätter sedan och säger: "Okay, so you can say that the chronology skips around a bit…. This movie is about essenitally what happened to this town during the 1980s… so everything that happened, happened." [6]

Senare skulle Moore dock komma att ändra ståndpunkt och säga att allt som beskrevs i filmen faktiskt var sant och i en kronologiskt riktig ordning. De som anklagade honom för historieförfalskning, var menade han, en del av en konspiration för att få honom och hans film på fall. Men Jacobsons avslöjanden gick inte att stoppa. Snart skulle även andra journalister börja gräva i saken. Den kände filmkritikern Pauline Kael förlöjligade filmen och Moore blev även stämd för att ha missbrukat intervjumaterial i "Roger and Me".

Med detta i åtanke är det konstigt att SVT inför sändningen av "Roger and Me" på svensk television den 19 januari 2003 så okritiskt hyllar Michael Moores film på sin hemsida, utan att nämna Moores högst spekulativa metoder. Och hans sätt att göra film på, skulle – som snart kommer att märkas - visa sig bli ett återkommande inslag i Michael Moores filmer.

Bowling for Columbine

"Bowling for Columbine" kom 2002. Mellan den och "Roger and Me" hade Michael Moore även hunnit med en hel del annat i filmväg, bland annat sina teveserier "TV Nation" och "The Awful Truth", där han angriper storföretag och andra saker han anser vara fel i det amerikanska samhället. Med "Bowling for Columbine" lyckades dock Moore skaffa den Oscar som han inte vann med "Roger and Me". "Bowling for Columbine" vann en Oscar för bästa dokumentär, och det var också på Oscarsgalan som Moore uttryckte sin avsky mot sin huvudfiende – President George W. Bush.

Problemet med "Bowling for Columbine" är dock att den lika lite är en dokumentär som månen är en ost. På samma sätt som månen kanske ser ut att vara en ost utan att vara en sådan, ser "Bowling for Columbine" ut som en dokumentär, men är ingen riktig sådan. Bowling for Columbine är inte bara sarkasm, glåpord och överdrifter som vanliga komiker ofta använder sig av – det är en film med helt uppenbara lögner och förfalskningar medvetet skapade för att förleda människor och få tittarna att helt köpa Michael Moores historierevisionistiska propaganda.

Charlton Heston:

Låt mig belysa några exempel. En av de illvilliga som Michael Moore- Zorro denna gång riktar sin värja mot, är skådespelaren och direktören för NRA (National Rifle Association) Charlton Heston.

National Rifle Association bildades redan 1871 av nordstatiska arméofficerare från inbördeskriget – som William C. Church och General George Wingate - som förfärades över sina mäns bristande skjutkunskaper. NRA syftade till att lösa problemet genom att uppmana till sportskytte bland den allmänna befolkningen, inklusive bland de svarta frigivna slavarna. Detta gjorde NRA högst impopulära i de före detta slavstaterna, och de betraktades av Ku Klux Klan som en fiende.

Dagens NRA arbetar för att träna den beväpnade delen av befolkningen i sportskytte och att hantera sina vapen säkert. De fungerar också som vapenägarnas stora advokatorganisation. NRA är en av de äldsta medborgarrättsrörelserna i USA, och grundar sitt försvar för individuellt vapenägande på den Amerikanska konstitutionens andra tillägg, som garanterar sina medborgare rätten att bära vapen utan att staten förhindrar dem.

Charlton Heston, som tidigare varit skådespelare, slog igenom i rollen som Mose i filmen "The Ten Commandments" från 1956. Senare blev han känd som en konservativ aktivist och medborgarrättskämpe – han var vän med Martin Luther King och följde honom under medborgarrättsmarschen 1963. Dessutom skrev han böcker och gjorde i såväl bokform som videoform många livfulla presentationer av bibelns böcker, evangelierna och Jesus.

Han var dessutom hedersmedlem i NRA och dess ledare mellan 1998 och 2003. 2003 tilldelades han även av President Bush "The Presidential Medal of Freedom" - den främsta civila utmärkelsen i USA. 2002 lät Heston dock meddela att han led av Alzheimers sjukdom, och avgick därefter i april 2003 som NRA:s ledare.

Men trots att Charlton Heston fått pris av Presidenten, varit vän med Martin Luther King, och hela sitt liv arbetat för medborgarrättsfrågor – så lyckas Michael Moore i sin film ändå porträttera Charlton Heston som en av de rika och illvilliga: Heston utmålas som en vit, vapengalen, arrogant rasist. Och för att lyckas med att måla denna fantasibild använder Moore alla sina knep till fullo. Tillåt mig förklara.

Columbine High Massakern:

Den 20 april 1999 gick de två eleverna Eric Harris och Dylan Klebold hemifrån för ytterligare en skoldag på Columbine High School i Littleton, strax söder om Denver i delstaten Colorado. Vad som skilde denna dag från övriga dagar var dock pojkarnas medhavande packning. Istället för skolböcker, pennor och andra tillbehör en elev kan tänkas ha – så hade Eric och Dylan med sig ett gevär, ett semiautomatiskt handeldvapen, två avsågade hagelgevär och en mängd hemgjorda bomber. En massaker skulle påbörjas, och när den var över hade de två pojkarna dödat tolv elever och en lärare innan de själva begick självmord.

Dödskjutningarna lamslog och försatte givetvis hela Littleton, hela Denver, hela Colorado och hela USA i sorg. Efter denna händelse i Columbine High School har Michael Moore gett sin film dess namn "Bowling for Columbine". Efter att ha skildrat dödskjutningarna på skolan, visar Moore klipp från de sörjande och chockade eleverna som förskräckta berättar vad de varit med om. Strax därefter hörs NRA ledaren Charlton Hestons röst, där denne samtidigt som han håller ett gevär högt i handen ropar: "Jag har bara fem ord att säga er: från mina döda kalla händer!"

Moore beskriver sedan hur Charlton Heston bara tio dagar efter morden på Columbine High School kom till Denver för att propagera för vapen på ett möte med sin organisation National Rifle Association (NRA).

De som tittar på filmen får naturligtvis på ett ögonblick avsmak för Charlton Heston som begett sig till Denver med sin vapenorganisation i en så känslig stund, trots protester från ett sörjande samhälle. I nästa scen skildrar Moore hur Heston håller ett tal till sina NRA medlemmar när de väl befinner sig i Denver. Heston säger:

Tack för att ni är här och för att ni stöder vår organisation. En eloge till er som haft mod att komma hit. Jag har ett meddelande från Denvers borgmästare, Wellington Webb. Det här har han skickat, och det står: "Kom inte hit, vi vill inte ha er här."

Mitt svar är: Det här är vårt land. Vi har rätt att resa vart vi vill i vårt vidsträckta land. "Kom inte hit!"? Vi är redan här!

Med de orden citerade förbyts den avsmak mot Heston som tittaren redan har, mot en djup upprördhet och ilska över denne mans totala respektlöshet. Alla ni som sett filmen vet vilken känsla jag talar om.

Det finns bara ett litet problem… Det här med kronologi är fortfarande inte Michael Moores starka sida. Inte heller tvekar Michael Moore- Zorro att använda all sin tekniska kunnighet för att effektivt kunna sticka in värjan av tittarnas koncentrerade hat, mitt i Charlton Hestons hjärta.

Man kan tro att den första scenen, i vilken Charlton Heston blev presenterad för filmpubliken, när han med ett upplyft gevär i handen, med en kylig röst ropar "Från mina kalla döda händer!", är något han säger i inledningen eller åtminstone under NRA mötet i Denver. Så är dock inte alls fallet – helt oavsett vad Michael Moore än vill förmå tittarna att tro.

Faktum är att klippet när Heston håller upp vapnet i handen, är hämtat från ett helt annat möte (inte mötet som filmen egentligen skildrar) - på en helt annan plats (närmare bestämt Charlotte, i North Carolina) – och i en helt annan tid (närmare bestämt ett år senare). På det mötet höll Heston upp vapnet i en gest, som tack för att han där fått den gamla och historiska musköten han håller i. Det har alltså ingenting med vare sig massakern i Littleton eller mötet i Denver att göra. Faktum är att om man tittar noga när man ser filmen, så märker man att Charlton Heston har två olika slipsar på sig: när han håller vapnet i handen bär han en blårutig slips, men i nästa scen när han talar på mötet i Denver bär han en rödrutig slips. Intressant, eller hur?

Men Moore har fler hemligheter gömda bakom den skyddande Zorro- masken. Det tal som Charlton Heston faktiskt höll i Denver efter händelsen i Littleton citeras i filmen nämligen inte i sin helhet. Michael Moore visar faktiskt bara somliga ihop- klippta delar av Charlton Hestons tal. Först visar Moore hur Heston säger:

"Good Morning. Thank you all for coming, and thank you for supporting your organization. I also want to applaud your courage in coming here…"

Här visar Moore sedan ett filmklipp på de som protesterar utanför, för att sedan låta Heston säga:

"I have a message from the Mayor, Mr. Wellington Webb, the Mayor of Denver. He sent me this, and said 'don't come here. We don't want you here.' I said to the Mayor this is our country, as Americans we're free to travel wherever we want in our broad land."

Här klipper Moore igen, och hoppar långt längre fram i Hestons tal, och lägger till orden där Heston sedan säger:

"Don't come here? We're already here."

Som jag tidigare påpekade så väcker dessa ord av Charlton Heston starka känslor hos tittaren. Men nu när ni fått veta att dessa ord som Heston uttalat är helt ihop- klippta av Michael Moore själv, låt oss då ta en titt på vad Charlton Heston sa i sin helhet. Hans tal finns citerat på websidan Free Daily:

Thank you. Thank you very much. Good morning. I am very happy to welcome you to this abbreviated annual gathering of the National Rifle Association. Thank you all for coming and thank you for supporting your organization.

I also want to applaud your courage in coming here today. Or course, you have a right to be here. As you know, we've cancelled the festivities, the fellowship we normally enjoy at our annual gatherings. This decision has perplexed a few and inconvenienced thousands. As your president, I apologize for that.

But it's fitting and proper that we should do this. Because NRA members are, above all, Americans. That means that whatever our differences, we are respectful of one another and we stand united, especially in adversity.

I have a message from the mayor, Mr. Wellington Webb, the mayor of Denver. He sent me this and said don't come here, we don't want you here. I said to the mayor, well, my reply to the mayor is, I volunteered for the war they wanted me to attend when I was 18 years old. Since then, I've run small errands for my country, from Nigeria to Vietnam. I know many of you here in this room could say the same thing. But the mayor said don't come.

I'm sorry for that. I'm sorry for the newspaper ads saying the same thing, don't come here. This is our country. As Americans, we're free to travel wherever we want in our broad land.

They say we'll create a media distraction, but we were preceded here by hundreds of intrusive news crews. They say we'll create political distraction, but it's not been the NRA pressing for political advantage, calling press conferences to propose vast packages of new legislation.

Still they say don't come here. I guess what saddens me the most is how that suggests complicity. It implies that you and I and 80 million honest gun owners are somehow to blame, that we don't care. We don't care as much as they do, or that we don't deserve to be as shocked and horrified as every other soul in America mourning for the people of Littleton.

Don't come here. That's offensive. It's also absurd because we live here. There are thousands of NRA members in Denver, and tens upon tens of thousands in the state of Colorado.

NRA members labor in Denver's factories, they populate Denver's faculties, run Denver corporations, play on Colorado sports teams, work in media across the Front Range, parent and teach and coach Denver's children, attend Denver's churches and proudly represent Denver in uniform on the world's oceans and in the skies over Kosovo at this very moment.

NRA members are in city hall, Fort Carson, NORAD, the Air Force Academy and the Olympic Training Center. And yes, NRA members are surly among the police and fire and SWAT team heroes who risked their lives to rescue the students at Columbine.

Don't come here? We're already here. This community is our home. Every community in America is our home. We are a 128-year-old fixture of mainstream America. The Second Amendment ethic of lawful, responsible firearm ownership spans the broadest cross section of American life imaginable.

So, we have the same right as all other citizens to be here. To help shoulder the grief and share our sorrow and to offer our respectful, reassured voice to the national discourse that has erupted around this tragedy.

One more thing. Our words and our behavior will be scrutinized more than ever this morning. Those who are hostile towards us will lie in wait to seize on a soundbite out of context, ever searching for an embarrassing moment to ridicule us. So, let us be mindful. The eyes of the nation are upon us today. [7]

När man läser talet i sin helhet framstår Charlton Heston i ett helt annat ljus än den bild Michael Moore genom sina kameratricks ger av honom. Vad Moore gör är alltså att han tar ord som Charlton Heston visserligen har sagt, men klistrar ihop dem så att de får precis den innebörd som Michael Moore vill att de ska ha – inte den innebörd de egentligen hade. Ett sådant handlande är givetvis förkastligt, och genom att göra så kan man få vem som helst att framstå som vad som helst. Låt mig ge ett exempel:

Låt säga att någon skulle filma mig när jag spelar dataspel mot någon av mina kompisar, och där utbrister "Nu ska du dö, din fula ******, ****!" Om Moore mixtrat med det citatet, och strax innan lagt in scener från de Nazityska koncentrationslägren, följt av mitt klipp, och därefter en videosnutt av en nazist som skjuter en jude i nacken – så skulle han på det sättet kunna måla en helt annan bild av mig än den korrekta. Om han dessutom efter att ha visat klippet där juden avrättas, också lägger till en filmsnutt av mig där jag efter att mitt lag vunnit dataspelet ropar "Yes, vi vann!", så har han precis fått mig att framstå som en första klassens nazisympatisör och definitivt gett mig livstidsmedlemskap i de illvilligas klubb. Precis så gör Moore med Charlton Heston.

Vad Moore i sin film heller inte nämner är att NRA – i respekt för situationen - faktiskt ställde in en stor del av sina arrangemang, vilket Heston också påpekar i sitt tal. Vad Moore heller inte nämner, är dock att NRA:s årsmöte i Denver varit planerat sedan flera år tillbaka, samt att NRA om de vill byta plats och tid för mötet, enligt lag måste meddela detta till sina medlemmar senast tio dagar innan. Morden på Columbine High School inträffade elva dagar innan NRA:s möte. På en dag skulle NRA alltså hinna meddela sina fyra miljoner medlemmar. Det var givetvis omöjligt. Men inga av dessa omständigheter tar Moore överhuvudtaget upp i filmen.

I ett intressant parti på slutet av Charles Hestons tal, sa denne:

One more thing. Our words and our behavior will be scrutinized more than ever this morning. Those who are hostile towards us will lie in wait to seize on a soundbite out of context, ever searching for an embarrassing moment to ridicule us. So, let us be mindful. The eyes of the nation are upon us today.

Om han bara kunnat ana hur rätt han skulle ha. Men trots uppmaningen om tankfullhet, så gick det inte att undkomma Michael Moore- Zorros klipp och klistra färdigheter.

Michael Moore nöjer sig dock inte, utan fortsätter i sin film att angripa Charlton Heston och NRA.

Dödsskjutningen i Flint:

I Buell School, i Michael Moores hemstad Flint i Michigan, sköt i februari 2000, en sexårig pojke ihjäl sin sexårige klasskamrat - flickan Kayla Rolland - med ett vapen han hittat hos sin farbror där han bodde på grund av att modern blivit vräkt. Det var den yngsta dödsskjutningen i USA någonsin och en oerhört tragisk händelse. Efter att ha visat några scener på nonchalanta reportrar och förklarat att pojken som sköt flickan växte upp i en fattig del av Flint, pg a att staden en gång övergetts av General Motors, och ett kort klipp av en lärare som brister ut i gråt när hon tänker på vad som inträffat – fortsätter Moore med att rikta in värjan mot huvudfienden. Samtidigt som bilden av den gråtande läraren syns, får tittaren höra en välbekant röst: "From my cold dead hand." Och Charlton Heston presenteras än en gång med samma gamla citat som inte hade något med den förra händelsen där de senast brukades att göra, och har lika lite att göra med denna händelse. Men det är en bra bild, som ryckt ur sitt sammanhang ger tittaren precis de den känsla för Charlton Heston som Michael Moore vill att de ska få – så därför brukar han det så flitigt. Bilder börjar därefter visas på Heston, och Moore kommenterar:

"Precis som efter Columbinetragedin, dök Charlton Heston upp i Flint för ett möte till stöd för vapen."

Den bild tittaren får av Charlton Heston är nu värre än tidigare: nu får man känslan av att det enda den mannen gör är att åka omkring för att försvara sin rätt att bära vapen på platser där folk just mördats med sådana vapen. Moore låter sedan Heston komma till tals, där denne i ett tal yttrar ord som för tittaren verkar högst opassande efter den dödsskjutning som nyligen varit.

Men som sagt, skenet kan bedra, och i Michael Moores värld bedrar skenet ganska ofta. Tittaren får uppfattningen av att Heston höll sitt tal och sitt besök i Flint, direkt efter dödskjutningen. Sant är att talet hölls i Flint, men det hölls där åtta månader senare, i samband med presidentvalskampanjen 2000. Detta avslöjas också i filmen, där de uppmärksamma tittarna kan se hur "Bush-Cheney" skyltar viftar bland publiken när Heston talar. Men filmklippen går snabbt, och de flesta som ser filmen drar naturligtvis inga sådana slutsatser, utan tror på det som kommentatorn (i detta fall Michel Moore) faktiskt säger. Att Heston befann sig i Flint i Oktober – åtta månader efter mordet - som talare inte för NRA, utan för Republikanernas presidentvalskampanj, säger Moore inte ett ord om. Istället använder han sina färdigheter, och klipper och klistrar med bilder, tidningsutdrag och ett missvisande utdrag från NRA:s hemsida - för att få publiken att återigen köpa den bild som han vill måla upp av Charlton Heston.

Efter att förmedlat sin bild av Heston till tittarna, beslutar sig Michael Moore- Zorro på slutet av filmen att göra ett modigt besök i lejonets kula. Han presenterar sig som en livstidsmedlem i NRA och bokar tid med Charlton Heston för en intervju. Under intervjubesöket pressar Moore den åldrade Heston (som nu börjat få Alzheimerssymptom), och ber honom förklara varför USA är mer våldsbenäget än andra länder? Tidigare i filmen har Moore bl a visat en tecknad komikserie och framfört tesen att viljan att äga vapen beror på de vitas rädsla för de svarta. Köper man denna tes (som inte är sann) så framstår Hestons svar som tämligen rasistiskt när denne bland annat (efter att ha gett en mängd andra svar som Moore inte nöjer sig med) säger: "Vi har väl en större etnisk mångfald än de flesta länder…"

Michael Moore fortsätter utfrågningen:

"Är det en etnisk fråga?"

"Nej, så långt vill jag inte gå. Vi hade problem med medborgerliga rättigheter i början. Men jag har inget svar på frågan."

Moore fortsätter sedan hätskt: "Är svaret "etnisk blandning"?

På den frågan säger Heston att han inte kan ge något annat svar än det han redan har gett, och syftar till att USA har en våldsam historia. Moore nöjer sig dock, efter att ha fått ett svar han kan bruka i sitt syfte – nämligen syftet att utmåla Heston som rasist. Hestons uttalande om medborgarrättsrörelsen måste dock förstås i rätt ljus. För Michael Moores generation, och de flesta som ser hans filmer, associeras medborgarrättsrörelsen främst till Martin Luther Kings uttalande "I have a dream!", och till sången "We shall overcome." Vad som väl finns i Hestons minne som var med på den tiden, är dock allt det våld som också pågick under denna rörelses tid. Och det var ju också det Michael Moore frågat om – varför USA var mer våldsbenäget än andra länder.

Att Heston är den siste man på jorden någon skulle kunna utpeka som rasist tar Moore ingen notis alls om. Han nämner inte Hestons vänskap med Martin Luther King, han nämner inte att Heston som skådespelare på en tid när relationer mellan svarta och vita var högst oaccepterat, gick emot tabut genom att i sin film Omega Man kyssa den svarta hjältinnan Rosalind Cash, som Heston själv utvalt till rollen. Inget av det framkommer. Istället blir tittarnas uppfattning av den mörka bild som Moore målat upp av den illvillige Heston, allt mörkare.

På slutet av intervjun med Heston berättar Moore att han kommer från Flint i Michigan, och att en 6-årig pojke föregående år tog med ett vapen till skolan och sköt en klasskamrat. Han påpekar sedan att Heston kom dit därefter och höll ett stort möte. Heston, som minns mötet i Flint i samband med presidentvalskampanjen säger "Det gjorde vice- presidenten också." Moore fortsätter emellertid och frågar om det inte var okänsligt med tanke på vad kommunen gått igenom. På det svarar Heston att han inte visste om det när han kom dit. Han säger att de kom dit på morgonen och sen fortsatte någon annanstans. Moore undrar då om Heston, om han vetat om vad som hänt, skulle låtit bli att komma? Heston svarar med att säga att det är svårt att säga och att han inte vet det.

Som jag redan berättat, så hölls kampanjmötet inte alls direkt efter dödskjutningen utan åtta månader efter den tragiska händelsen på skolan i Flint. Troligtvis kommer Heston inte ihåg de exakta datumen, vilket knappast är lätt för en man med ett packat reseschema att komma ihåg ett år efteråt. När Moore säger att mordet ägde rum ungefär samtidigt som Heston kom dit (vilket inte är sant), så litar Heston – i likhet med vad de flesta skulle ha gjort – på att det Moore säger stämmer.

När Moore sen fått Heston att acceptera att mötet hölls samtidigt som mordet undrar han om Heston inte vill be Flints innevånare om ursäkt för att han kom dit och höll ett möte vid den tidpunkten, eller be om ursäkt till människorna i Columbine för att han kom dit. Moore undrar slutligen: "Varför åkte ni dit efter tragedierna?"

Heston som nu börjar inse vad Michael Moore har i baktanke, avbryter intervjun och lämnar rummet. När han går ut ropar Moore plötsligt på honom, och han stannar. Då visar Moore upp en bild av flickan som blev dödad i Flint, och ber Heston titta på den. Heston går vidare. Michael Moore Zorro står sedan kvar ytterligare en stund med bilden i handen, medan den illvillige lämnar platsen. Därefter ställer Moore bilden av flickan vid en av husets pelare och lämnar gården.

Och så slutar filmen med att Moore lyckats utmåla en av USA:s främsta medborgarrättskämpar som en illvillig, omänsklig, vapengalen rasist.

Michael Moores attack på Charlton Heston är en av de största orättvisorna som begås i filmen. Men i "Bowling for Columbine" finns även en mängd andra saker där Moore såväl missleder som ljuger för tittarna. Ett exempel är fabriken i Littleton som Moore säger tillverkar missiler som de "smugglar ut" på natten, medan de i själva verket gör raketer till satelliter. Ett annat exempel är när Moore förvrider texten på en B-52 staty, som står upprest till minne av en insats i Vietnamkriget. Moore hävdar att texten stolt säger att planet dödat en mängd Vietnameser på julafton 1972, medan vad texten i sig säger är att besättningen på B-52an lyckade skjuta ner ett MIG plan över Hanoi, julafton 1972.(Bombplan, som B-52an överlever oftast inte en attack från ett attackplan, men denna B-52a gjorde det, vilket naturligtvis var värt att såväl fira som hedra).

I ett annat exempel försöker Moore i ett tecknat serieklipp över USA:s historia, som finns med i filmen, hävda att NRA och Ku Klux Klan är sammankopplade, och alla som kan något om USA:s historia vet att ett sådant påstående är högst missvisande, då situationen snarare var den omvända – KKK såg NRA som sin fiende.

Det finns fler saker att säga om Bowling for Columbine, men det som ovan omnämnts räcker i en artikel som denna.

För sin film "Roger and Me", fick Michael Moore inte den Oscar han inte förtjänade. Nu, nästan tio år senare tycks man ha glömt bort Michael Moores metoder, och för "Bowling for Columbine" tilldelades han därför denna gång den Oscar han dock fortfarande inte förtjänade.

I nästa del ska vi ta en titt på Farenheit 9/11 som släpptes strax innan presidentvalet 2004.

Del 3: