But Mrs. Clinton went a good deal further in her conversation with Mr. Netanyahu, saying it had harmed “the bilateral relationship,” according to the State Department spokesman, Philip J. Crowley.
Such blunt language toward Israel is very rare from an American administration, and several officials said Mrs. Clinton was relaying the anger of President Obama at the announcement, which was made by Israel’s Interior Ministry and which Mr. Netanyahu said caught him off guard.
The Israeli leader repeated his surprise about the plan to Mrs. Clinton, a senior official said, and apologized again for the timing. But that did not appear to mollify Mrs. Clinton, who said she “could not understand how this happened, particularly in light of the United States’ strong commitment to Israel’s security,” Mr. Crowley said.
Hours after the phone call, Israel was again condemned for the plan in a statement issued by the United States, Russia, the European Union and the United Nations, which work together in a group known as the Middle East quartet to mediate Israeli-Palestinian peace talks.
Denna starka reaktion från Hillary Clintons sida tog Benjamin Netanyahu med förvåning - och Jerusalem Post skriver följande:
If Washington’s decision to escalate the dispute was shocking to the prime minister, then the bitter thrust of the secretary’s language was even more so. She was choosing to blame Israel not merely for words and deeds that the US deems counterproductive to Israel’s interests, but for conduct unbecoming of an ally, for harming the relationship with America and, by extension, harming America and its interests as well.
Even with the fullest cognizance of the Obama administration’s strategic effort to remake its relations with the Arab world, and its frustrations with Netanyahu for failing to fully share its optimism about the “willing partners” Biden referenced on the Palestinian side, this is strikingly harsh and heavy stuff.
The United States has, for so long and so often, been Israel’s chief defender against concerted international diplomatic attack. Its unstinting moral and practical support has been central, too, to Israel’s deterrent capability in this most hostile and ruthless of regions.
It knows full well the impact its secretary of state’s words will have in these contexts – liberating Israel’s critics to drastically escalate their diplomatic, legal and economic assaults, and potentially emboldening military enemies. Words in this neck of the woods have consequences – real, life-and-death consequences.
Jerusalem Post har en poäng. USA har länge/alltid varit Israels främsta försvarare i internationella sammanhang. Hillary Clintons hårda ord kommer inte att förändra USA:s relation med Israel (även om israelerna med största säkerhet längtar efter en republikansk seger i höstens amerikanska kongressval - och en republikansk pro-israelisk president 2012) - men hennes ord kan mycket väl göra att de som på riktigt vill Israel illa betraktar hennes ord som en möjlighet att försöka splittra alliansen mellan USA och Israel ytterligare, eller bara bli mindre rädda för att attackera Israel (diplomatiskt eller militärt).
Obama-administrationens syn på Israel är omogen - den saknar en förståelse för att relationen med Israel handlar minst lika mycket om vänskaplig lojalitet som diplomati. Det handlar inte om att ge varje part 50-50 av kakan och sen hoppas att saker och ting ska bli bra. Det handlar om att förstå att Israel är moraliskt överlägset sina motståndare i mellanöstern, vilket gäller såväl palestinierna som Israels grannländer. Det betyder inte att israelisk bosättningspolitik måste stödjas åt höger och vänster - men det innebär att relationen med Israel baseras på ideologiska och historiskt gemensamma faktorer med USA som arabvärlden (inklusive palestinierna) helt enkelt saknar. En amerikansk president eller utrikesminister som ens antyder att en händelse så som den under Bidens besök ens är en bråkdel signifikant för att kunna ändra den grundläggande relationen Israel och USA emellan måste ha drabbats av historisk amnesi. Det är också detta som är problemet med stora delar av Obamas utrikespolitik: den är lynnig, inte tydlig. Något Obama-administrationen försöker motivera med att de är sofistikerade nog att föra en "smart diplomati" - en diplomati som dock i själva verket inte omvandlar redan befintliga fiender till vänner, men däremot gör etablerade vänner förvirrade. Det är måhända sofistikerat - men det är inte smart.
Källor: New York Times, Jerusalem Post
Se även tidigare inlägg:
Biden besöker avvisande Israel 20100310
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar