tisdag 16 mars 2010

Bush saknas av allt fler

Tidigare president George W. Bush lämnade Vita Huset med 22 procent i popularitetssiffror, de lägsta siffrorna på 70 år. Efter ett år av Bushs frånvaro (och Obamas tämligen konstanta närvaro) har dock sentimentaliteten för den tidigare presidenten bland somliga börjat väckas till liv.

För några veckor sedan dök ett billboard-anslag upp längs en väg i Minnesota med en bild av Bush följt av texten "Miss me yet?" - därefter började också diverse småprylar med samma bild och text att dyka upp till försäljning på sina håll. Sådan försäljning är inte ovanlig, men oftast ebbar den ut ungefär lika snabbt som den dyker upp. Suget efter "Miss me yet?-prylarna" tycks dock fortfarande hänga kvar, något Star-Telegram beskriver i följande artikel som citerar Marc Cowlin som tillverkar muggar et c med "Miss me yet?"-texten och tidigare gjort många andra liknande prylar. Vad som skiljer detta från andra företeelser som te x "Palmgate" (prylar som anspelade på Sarah Palins handskrivning under te-party-konventet), är att försäljningen håller i sig:

"This seems to be a larger trend that will continue," förklarade han.


Stephanie Klick, ordförande för Tarrant County Republicans säger i artikeln:

"There are those who may have disagreed with President Bush on a few issues. Now that we have President [Barack] Obama, many would prefer President Bush to be in office again."


Bushs popularitet har också statistiskt ökat sedan hans rekordlåga 22% för ett år sedan:

Now that Bush isn't in the news daily, some people may be feeling differently about him. His favorability rating last month was 38 percent, according to a Fox News/Opinion Dynamics survey. Among Texas GOPers, though, his favorability is up to 79 percent, according a poll last month by Public Policy Polling.


14,000 personer har också skrivit på ett online "We miss you"-brev till Bush. Ett brev som förklarar:

"Although time is often kind to former presidents, something different is at work here. While it usually takes 10 or more years for a good president to be appreciated for his contributions, in less than 18 months Americans of all political persuasions have begun to miss your strong leadership, no-nonsense foreign policy, and pride-filled vision of American exceptionalism.

"n the short time that you have been out of office, our country has sunk to an unprecedented low point... Mr. President, we miss you."


Tarrant Countys demokratiske partiordförande Steve Maxwell förklarade att han var tacksam över att Bush inte kritiserade sin efterträdare och sa att det lade grunden för andra att välja en högre väg, men han var likväl glad över att det nu var Obama som var president:

"I'm glad [Bush is] out of power and President Obama is in power."


Att Bushs popularitet skulle göra come-back (en come-back som knappast kan sägas ha börjat på riktigt allvar ännu) är dock föga förvånande. Karl Rove har under sina senaste dagars olika intervjuer sagt att ett av hans misstag var att tillåta demokraterna att "skapa historien" kring Irakkriget och huruvida Bush ljög eller ej. Rove förklarar så här i efterhand att han borde ha gått till tydligare försvar för Bushs ståndpunkt i frågan. Jag är beredd att hålla med honom (och har i min artikelserie "Irakkriget ur ett historiskt perspektiv" gjort just detta).

Men problemet är egentligen större än så. Att Bush blev impopulär berodde i mångt och mycket på att han i princip inte försvarade sig i någon fråga alls. Orsaken till detta beror menar jag på två saker. Dels att en del av kritiken var så verklighetsfrånvänd att Bush-administrationen (Karl Rove, Bushs pressekreterare et c som hanterade de bitarna) inte tog den på allvar. Det var ett misstag från Bushs stab som i princip aldrig ens försökte bemöta någon form av kulturell kritik mot Bush (något jag skriver om i min recension av Oliver Stones film "W").

Den andra orsaken satt dock i Bush själv, som sällan (bortsett från när han kampanjade) verkade vara så speciellt intresserad av att försvara sig mot ståndpunkter från det ena eller andra hållet. Han var avsevärt mer fokuserad på att utforma sin politik än på att försvara den mot det ena eller det andra kastet i opinionsvindarna. Han gjorde det han trodde på, och hoppades att andra skulle ta honom på orden när de lyssnade på honom - och tro att han faktiskt menade det han sa (och till skillnad från te x Obama så var Bush extremt konsekvent i jämförelse mellan sin retorik och sitt politiska agerande). Problemet var bara att väldigt få lyssnade på honom. Och han gjorde sällan särskilt mycket för att få dem att lyssna (jämför med Obama som fullkomligt frossar i grandiosa deklarationer via pampiga tal). Många av Bushs bästa policy-utläggningar gjorde han i tal i relativt små sammanhang. Det var långtifrån hemliga tal (jag har förmodligen sett de flesta) - men inga tal som kablades ut i direktsändning, och majoriteten av amerikanska medborgare såg dem inte. Väldigt få följde hans (många) tal om vikten av att motarbeta AIDS i Afrika, vikten av att bekämpa global fattigdom, eller vikten av (och motiveringarna till) att inte ge al Qaida något andrum alls. Alla som lyssnade till de talen och följde den praktiska politik Bush bedrev - kunde dock se en väldigt konsekvent politiker i handling, och en politiker som inte justerade sin politik nämnvärt mycket oavsett hur opinionsvindarna vände.

Bush slutade sitt presidentskap i mångt och mycket med att betona precis samma frågor och saker som han betonade när han inledde sitt presidentskap. Undantaget där Bush agerade annorlunda än han kampanjade på år 2000 var i kriget mot terrorismen, men det var en ståndpunktsförändring som han - i ett av sina små tal, som få svenskar har sett - tydligt motiverade genom att förklara att 9/11-attacken helt enkelt gett honom en ny syn på omvärlden, en syn han inte hade när han kampanjade till president år 2000 (något som beskrivs i min artikel om Irakkriget).

Med tanke på - och med kunskap om - den politik Bush faktiskt bedrev, så fanns det således ingen rimlig möjlighet att hans popularitetssiffror inte skulle komma att stiga när kortsiktig och felaktig kritisk kampanjretorik med hjälp av historiens distans ersätts av fakta. (Något Obamas kursändringar i diverse frågor som han tidigare kritiserade hos Bush, men -nu- fått bättre förståelse för också bevisar). Dock har det gått aningen snabbare än till och med jag trodde. Men det är mer Obamas förtjänst än Bushs.

Källa: Star-telegram

Se även tidigare inlägg:

Paret Bush talar vid pingst-universitet 20100313

George W. Bush billboard gör succé 20100209

Inga kommentarer: